Katedralskolornas, gymnasiernas och läroverkens äldre boksamlingar är i dag ett bortglömt, underutnyttjat och hotat kulturarv. Bland de kommunala skolor och bibliotek som står som huvudmän har förvaltningen av samlingarna låg prioritet, och som flera händelser i närtid visar, riskerar oersättliga kulturella och ekonomiska värden att gå förlorade för alltid när resurser och kunskap om det bokliga kulturarvet fallerar.
I dagarna kom nyheten att Luleå kommun gett Norrbottens museum i uppdrag att gå igenom det gamla läroverkets bibliotek för att identifiera de viktigaste rariteterna innan samlingen avyttras. Sommaren 2018 förstördes omkring 55 flyttkartonger med böcker från det gamla biblioteket på Katedralskolan i Uppsala, då de stod nedpackade i en källarlokal som drabbades av översvämning. Våren 2026 bedömde Vadsbogymnasiet i Mariestad att de inte längre hade plats för de äldre boksamlingarna, varvid närmare 40 hyllmeter böcker såldes för en klumpsumma om 38 000 kr, utan att någon dokumentation eller antikvarisk bedömning gjordes. Bland dessa volymer återfanns verk i välbevarade originalband och med kända svenska ägare ända tillbaka till 1600-talet.
”Av Sveriges bevarade läroverksbibliotek är det ett försvinnande litet fåtal som hanteras av personal med tillräcklig kompetens.”
Av Sveriges bevarade läroverksbibliotek är det ett försvinnande litet fåtal som hanteras av personal med tillräcklig kompetens, och där kompetensen finns är den tid som står till förfogande snålt tilltagen – i regel då ointresset för samlingarna är monumentalt bland de kommunala huvudmännen.
Problemet kan kopplas till en generell oförmåga från kulturvårdande myndigheter att identifiera boksamlingar som skyddsvärda. Redan 1924 slog en utredning (SOU 1924:7) fast att läroverkens samlingar var hotade och att staten borde ta ett större ansvar för deras bevarande. Strax före millennieskiftet genomförde Björn Dal en inventering på uppdrag av Kungliga biblioteket (KB) och Statens kulturråd, och kunde då konstatera att situationen för läroverks- och gymnasiebiblioteken knappast hade förbättrats. I den så kallade KB-utredningen (SOU 2003:129) föreslogs åtgärder för att ge äldre boksamlingar samma skydd i lagstiftningen som andra delar av kulturarvet, men i Svensk Biblioteksförenings rapport från 2009, med den talande titeln ”Det bokliga kulturarvet – till pappersinsamlingen?”, kunde Anna Kåring Wagman slå fast att förslagen inte följts upp. Sedan dess har inte mycket hänt, och som inte minst exemplet från Mariestad visar, är läroverksbiblioteken fortfarande akut hotade.
”Idealt borde särskilda tjänster inrättas för bibliotekarier och specialister, där kompetensförsörjningen kan garanteras på permanent basis.”
Lagstiftarna behöver därför ta vid där KB-utredningen slutade och ge det bokliga kulturarvet ett skydd som motsvarar det som ges åt kulturmiljöer, museisamlingar och offentliga arkiv, med en tydlig ansvarsfördelning för samlingarnas hantering. Men för att kunna bevara det som ännu finns kvar av läroverkens boksamlingar, och för att kunna tillgängliggöra materialet för forskning, behöver huvudmännen också kunskapsunderlag och resurser för att kunna prioritera arbetet med samlingarna ute i verksamheterna. Förutom inventeringar och satsningar på katalogisering och digitalisering, behövs möjlighet till kompetensutveckling för den ansvariga personalen. Idealt borde särskilda tjänster inrättas för bibliotekarier och specialister, där kompetensförsörjningen kan garanteras på permanent basis.
Redan i 1924 års utredning kunde de sakkunniga slå fast att ”de kostnader, som äro förenade med en reorganisation av hithörande bibliotek … skulle bliva jämförelsevis ringa och otvivelaktigt lända icke blott skolundervisningen utan även folkbildningen i dess helhet i vårt land till stort gagn.”
Orden gäller än i dag: sett i relation till de oersättliga värden som står på spel är alla åtgärder för att dokumentera, bevara och tillgängliggöra läroverksbiblioteken väl värda sina kostnader i tid och pengar.
Elin Andersson, fil dr, samlingsspecialist, Kungliga biblioteket
Maria Berggren, docent, avdelningschef för specialsamlingar, Uppsala universitetsbibliotek
Hjalmar Fors, docent, enhetschef, Hagströmerbiblioteket, Karolinska institutet
Håkan Håkansson, docent, digitaliseringssamordnare vid Lunds universitetsbibliotek
Lars Ilshammar, historiker och tidigare biträdande riksbibliotekarie
Martin Kjellgren, fil dr, bokhistoriker och antikvarie
Jonas Nordin, professor i bok- och bibliotekshistoria, Lunds universitet
Peter Sjökvist, docent och bibliotekarie, Uppsala universitetsbibliotek
