I ett varmt utställningsrum på Gustavianum i Uppsala – en plats som är med i kanonurvalet – presenterade regeringens utredare Lars Trägårdh betänkandet En svensk kulturkanon på tisdagen. Pippi Långstrump, Ikea, Gripsholms slott och Carl Larssons Sundborn finns med på listan, som utredaren inte vill kalla en lista.
– Det ligger i människans natur att älska listor, vem vill inte se en tio-i -topp-lista och ha åsikter om den? Samtidigt var vi måna om att inte låsa oss fast vi listbegreppet. I stället för att se kanon som ett rättesnöre som är avstängt och uteslutet, så ser vi den som ett fönster som öppnar upp för det som ligger på andra sidan fönstret, sa Lars Trägårdh på pressträffen.
Kulturminister Parisa Liljestrand (M) inledde med att konstatera att debatten är en del av konstverket, i det här fallet kulturkanon.
– När det kommer till en svensk kulturkanon kan man verkligen säga att vi har fått en livlig, rolig och kanske ärligt talat en rätt knäpp debatt. Dels om kanonidén i sig, men också om vad den borde eller inte borde innehålla.
Förutom de 100 verken som valts ut av två expertgrupper så innehåller utredningen ett antal förslag om hur kanon kan tillgängliggöras, där man bland annat föreslår att en fristående stiftelse fortsatt ska förvalta den.
Utredningen föreslår också att ett nätverk bildas av statliga, regionala och ideella aktörer inom kultur- och kulturarvsområdet, där stiftelsen föreslås ha ett särskilt samordningsansvar. Man vill också se en permanent kanonutställning som särskilt riktar sig till barn, unga och ovana museibesökare.
Lars Trägårdhs utredning innehåller också förslag på kortare sikt, som stimulansbidrag till länsmuseerna för att möjliggöra regionala kanonprojekt. Han vill också att kanon ska ges ut i bokform.
Hur stiftelsen och de eventuella projekten kring kanon ska finansieras är inte klart. På Magasin K:s fråga om medel till kanon på kort och lång sikt svarar Parisa Liljestrand att kulturbudgeten för 2026 redan är klar.
– Det lämnar ett mindre utrymme än vad man kanske hade önskat än om vi hade tagit emot betänkandet tidigare. Vad det gäller det långsiktiga, är det alldeles för tidigt att säga något om.
De utvalda verken kommer inte att remitteras men däremot kommer förslagen om finansiering och tillgängliggörandet att skickas på remiss.
Karin Sidén, museichef på Prins Eugens Waldemarsudde. Foto: Jonas Eng
Karin Sidén, museichef på Prins Eugens Waldemarsudde, har varit samordnare i expertgruppen om konstarterna med särskilt ansvar för bild och form. Hon säger att kulturkanon inte ska ses som en ”best of”-lista utan att verken ska betraktas som referenspunkter för att gå vidare till andra verk och konstnärskap.
– Vissa verk som hade kunnat vara med har i stället blivit en del av sammanhanget. Egentligen tycker jag attde här beskrivningarna till varje verk ger mer än bara en lista, säger Karin Sidén till Magasin K och ger ett exempel:
– Jag kan tänka mig att en del frågar sig: Varför är inte Anders Zorns Midsommardans med? Den var naturligtvis med från början i min värld, men sen måste man dra ner det till tio och det är väldigt lite om man ska täcka in från medeltiden till 1975. Så då valde jag i stället Rickard Bergs Nordisk sommarkväll som hänger på Göteborgs konstmuseum, eftersom det är ett karakteristiskt viktigt verk för nationalromantiken och då nämns i stället Zorn i beskrivningen tillsammans med andra konstnärer.
Även om det inte är en best of-lista så kommer väl urvalet få betydelse för museerna och besöksmålen som valts ut?
– Det är bara bra. Då kan det också bli så att de som inte varit på till exempel Göteborgs konstmuseum kan åka dit och inte bara se det verket, utan även annat i de fantastiska samlingarna. Det är också ett sätt tycker jag att väcka ett intresse.
Anna Troberg, förbundsordförande DIK, har tidigare varit kritisk mot kulturkanon och vidhåller kritiken även efter den presenterats.
– Sverige behöver inte en kulturkanon. Sverige behöver en regering som bygger den lagstadgade kulturella välfärden med en levande kulturskola, bemannade skolbibliotek och en välfinansierad kultursektor. Det finns massor med kompetens att möta människor där de är och utifrån de intressen och behov de har, det som saknas är tillräckliga resurser.
Se hela listan på verk som valts ut.
