Bibliotekarien Daniel Björklund har hittat en del udda saker i återlämnade låneböcker under sina 15 år på Malmö stadsbibliotek.
– Det mest bisarra jag sett är en bok där någon hade använt en chokladkaka som bokmärke. Sidorna var alldeles kladdiga. Det var inget annat att göra än att slänga den, säger han.
Hittar han något speciellt berättar han för kollegorna. Men för det mesta består fynden av kvitton.
– Plus sådana där smala notisflikar i alla möjliga färger. De driver mig till vansinne för att de är så många och klistrar fast så att texten följer med.
Fackböcker som återlämnas med anteckningar i marginalen väcker också irritation.
– Är boken fullständigt nerkladdad – och vi har flera andra fina exemplar – väljer jag ofta att gallra den. Men är det sista exemplaret måste den vara supernerkladdad för att jag ska börja fundera i sådana banor.

Daniel Björklund, bibliotekarie på Malmö stadsbibliotek.
Men låntagarnas anteckningar kan också väcka munterhet hos Daniel Björklund och hans kollegor. Eller rentav visa sig vara användbara.
En av hans kollegor lånade för ett antal år sedan en guidebok till Irak. I den låg det en massa ogiltiga sedlar med Saddam Husseins porträtt på. Sedlarna fick ligga kvar när boken återlämnades. De gav ändå en viss historisk autenticitet till boken.
En annan hade lånat Georges Perecs diktsamling ”Jag minns”. Den består av korta stycken där Perec berättar hågkomster från sitt liv. Temat verkar ha inspirerat. På de blanka sidorna i slutet hade åtskilliga Malmöbor skrivit ner sina egna minnen.
En tredje bibliotekarie hade turen att låna en matnyttig reseguide till Rom. En tidigare låntagares anteckningar visade nämligen vägen till flera utmärkta restauranger.
En särskild genre är meddelanden som verkar riktade direkt till andra läsare.
I ett exemplar av klassikern Thérese Raquin av Émile Zola hittade en bibliotekarie en grön post it-lapp som sammanfattade romanen: ”Omoraliska handlingar i början som verkar bra i stunden kommer bara orsaka mer lidande i slutändan”.

Ett vanligt förekommande fynd i böckerna är tandtrådsbyglar. Även bokmärken lämnas kvar.
Foto: Johan Bävman
I en annan bok – José Saramagos roman Dödens nycker – hade en låntagare tejpat fast en gul post it-lapp med texten: ”You´re going to love it! Thank you for reading my favourite author of all time”. Med hälsningar från ”a Portuguese living in Malmö”.
Ett annat vanligt förekommande fynd i återlämnade böcker är tandtrådsbyglar. I varje fall på Norra Fäladens bibliotek i Lund där bibliotekarien Lina Grahn arbetar. Både hon och kollegan Tareq Alfeel vittnar om mängder av tandtrådshållare.
– Jag har också upptäckt snor och en och annan tillplattad insekt. Men vi hittar också mer personliga saker som brev och fotografier. De sparar vi och hoppas att personen kommer och hämtar, säger Lina Grahn.

Bokmärken, personligt klotter och postit-lappar med både hälsningar och recensioner.
Foto: Johan Bävman och Daniel Björklund
Lina Grahn och hennes chef Linnéa Johansson pratade nyligen om låntagare som tar sig friheten att kommentera i böcker. Anledningen var en bok där någon med vacker handstil klämt in mängder av engelska översättningar av svenska ord på i stort sett varje sida.
– Det triggar min fantasi. Övade personen på svenska? Eller engelska? Jag tycker att det känns kittlande med olika anteckningar och kommentarer.
Lina Grahn minns en äldre kvinna som alltid skrev sin signatur och datum i de böcker hon läst.
– Där hade jag önskat att hon i sann Goodreads-anda hade lagt till ett betyg också, säger Lina Grahn och skrattar.

Tareq Alfeel och Lina Grahn.
Foto: Johan Bävman
Varje gång hon hittar anteckningar i böcker kommer hon att tänka på en ungdomsbok av Inger Edelfeldt från en tidigare arbetsplats. Den var så fullklottrad med kommentarer att den nästan var oläsbar. Sida upp och sida ner hade låntagaren rackat ner på dåliga ordval och formuleringar. Men på ett intressant och charmigt sätt. Visst beröm och förslag till förbättringar fanns också.
– Frågan var vem som var den tänkta mottagaren. För det kändes som om kommentarerna var riktade direkt till författaren. Ibland vill jag ringa mina gamla kollegor och fråga om boken finns kvar och om jag kan få den, säger Lina Grahn.



