– Vi menar att det spelar roll om Svensk biblioteksförening driver de här frågorna. Att biblioteken verkligen ska vara för alla och man ska inte råka ut för de här typerna av förtryck, varken som besökare eller som anställd, säger Maria Olsson Eklund.
Det var en inbjudan från Svensk biblioteksförening om att delta i arbetet med det kommande bibliotekspolitiska programmet som fick Maria Olsson Eklund och de andra tretton motionärerna att ta kontakt med varandra. Behovet, som de såg, var att föreningens politiska arbete behövde stödja konkreta åtgärder mot diskriminering, utsatthet, kränkningar och hat och hot – både på biblioteken och i branschen.
Resultatet blev en motion i fyra delar, där man skriver att problematiken som återfinns i bibliotekssektorn delvis är en spegelbild av samhället i sig, samtidigt som personalens sammansättning inte reflekterar befolkningen. Motionärerna menar också att bibliotekssektorns självbild av att vara fri från diskriminering, ett tryggt rum där alla behandlas lika, måste utmanas för att problemen ska kunna synliggöras och situationen förändras.
– Man säger att biblioteken är en av demokratins hörnstenar. Och då ekar det ganska tomt om man inte bär de här frågorna, som ju egentligen handlar om mänskliga rättigheter. Biblioteksföreningen skulle kunna bli en stark röst för de här frågorna, säger Maria Olsson Eklund.
De fyra delmotionerna behandlar dels diskriminering samt hat och hot mot nationella minoriteter och urfolk, dels diskriminering och utsatthet mot people of color (POC), utlandsfödda, immigranter, asylsökande, dels hbtq+-fientlighet samt dels intersektionella perspektiv.
Maria Olsson Eklund har fram tills nyligen varit Stockholms stadsbiblioteks samordnare för nationella minoriteters rättigheter och är för närvarande utvecklingsledare med fokus på dessa rättigheter samt romsk inkludering på Länsstyrelsen i Stockholm. Precis som de andra som står bakom motionen arbetar hon alltså med en eller flera av frågorna som de fyra delmotionerna tar upp.
En annan som undertecknade motionen, och som också var med och lade fram den på årsmötet 15 maj, är Johan Webber, universitetsadjunkt på bibliotekshögskolan i Borås med mångspråk och nationella minoriteter som främsta fokus. Han säger att känslan är att biblioteksföreningen inte riktigt tagit frågorna på allvar tidigare.
– Nu uttalar jag mig främst som rasifierad bibliotekarie, när jag säger att flera med mig tappat en del förtroende för Svensk biblioteksförening. Att det verkar finnas, just när det gäller de här grupperna, en viss övertro på tillfälliga punktinsatser, säger han.
Totalt innehöll motionen tretton så kallade att-satser, alltså de skarpa förslag som undertecknarna vill att Svensk biblioteksförening ska jobba vidare med. I sitt svar skriver styrelsen att man delar motionärernas uppfattning om att det finns behov av ett utökat arbete, där både föreningen och sektorn i stort behöver bli bättre på frågorna.
Samtidigt understryker man att det politiska programmet är ett dokument som beslutas av styrelsen. Förslaget var därför att bifalla en att-sats (om att uppvakta politiker angående utmaningarna som nationella minoriteter upplever) samt ett nytt stycke från styrelsen om att stötta medlemmar ”vid incidenter, hot, hat och ordningsproblem och annan otillbörlig påverkan”.
De som lyfter och kämpar för de här frågorna är ofta otroligt ensamma om det.
Men när årsmötet väl tog vid bifölls ytterligare sju att-satser. Bland annat beslutades det att Svensk biblioteksförening ska ta fram ”ett flerårigt program för att inventera, kartlägga och beskriva nu rådande situation”, en ”antidiskriminerande verktygslåda” och att expertnätverken som finns inom föreningen ska involveras.
– Det var en väldigt positiv upplevelse. De som lyfter och kämpar för de här frågorna är ofta otroligt ensamma om det. Vi behöver en enhetlig kår som står bakom de här personerna, den här visionen. Och att arbetet verkligen görs ordentligt och grundligt, säger Johan Webber.
En av dem som skrivit motionen, Barakat Aldammad, sitter även som ledamot i Biblioteksföreningens styrelse. När den skulle diskuteras lämnade han därför styrelsemötet i samråd med ordförande Helene Öberg. För Barakat Aldammad, till vardags bibliotekschef i Örebro, var det viktigt att vara med och utforma motionen.
– Det krävs nya sätt att samarbeta kring att sprida kunskap och synliggöra dessa frågor. Vi kan inte bara säga att det här är frågor för arbetsgivare. Utan det behövs en solidaritet inom branschen, säger Barakat Aldammad.
Han säger att de aldrig menat att Svensk biblioteksförening ska vara operativa ute i kommunerna. Men att en målsättning, en riktning, skulle innebära att inte bara enskilda individer eller expertnätverk driver arbetet framåt.
– Om Svensk biblioteksförening tar de frågorna vidare betyder det att man bekräftar att vi har ett problem, det är det vi vill komma åt. Och nu har medlemmarna röstat bifall. Vi är väldigt glada för det här stödet, säger han.
Helene Öberg är Svensk biblioteksförenings styrelseordförande sedan maj 2022.
Foto: Anna Diebitsch Antoni
Att styrelsen endast yrkade bifall på en av motionens tretton att-satser beror framförallt på formalia, förklarar styrelsens ordförande Helene Öberg. Som att Svensk biblioteksförening inte ska gå in och ta ett ansvar som egentligen ligger på arbetsgivare, eller att det politiska programmet inte beslutas av årsmötet.
– Även om vi tycker att det är viktigt att kraftsamla så är formen som motionärerna föreslog inte sättet som vi tycker att det är lämpligt att arbeta på. I många delar gick motionen utanför föreningens mandat eller vad årsmötet beslutar om.
Att årsmötet ändå till stor del röstade för motionens förslag ser hon som ett tecken på att motionärerna har identifierat en viktig fråga som många kände igen sig i.
– Och det tycker jag är positivt. Det är jättebra att de här problemen kommer upp och att det finns en vilja att ta itu med dem och synliggöra de här frågorna i vår organisation.
När det gäller själva motionen handlade det aldrig om att vi inte tycker att det här är ett viktigt arbete som behöver göras.
Är ni i styrelsen i ofas med medlemmarna?
– Jag kan förstå om motionärerna har upplevt att föreningen inte pratat tillräckligt mycket om de här frågorna. Så på det sättet kan man ju säga att vi är i ofas, att vi inte har förstått att det har funnits ett behov, ett önskemål att vi ska adressera den typen av frågor mer, säger Helene Öberg, men tillägger:
– När det gäller själva motionen handlade det aldrig om att vi inte tycker att det här är ett viktigt arbete som behöver göras. Utan våra avslag, vår respons, har bara handlat om formaliafrågor. Ibland kan man kanske tänka att man gömmer sig bakom formalia, för att man inte tycker att något är viktigt. Men så har det inte varit i det här fallet.
Hur tar ni arbetet vidare nu?
– Nu behöver vi i styrelsen och kansliet sätta oss ner och göra en planering utifrån de beslut som är fattade, där vi tittar på hur vi ska kunna jobba in de här perspektiven i verksamhetsplanen för nästa år. Det här är en jättebra idé och vi ska ta hand om den på bästa sätt.
