Osannolikt fynd kan bli nytt nationellt arkiv

Douglas Gunnarsson försöker bygga ett nationellt arkiv för landskapskapsarkitektur i Alnarp. "Hälften av mitt jobb handlar om att sätta strålkastare på det som bevaras, det handlar om att bygga ett intresse."

Stefan Westrin

11 april 2023

Douglas Gunnarsson jobbar som arkivarie på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, i Alnarp. Han har arkivariekolleger i Uppsala, men på fakulteten i Alnarp är han ensam. Han sitter i en särskild arkivbyggnad med utsikt mot Alnarps slott, där större delen av fakulteten inryms. Det är byggt som ett franskt renässansslott och inklätt i blåregn, en klätterväxt som blir mycket vacker när den blommar.

Att han alls blev arkivarie var inte något han hade tänkt sig när han började plugga. Han har en kandidat i litteraturvetenskap och har också studerat språk, estetik och konstvetenskap. Det var först när han funderade på hur han skulle kunna knyta ihop sina kurser till en examen som faktiskt skulle kunna leda till ett jobb som han blev nyfiken på ABM-programmet, som han sedan läste i Lund.

– Då visste jag inte så mycket om en arkivaries roll egentligen.

Han såg framför sig en person som ordnar, förtecknar, gallrar och tar emot begäran om allmänna handlingar.

– Och allt det är ju sant också, men jag tänkte mig det som mer statiskt. Trivsamt, men statiskt.

Medan han fortfarande gick utbildningen började han jobba på Polismyndigheten, där han fick tillfälle att djupdyka i så kallade “kalla fall”. Sedan var han ett tag på Region Skåne, och jobbade bland annat med att undersöka möjligheterna med att digitisera ljud och rörlig bild. Han har uppfattat det som att han alltid haft möjligheten att bygga saker, att hans roll har utrymme för kreativitet.

Douglas Gunnarsson hade vänner och bekanta som pluggade till landskapsarkitekter på SLU i Alnarp och han märkte att han själv blev intresserad av ämnet. Han läste texter och såg dokumentärer om framstående landskapsarkitekter. Och mitt i allt det så blev en tjänst ledig som arkivarie på fakulteten.

Halva hans tjänst går i dag ut på att jobba med en stor mängd dokument som är minnet av den berömda landskapsarkitekten Per Fribergs yrkesgärning. Det stora materialet hade legat på SLU i en massa plastsäckar innan Douglas tid. Det hade donerats till universitetet i omgångar men aldrig diarieförts. I säckarna låg bland annat en nästan komplett ritningssamling, som förvarades i hundratals rör av olika storlekar.

– Det är en fantastisk samling, det är hela hans livsverk!

I varje rör ligger mellan en och 20 ritningar. Rören är inte syrafria, vilket innebär att de avger gaser som skadar pappret som ritningarna är gjorda på.

Bevarandearbetet går ut på att isolera rören och linda in varje rör, med ritningar, i särskilda omslag. Samtidigt förtecknar han varje ritning och gör den sökbar.

– Det tar ett tag. Det är stora ritningar, och spröda.

För att kunna beskriva och addera metadata till ritningarna, ”förstå vad det är jag tittar på” som han säger, tar Douglas Gunnarsson hjälp av landskapsarkitektstudenter som arkivassistenter. Han förtecknar materialet och gör det sökbart. Sedan bevaras ritningarna utanpå, men isolerade från, rören som de tidigare låg i. Utanpå läggs först ett lager av ett material som heter Tyvek och sedan knyts paketet ihop med bomullsband (båda skärs till lämplig storlek för att passa de olika rören). Metoden har han kommit fram till i samråd med en papperskonservator på Riksarkivet.

– Det är ett avancerat pyssel, säger Douglas Gunnarsson.

Men det är inte bara ritningar det handlar om, det finns också utbildningsmaterial (Per Friberg var själv professor i Alnarp), skriftlig dokumentation kring olika projekt, korrespondens, fotografier, tidningsurklipp, dikter och påminnelser från biblioteket.

– Han var inget ess när det gällde att lämna tillbaka biblioteksböcker.

– Sammantaget kan allt det här skapa en helhetsbild kring Per Friberg, människorna på hans arkitektbyrå, och sammanhanget kring yrkesrollen som landskapsarkitekter under andra halvan av 1900-talet.

Douglas Gunnarsson börjar prata om olika värden som man skulle kunna formulera med samlingen. Ett av dem är att stärka yrkesidentiteten hos landskapsarkitekter. Ett annat är hur man kan använda dem i undervisningen. Sedan finns saker som konstnärliga värden, forskningsvärden, och kulturmiljövärden.

Douglas Gunnarssons vision är att Per Friberg-samlingen ska bilda en hörnsten i något som i framtiden skulle kunna bli ett nationellt arkiv som är fokuserat på enbart landskapsarkitektur, något som inte finns i dag.

På sikt vill han att Alnarpsarkivet ska bli en del av något som kallas för NELA, ”European network of landscape architecture archives”.

– Om vi tar väl hand om detta och anstränger oss för att göra det tillgängligt hoppas jag att Campus Alnarp ska kunna bli en ännu mer levande mötesplats för dialog om landskapsarkitektur och dess arv än vad den redan är i dag i och med den utbildning och forskning som finns här.

Men det här var alltså vad Douglas Gunnarsson gör halva veckorna. Den andra halvan då?

Det handlar om faktultetsarkivet, det som inte är Per Friberg-dokument. Han ordnar, förtecknar, gallrar och informerar till andra anställda om dokumenthantering. Det är ganska mycket att pyssla med där också, så uppdelningen nu är ganska precis 50/50, även om han hoppas få hålla på mer med arkivet som bygger på Fribergsamlingen så småningom.

Hur ska man få allmänheten att bättre förstå arkivariens betydelse?
– Genom ansträngning, är väl det korta svaret.

– Jag kan inte förlika mig med idén om arkivet som en krypta, jag gillar att arbeta utåtriktat, säger Douglas Gunnarsson.

– Att bygga ett intresse för det man jobbat med, att hjälpa människor att se vikten och nyttan med materialet, det kräver ansträngning och energi. Man kan inte förvänta sig att människor av sig själva ska bli ”medvetandegjorda” om det.

Han säger att det här var något som de pratade mycket om på utbildningen, att bibliotek, museum och arkiv ska ses som resurser.

– Och vad är meningen med resurser, vad är idén om att bevara någonting, om det inte också kan komma människor till nytta?