När utredaren Mats Svegfors 2023 lämnade över sin statliga utredning kring kultursamverkansmodellen fanns flera förslag som väckte viss uppmärksamhet. Mats Svegfors föreslog bland annat att större kommuner skulle få söka statliga bidrag inom modellen utan att gå via regionerna, att fler kulturområden skulle inkluderas än de sju som är med i dag och att en ny lag om samverkan mellan stat, region och kommun borde införas. Utredningen fick hård kritik i remissrundan, bland annat från Kulturrådet som sade nej till samtliga förslag.
Regeringen gav i början av året Kulturrådet i uppdrag att se över i huvudsak tre saker: hur kultursamverkansmodellen kan vidareutvecklas, hur kommunerna kan få större inflytande och hur den administrativa bördan kan minska för regionerna.
I återrapporteringen, som myndigheten lämnade till regeringen i förra veckan, finns inget av förslagen från Mats Svegfors utredning kvar.
– Men förutsättningarna har också förändrats för kultursamverkansmodellen sedan Mats Svegfors lämnade sin rapport. Vi har inte längre kvar uppräkningen på statlig nivå, det gör att det inte finns samma utrymme att skruva och förändra. Utredningen kom i ett läge där regeringen sedan gjorde en annan prioritering. Vi har i vår rapport utgått från förutsättningarna som ligger nu, säger Kulturrådets generaldirektör Kajsa Ravin och fortsätter:
– Det är lite av en ingenjörskonst det här, vi skruvar och försöker få det att fungera bättre. Det handlar om ett förhållningssätt mellan regionerna, kommunerna och staten som förtydligas.
Kulturrådet föreslår att vissa kommuner, som i högre grad finansierar kultur inom modellen, ska få ökat inflytande i arbetet med kulturplanerna och planering av finansiering. Kommunernas roll bör också tydliggöras i förordningen som styr kultursamverkansmodellen, enligt förslaget. Det handlar om drygt 40 kommuner, som Kulturrådet kallar ”ägarkommuner”.
– Vi förändrar inte regionernas roll, men det vi lyfter fram är kommunernas roll, framför allt ägarkommunerna. Vi pekar på att de behöver synliggöras och bekräftas i modellen. Men alla kommuner har ett intresse av att det finns en regional kulturverksamhet som man kan samspela med.
Kulturrådet föreslår också att en bredare samverkan mellan de olika kulturaktörerna ute i regionerna och kommunerna formaliseras och därmed blir tydligare.
– Det kan handla om folkbildningen, kulturskolan och folkbiblioteken som ligger utanför modellen men som är en viktig del av den kulturella infrastrukturen. Verksamheter som tillsammans med den regionala kulturen gör att man når de kulturpolitiska målen, säger Kajsa Ravin.
Ett annat förslag är att regionernas kulturplaner alltid ska gälla för fyra år.
Ert förslag till regeringen innebär alltså inte någon större förändring av kultursamverkansmodellen?
– Nej, det här är ett steg i evolutionen.
Kajsa Ravin säger att modellen ofta används i debatten som något som ska ”lösa allt inom kulturpolitiken”.
– Det uppdraget har inte kultursamverkansmodellen. Den är där för att säkerställa en långsiktig finansiering och utveckling av regionala kulturverksamheter i hela landet. Det vill vi återföra och påminna om.
2024 tog regeringen bort uppräkningen av anslaget till kultursamverkansmodellen, som kompensation fick verksamheterna 30 miljoner per år under tre års tid. 2027 försvinner alltså den kompensationen.
– Vi är i ett utmanande ekonomiskt läge, förhoppningsvis uppmanar det här aktörerna i modellen att vara kloka tillsammans, för det behövs i det här läget, säger Kajsa Ravin.
Förslagen kring samverkan är till viss del redan implementerade – Kulturrådet har haft ett pilotprojekt tillsammans med Region Blekinge där alla kommuner bjudits in till samverkan.
När det gäller den formella biten kring kommunernas ökade inflytande är det regeringen som fattar beslut om den ändringen av förordningen, detsamma gäller i praktiken för ändringen i föreskriften som styr kulturplanerna.
