I en diskret kontorslänga i Bromma i Stockholm ligger Centrum för näringslivshistoria. Två enorma palmväxter har ställts ut i den annars så enkla entrén – det enda som skvallrar om att denna plats får finbesök med jämna mellanrum. På utsidan är det svårt att tänka sig att dessa lokaler huserar 85 000 hyllmeter av föremål, fotografier, protokoll och ritningar från några av Sveriges största och äldsta företag.
Centrum för näringslivshistoria är en del av den enskilda arkivsektorn och till skillnad från offentliga arkiv en uppsökande verksamhet. Det innebär att verksamheten kontaktar företag och bland annat erbjuder dem arkiv- och depåtjänster. Materialet förblir företagets, och för att få insyn i materialet krävs att företaget ger sitt godkännande. I år fyller Centrum för näringslivshistoria 50 år, och det har varit en lång process att nå dagens nivå av arkivmaterial.
Margarita Feldman, marknadskommunikationsansvarig, och Bartosz Petryk, arkivarie, berättar att arkivet från början till stor del bestod av ägarlösa dokument och föremål, eller material från konkursföretag. I dag arbetar verksamheten aktivt med att ta kontakt med företag och få dem att förstå vikten av att bevara historiskt material.
– Vår målsättning är ju att bevara och berätta. Det är mottot. Vi vill ju att arkiven ska användas, säger Bartosz Petryk.
En bit in i lokalerna finns ett mötesrum i dova färger, med möbler från L.M Ericssons gamla huvudkontor vid Telefonplan. Margarita Feldman och Bartosz Petryk har satt sig jämsides vid det 4,5 meter långa bordet i mörkt trä, som upptar större delen av rummet. Här finns också montrar med tidiga modeller av företagets mobiltelefoner, vissa stora som en mindre portfölj. En byst av kulturfrämjaren Gustav III, en gåva från Brandkontoret, står på en piedestal med graverade guldbokstäver. Bartosz Petryk berättar:
– En sak som också skiljer oss från offentliga arkiv är att vi har mycket föremål och produkter som företag har gjort. Allt från gamla telefoner till…
– Aladdinaskar, säger Margarita Feldman.
– Ja och glasskartor, tillägger han.
De båda flikar ofta in och förtydligar en poäng, eller avslutar den andres mening – möjligen ett resultat av att ha jobbat i snart 15 år tillsammans. De är båda utbildade arkivarier, och trots att de jobbar på olika avdelningar överlappar ofta deras arbete.



Centrum för näringslivshistoria arbetar inte bara med att bevara och förvalta företagens arkivsamlingar. De erbjuder även hjälp med att utveckla strategier och kampanjer som företagen kan använda för att bygga sitt varumärke. För ICA:s räkning har Centrum för näringslivhistoria producerat sajten ICA-historien som ger en tidslinje över företagets historia. Det har även blivit utställningar och böcker om företaget.
– För oss som arkivarier är kulturarvet viktigt, men att ha ett stort arkiv och betala för det är ett beslut som företagen måste ta på affärsmässiga grunder. Vi visar på olika sätt som företagen kan använda sig av sina arkiv, som till exempel inom marknadsföring, säger Margarita Feldman.
Det är dock inte alla företag som nappar. Särskilt yngre företag, som till exempel spelföretag, har varit svåra att övertyga om att deras material är av värde. Men det finns också andra företag som Centrum för näringslivshistoria skulle vilja arbeta med.
– Spotify till exempel är ju över 20 år gamla nu, så redan där finns det en historia att berätta. De måste ju ha material som de har sparat på, som olika protokoll, räkenskaper och affärsbeslut som har tagits. Någonting har ju ackumulerats, och den typen av material skulle vara superintressant för oss att ta hand om, säger Margarita Feldman.

Margarita Feldman visar en bok med litografier från Liljeholmens stearinfabrik, Sveriges äldsta verksamma företag.
Foto: Jonas Eng
På våningen under, nerför en smal spiraltrappa, ligger arkivet. Där är det märkbart svalare, 18 grader – allt enligt Riksarkivets föreskrifter. På vänster sida längs korridoren syns bara långa rader av hyllvagnar, var och en fylld med företagens material. Väggen mittemot är kantad av gamla reklambilder. Margarita Feldman pekar på en högst iscensatt bild av en samling män i vita rockar som demonstrerar Electrolux nya uppfinning sladdspolen. Hon påpekar att de vita rockarna fortfarande har veck, och förmodligen inte användes annars.
I ett hörn står ett antal stora oljemålningar inkilade. Bartosz Petryk säger att Centrum för näringslivshistoria ibland får in ägarporträtt som hängt på kontor eller i konferensrum. Det kan kännas tråkigt för företagen att slänga målningarna, och då hamnar tavlorna här i stället. ”Farbröder i olja” kallar Margarita Feldman dem.
Margarita Feldman öppnar en bok med litografier från Liljeholmens stearinfabrik och vänder omsorgsfullt på bladen. Företaget grundades 1839 och är ett av Sveriges äldsta verksamma företag.
– Det finns arkiv från cirka 400 aktiva företag, men de kan i sin tur ha arkiv från andra företag som de köpt upp. Så sammanlagt är det arkiv från över 7000 företag. Spännvidden är enorm på något sätt, och vi har ändå företag som inte finns idag, som till exempel Bolinders, säger Bartosz Petryk.
Industriföretaget Bolinders verksamhet upphörde 1979, men en stor del av deras dokumentation finns här på Centrum för näringslivshistoria. Bartosz Petryk tar på sig ett par vita handskar och tar fram en papperslåda. Där i ligger Bröderna Bolinders spionböcker från resor i Storbritannien – avteckningar på maskiner, som sedan skulle kopieras och sättas ihop i Sverige.

Bröderna Bolinders ”spionbok” med ritningar från engelska fabriker. Ömtåliga och värdefulla föremål hanteras extra varsamt
Foto: Jonas Eng
Gamla dokument som dessa kan behöva digitaliseras, men på grund av samlingens storlek har Centrum för näringslivhistoria inte möjlighet att digitalisera allt. Margarita Feldman och Bartosz Petryk ser också utmaningar i att inte på förhand kunna styra materialet som kommer in till dem.
– Som myndighetsarkivarie har man möjlighet att styra informationsflödena innan de hamnar i arkivet. Den möjligheten har inte vi med företagen. Informationskartläggningen är ju en förutsättning för modern arkivering, säger Margarita Feldman.
Bartosz Petryk instämmer:
– Vi har ju dessa diskussioner internt i arkivvärlden, men även inom verksamheten. Det är ju ett skifte som långsamt går framåt.
Vad gäller andra utmaningar i yrkesrollen är svaret tydligt.
– Att göra ett bra arbete. Vi är ju uppsökande och jobbar på uppdrag. Vi måste ha god kvalitet och visa att det vi gör med arkiven gör nytta. Arkiven är ju för alltid, och ska man kunna använda dem så måste man också kunna förstå dem, säger Bartosz Petryk.