Omkring 5 procent av DIK:s medlemmar har någon form av tidsbegränsad anställning, som projektanställning, vikariat, tim- eller behovsanställning. I en ny rapport från DIK, om läget för tillfälligt anställda och egenföretagare inom kultur och kommunikation, svarar 88 procent av de med tidsbegränsad anställning att de hellre skulle ha en fast tjänst. Motsvarande siffra för egenföretagare är 33 procent och för kombinatörer 64 procent.
Tillfälliga anställningar är vanligast bland de som jobbar på museum eller med utställningar, undervisning, forskning, arkeologi och kulturvård, samt med administration, produktion eller samordning inom kultur. Även yngre, kvinnor och rasifierade personer är överrepresenterade, vilket speglar arbetsmarknaden i stort.
I gruppen finns också den högsta andelen som arbetar ofrivillig deltid, 13 procent, vilket kan jämföras med 2 procent av samtliga DIK:s medlemmar. Flest som arbetar ofrivillig deltid jobbar inom museisektorn och högskoleväsendet.
I fritextsvar beskriver många med tidsbegränsade anställningar en otrygghet och brist på stabilitet som gör det svårt att planera sitt privatliv och sin ekonomi. Återkommande i svaren är också att LAS-regler utnyttjas eller slår fel, vilket Magasin K tidigare berättat om. 33 procent oroar sig för att lönen inte ska räcka, vilket kan jämföras med 17 procent av de tillsvidareanställda.
4 procent av DIK:s medlemmar är egenföretagare eller så kallade kombinatörer, där anställning kombineras med eget företag. Vanligast är att man verkar inom språkbranschen, men även kommunikation, marknadsföring, formgivning och UX förekommer relativt ofta.
Bland egenföretagarna är det 42 procent som i stor utsträckning oroar sig för att inte få tillräckligt många uppdrag och 38 procent som oroar sig för att lönen inte ska räcka.
I fritextsvar berättar många om inkomster som är låga och ojämna och att det är svårt att höja priserna. Snarare är det så att arvodesnivåerna drivs nedåt i den hårda konkurrensen. En situation som skapar otrygghet både i stunden och inför pensionen. Många egenföretagare lyfter också fram att det ligger ett större ansvar på individen att ta ansvar för ekonomi och försäkringar och att det kan vara svårt att sätta gränser och tacka nej till uppdrag.
Sammantaget är det 51 procent av de som har tidsbegränsade anställningar och 58 procent av egenföretagarna som någon gång avstått från att exempelvis be om bättre villkor, be om ledigt, sjukskriva sig, anmäla problem eller engagera sig fackligt på grund av att det skulle kunna påverka arbetssituationen negativt. Bland tillsvidareanställda är motsvarande andel lägre, 38 procent.
Något som återkommer i egenföretagarnas och kombinatörernas svar är att de sociala trygghetssystemen inte är anpassade för gruppen och att man har sämre tillgång till exempelvis a-kassa och sjukersättning.
Samtidigt ligger egenföretagarna i topp när det kommer till andelen som är mycket nöjda med sitt arbete, där 42 procent svarar att de är det. Bland tillsvidareanställda är motsvarande siffra 33 procent, bland de med tidsbegränsad anställning är andelen 30 procent och när det kommer till kombinatörerna är det 27 procent som svarar att de är mycket nöjda med sitt arbetsliv.
Om rapporten
Undersökningen bygger på en enkät bland DIK:s yrkesverksamma medlemmar som genomfördes 27 april–20 maj 2026. 6 029 personer svarade och svarsfrekvensen var 35 procent.
9 procent av respondenterna (585 personer) har någon form av atypisk anställning. Det vanligaste är visstidsanställning/projektanställning (3 procent), vikariat (2 procent), egenföretagare (2 procent) och kombinatör (2 procent). En mindre grupp har tim/behovs- eller säsongsanställning (1 procent).
På arbetsmarknaden i stort har ungefär 13 procent en tidsbegränsad anställning och 6 procent är egenföretagare.









