I sommar kommer flera av Skansens kulturhistoriska miljöer stå utan museipedagoger som berättar om husen och historien. Under högsäsong har det tidigare varit omkring femton till tjugo hus och gårdar öppna, med museipedagoger och museiguider på plats. I år blir det runt sex.
– Skansen, som ju ska vara ett levande museum, blir allt dödare och dödare. Det blir ingen växtfärgning och inga hantverksdagar, det blir inget möte mellan personerna som funnits i de här husen och besökarna, säger en anställd.
– Det blir en helt annan upplevelse. Jag har mött flera gäster som säger att det känns värdelöst att gå runt med så lite öppet, säger en annan.
– Vi vet att väldigt många av gästerna vill se människor klädda i kulturhistoriskt korrekta kläder. Men nu blir det knappt möjligt, säger ytterligare en.
Några miljöer har fått skyltar och glasdörrar, utan att någon kommer vara där.
– Skyltarna målar upp en schablonartad bild av historien. Skansen blir ett dött föremålsmuseum, säger en anställd.
– Man tycker att det är ungefär lika bra att ha plexiglasförsedda dörrar. Men det är inte ett friluftsmuseum, det är ett montermuseum. På ett friluftsmuseum möter man en pedagog som kan berätta och man kan ställa följdfrågor till, säger en annan.
”Vi är väl alla ense om att något behöver göras på sikt. Samtidigt ser vi ingen omedelbar kris. Men man har direkt gått till kubben och börjat hugga personal”, säger en anställd.
Foto: Jonas Eng
De allt fler obemannade och stängda husen är en synlig konsekvens av Skansens stora omorganisation som trädde i kraft 1 maj i år. Skansen har stora underhållsbehov och behöver spara pengar och meddelade i mars att 53 tjänster avvecklas, samtidigt som 29 nya tjänster tillförs organisationen. Nu står det klart att det blir 29 anställda som lämnar Skansen. Av dessa är det 23 personer som skrivit på individuella överenskommelser och 6 personer som har sagts upp.
Magasin K har pratat med ett tiotal nuvarande och tidigare anställda. Samtliga är oroade över Skansens framtid. Alla vill vara anonyma på grund av rädsla att få försämrade arbetsvillkor eller referenser.
Museipedagogerna försvinner
I den nya organisationen har samtliga museipedagoger och museiguider blivit av med sina tjänster. Majoriteten av de som accepterat en omplacering får i stället titeln guide. I de flesta fall med kraftigt reducerad arbetstid och minskat ansvar.
I praktiken innebär förändringen att de som haft titeln museipedagog inte längre tar fram det pedagogiska materialet inför säsongerna eller utformar och ansvarar för olika program, samt att de har fråntagits sina arbetsplatser. Det tidigare systemet med faddrar, där museipedagogerna har haft ansvar för olika miljöer och att lära upp nya kollegor, är borttaget.
– Vi har haft personal som är specialiserad på fäbodkultur, historisk detaljhandel, någon med samisk kompetens, en expert på växtfärgning och ull. Djupa kunskaper som byggs upp under ett helt yrkesliv. Nu blir den kompetensen noll värd, säger en.
– Vi tappar ju ett kunnande, en kunskap som så småningom kommer gå i graven, säger en annan.
I sommar kommer omkring sex hus att vara bemannade med de tidigare museipedagogerna och museiguiderna. I andra miljöer är det volontärer och hantverkare som möter besökarna. Några har öppet med plexiglas.
Foto: Jonas Eng
– När du har en så himla trogen personal, som är så väldigt kunnig och högutbildad inom sitt fält och som sitter på så mycket specialkunskap. Då förstår jag inte att man inte värnar om den personalen, att man inte värdesätter den kunskapen, säger ytterligare en.
De reducerade arbetstiderna, samt att de anställda ska jobba koncentrerat kring helger och högsäsong, har fått flera att känna sig tvingade att se sig om efter nya jobb.
– Vem kan leva på femtio procent? Inte jag. Och så ska man jobba när andra är lediga, det är ganska tufft om man har familj. Så vi är många som ser oss om efter nya tjänster, säger en anställd.
– När jag var nyutexaminerad och jobbade på timme, då kunde jag i alla fall tacka nej och på så sätt bolla olika jobb med olika scheman. Men det kan jag inte nu, säger en annan.
”Skratta inte vid fel tillfälle”
Inför omorganisationen har de anställda haft individuella omplaceringssamtal. Vissa fick då se en bild av den nya organisationen, andra inte. Men i princip alla meddelades uttryckligen att de inte fick diskutera erbjudandet med kollegor.
Anställda berättar att de upplever en tystnadskultur från ledningens sida, där den som har fel ansiktsuttryck på möten kan bli dragen åt sidan och utfrågad om sin attityd.
– Varför log du så mycket? Eller varför såg du så bister ut? Det känns som att man blir övervakad, man är rädd att prata och förlora det lilla man har, säger en anställd.
– Klimatet är: var glad, ställ inga frågor, ifrågasätt inte. Skratta inte vid fel tillfälle för då blir du uppkallad till chefen. Så många är rädda, säger ytterligare en.
Medarbetarnas bearbetning av förändringen har inte heller fallit i god jord. Ett exempel är ett litet stilleben, med en likkista märkt ”kulturen”, ett gravljus och en dödsannons med ett citat från Skansens första medarbetare, som hastigt städades bort från ett bord i personalrummet.
– Det är oklart om någon ens hann se den. Men sedan, på ett stort områdesmöte med kanske femtio personer, dök den upp på storskärm och en av cheferna sade ungefär: ”Det här har förekommit och det är verkligen dåligt”. Så det ironiska är att personerna bakom fick mer uppmärksamhet, säger en anställd.
Ett stilleben som kommenterade utvecklingen städades snabbt bort i personalrummet. "Ett visuellt uttryck för hur många av oss känner", säger en person.
– Jag tyckte installationen var jättefin och att det bara var bara ett visuellt uttryck för hur många av oss känner. Får man den typen av protest och tar bort den, då är man inte lyhörd. Sådant påverkar arbetsmiljö och stämning, att man känner att man inte får säga vad man tycker, säger en annan.
Färre rekommenderar Skansen som arbetsplats
Flera lyfter att ledningen högre upp i organisationen inte upplevs som intresserad av vad som händer ute i verksamheten och att man framför allt ser brister. Ledningen högre upp beskrivs som ”fyrkantig”, ”otrevlig” och ”med taggarna utåt”.
Hur ledningen uppfattas syns också i de så kallade pulsmätningarna som Skansen regelbundet genomför bland medarbetarna och som Magasin K har tagit del av.
I maj 2026 låg förtroendet för ledningen på 27 av 100, att jämföra med november 2024 då värdet var 54. Förtroendet för medarbetarnas närmsta chefer är högre.
En annan mätpunkt som får allt sämre värden på Skansen är ”Just nu trivs jag bra på jobbet”. I maj 2026 ligger värdet för alla medarbetare på 48 av 100, jämfört med 68 i november 2024.
Pulsmätningarna visar också att allt färre vill rekommendera Skansen som arbetsplats. På en skala mellan 100 och -100 hamnar värdet på -49 när Skansenanställda svarar på frågan i mars i år.
Anställda som Magasin K har pratat med är införstådda i att ekonomin inte går runt i längden.
– Vi är väl alla ense om att något behöver göras på sikt. Samtidigt ser vi ingen omedelbar kris. Men man har direkt gått till kubben och börjat hugga personal, säger en.
Den nya inriktningen får kritik
Samtidigt som alla museipedagoger har tvingats lämna sina tjänster ska ett antal nya tjänster tillsättas med personer som har lärarkompetens. Bakgrunden är ett beslut av Skansens ledning, där skolbesök ska prioriteras och verksamheten anpassas efter skolans läroplan.
Men det är ett kritiserat beslut. I en rapport som Magasin K tagit del av från en extern arbetstagarkonsult, menar man att den ”kulturhistoriska kärnan” varit föremål för ”betydligt mer genomgripande förändringar än traditionell rationalisering”.
”Vi tar vårt uppdrag på stort allvar och är mycket stolta över att få möta våra gäster och guida dem in i vårt gemensamma kulturarv. Det känns väldigt tråkigt att vår insats är så lite värd i våra chefers ögon”, säger en anställd.
Foto: Jonas Eng
I sin rapport ser konsulterna att den kulturhistoriska kärnverksamheten förändras mer än andra områden, just för att attrahera skolan. Konsulterna skriver att den kulturhistoriskt förankrade berättelsen ”i flera avseenden tunnas ut” och att det riskerar att leda verksamheten ”ut på ett sluttande plan, i riktning mot ett föremålsmuseum”.
– I de nya tjänsterna är kulturhistoria meriterande, men det är inget krav. Utan det är lärarlegitimation som man vill ha. Men vi är ju redan en av de allra största genomförarna av skolvisningar i landet. Det kan inte bli mycket större, säger en anställd.
– Vad är det som säger att en lärare är mer kompetent att undervisa i en museimiljö? Det går liksom inte att förstå. Det känns som att de högsta cheferna dumförklarar universitetens museipedagogik. Att de tycker att den är värdelös, säger ytterligare en.
”Vad är det som säger att en lärare är mer kompetent att undervisa i en museimiljö?”
Anställda har uppfattat det som att ansvaret som museipedagogerna tidigare haft ska flyttas till de nya tjänsterna och till museitekniker. Något som flera personer Magasin K pratat med är kritiska till.
– Nu är det ganska kaotiskt i verksamheten eftersom den nya personalen med lärarkompetens inte är rekryterad. Man undrar varför det varit så bråttom, och om de beslutat om omorganisationen förstått komplexiteten i arbetet som pedagogerna utförde, säger en annan.
Pumpor och plasthinkar
Personerna vi pratat med ser också ett ytterligare fokus från ledningens sida, där friluftsmuseet ska bli ”som Disneyland”. I november ordnade Skansen halloween för första gången, vilket innebar att det traditionella höstlovsprogrammet, med kulturhistorisk grund, fick mindre utrymme. I höst blir det bara halloween.
– Man säger att det inte finns pengar, men samtidigt satsar man på helt vansinniga saker. Pumpor och plasthinkar med godis, skådespelare i läskiga kläder som ska skrämmas i stadskvarteret. Det är nöje och underhållning snarare än kulturhistorisk förmedling, säger en person.
– Vi har ju haft påkostade höstlovsprogram som varit inriktade på kulturhistoria och nordiska väsen. Nu står det ett spöke i en gränd med en plasthink. Då känner man, kan inte Gröna Lund göra det? Så gör Skansen det Skansen är bra på? säger en annan.
”Det känns som att cheferna inte ser det som är unikt med Skansen, att de inte är stolta över att det här är ett friluftsmuseum”, säger anställd.
Foto: Jonas Eng
”Det är något som går förlorat här”
I slutändan, menar de vi pratat med, är de levande kulturhistoriska miljöerna Skansens kärna.
– Artur Hazelius, som grundade Skansen, hans idé var ju att visa upp alla de här föremålen i deras rätta kontext och levandegöra kulturen med människor. Det är ju hela grundkonceptet från början. Och jag skulle vilja påstå att vi fortfarande är den mest uppskattade delen, att det inte bara är på gammal hävd, säger en.
– Jag känner en hopplöshet. Jag har svårt att tänka glatt framåt, säger en annan.
– Jag har kollegor som gråter flera gånger om dagen. Vissa är ledsna, vissa är arga men ingen är oberörd. För det är någonting som går förlorat här. En urgammal tradition. Så mycket kunskap, gamla kära kollegor som vigt sitt liv åt Skansen. För oss är Skansen mycket mer än en arbetsplats. Det är något heligt egentligen. Och det som ledningen gör nu, det hotar att ta kål på kulturen här. Det känns fruktansvärt, säger en anställd.
