Senast Kungliga biblioteket (KB) analyserade övergripande trender på kommunal nivå i biblioteksplaner var för fem år sedan, då man gick igenom 78 planer från 2020. Nu är det dags igen, där KB analyserat 90 kommunala biblioteksplaner från 2025 och 2026.
I jämförelse med tidigare år görs nu en tydligare koppling mellan folkbibliotekens verksamhet och samhällsutmaningar, inkludering, demokrati och hållbar utveckling.
– Vi tror att det handlar om att man förhåller sig lite närmare till bibliotekslagen – och det tror vi har att göra med att man ser den som en viktig lag som man kan luta sig mot för att trygga sin verksamhet i kommunen, när den kanske är ifrågasatt av politiker, säger Anna-Stina Takala, handläggare på KB som tillsammans med Cecilia Ericson och David Södergren har skrivit rapporten som släpps senare i år.
Sist KB undersökte de kommunala planerna var det ungefär en fjärdedel som skrev om hållbarhet, nu är det tre fjärdedelar.
– Mest skriver man om bibliotekets roll för den sociala hållbarheten i kommunen. Det här har ju biblioteken alltid gjort – skapat delaktighet, haft uppsökande verksamhet och varit en mötesplats till exempel – men nu är det fler som skriver om det. Jag tror att man har en större medvetenhet om hur man kan beskriva de här kopplingarna, säger Anna-Stina Takala.
I jämförelse med tidigare undersökningar har också skrivningar om beredskap och totalförsvar ökat, och det kraftigt. Nu nämner 41 procent av planerna bibliotekets roll i totalförsvaret eller hur biblioteket förhåller sig till beredskapsfrågor. Sist gjorde ingen det.
– Det kan handla om källkritik och falsk information, som påverkanskampanjer. Men också biblioteket som en trygg fysisk plats i kommunen. För fem, sex år sedan fanns det inte med överhuvudtaget, så det är ett stor nytt område, säger Anna-Stina Takala.
I planerna från 2020 var barn och unga det tydligast prioriterade området, där 95 procent tog upp mål och verksamhet för barn. Numera nämner samtliga planer barn och unga.
Även nationella minoriteter, personer med funktionsnedsättning och personer med annat modersmål än svenska tas upp i betydligt fler planer än tidigare.
– Den mest tydliga ökningen handlar om de nationella minoriteterna. På bara några år har det gått från att hälften av planerna nämner dem till nu över 90 procent. Här kan det vara så att satsningar på kunskapsökning, där många regionala bibliotek och KB har genomfört utbildningar, spelar in, säger Anna-Stina Takala.
Hbtqi-frågor tas upp oftare än förut, men är fortfarande ett relativt litet område i biblioteksplanerna, vilket överraskade rapportförfattarna.
– Trots debatten kring hur utsatt det här området har varit för påverkan utifrån är det fortfarande bara en tredjedel av planerna som nämner gruppen, att man behöver värna eller främja den. Vi hade trott att det skulle nämnts i högre grad.
Artificiell intelligens (AI), digital delaktighet och källkritik är andra aspekter som får ökad uppmärksamhet, även om AI fortfarande nämns relativt sällan.
– En fjärdedel av planerna innehåller någon skrivning om AI, att man behöver förhålla sig till det på något sätt, att det är någonting som påverkar samhället eller biblioteken. Men det är ganska översiktliga formuleringar, man har nog inte riktigt hittat än hur man ska förhålla sig till och jobba med AI på biblioteken.
När man involverat personalen har planen en legitimitet redan från början. Att man tagit fram den gemensamt ger energi.
Anna-Stina Takala säger att KB inte gör någon bedömning av enskilda planer eller om tendenserna är bra eller inte. Utan det centrala är hur planerna förhåller sig till bibliotekslagen.
– Planerna i sig kan vara ganska olika till sin karaktär. En del är väldigt övergripande, visionära, lite mer strategiska och andra är mer verksamhetsnära.
Samtidigt har KB sett att de planer som tagits fram i samarbete med bibliotekspersonalen ofta återspeglar verksamheten bättre, samt att de är lättare att förankra.
– När man involverat personalen har planen en legitimitet redan från början. Att man tagit fram den gemensamt ger energi, i stället för att man känner att ”nu kommer det något ovanifrån igen som vi inte tycker är bra”, säger Anna-Stina Takala.
En del kommuner arbetar också med fokusgrupper, engagerar föreningar och tar in synpunkter från invånare. Att det här är mindre vanligt än att skapa delaktighet med personalen, har ofta att göra med resurser.
– Men det vi har sett är att det ses som väldigt positivt lokalt bland politikerna, när man har involverat invånarna i planen. Så när politikerna ska besluta om den, tror jag att det är lättare att få gehör.
