En majoritet, 64 procent, av kommunikatörerna upplever en hög eller mycket arbetsbelastning och nästan sju av tio ibland arbetar mer än de får betalt för – det visar en ny undersökning från DIK.
Dessutom anser 65 procent att kraven på deras jobb har ökat de senaste fem åren.
Arbetsuppgifterna har blivit fler och mer komplexa, tempot högre och ofta förväntas man ta flera roller samtidigt.
– Vi ser att det finns mycket stressrelaterad ohälsa bland kommunikatörerna. Som en kommunikatör skrev i undersökningen: man förväntas vara en komplett inhousebyrå – och så kan ju ingen jobba. Det är orimliga arbetsförhållanden och det vi ser i siffrorna är att det blir värre och värre, utvecklingen går åt fel håll, säger Anna Troberg, förbundsordförande DIK.
Kommunikatörerna som jobbar i kommunal sektor sticker ut: där svarar 27 procent att arbetsbelastningen är mycket hög och 26 procent att arbetsbelastningen är rimlig. Det kan jämföras med samtliga svaranden, där 19 procent uppger att arbetsbelastningen är mycket hög och 34 procent att den är rimlig. I kommunerna är det också en högre andel – 68 procent – som anser att förväntningarna på rollen har ökat.
”Kraven och förväntningarna från både organisation, medborgare och andra aktörer på relevant och tillgänglig information och tjänster har ökat över tid. Kanalerna och vägarna till mottagaren blir fler, och förväntningarna ökar från användaren att kunna nå och hitta information på det sätt individen önskar”, skriver en respondent.
I rapporten beskriver många en vardag där kommunikationsverksamheten är underbemannad samtidigt som arbetsuppgifterna har blivit fler och mer komplexa. Antalet kanaler och krav på snabba leveranser och synlighet har ökat, samtidigt som det ställs högre krav på tillgänglighetsanpassad kommunikation, säkerhet och beredskap.
Anna Troberg, förbundsordförande DIK.
Anna Troberg menar att siffrorna går att se i ljuset av de senaste årens debatt om offentliga kommunikatör.
– Om man läser samma budskap om och om igen i tidningar och hör att ministrar uttalar sig om att vi inte behöver så många kommunikatörer kanske det också påverkar hur det ser ut ute i kommunerna och hur mycket man lägger på kommunikation. Det vi kan se i den här rapporten är att det har fått påverka för mycket. För som sagt: en person kan inte göra hur mycket som helst.
En annan sak som många tar upp är att rollbeskrivningen är otydlig, och att det ofta förväntas att man ska vara både generalist och specialist. Många upplever att de måste ta flera roller samtidigt, även uppgifter som egentligen ligger utanför deras arbetsområde. Det leder till stress och känslor av otillräcklighet. Många tycker att titeln ”kommunikatör” borde delas upp i olika inriktningar eller specialiseringar.
”Jag ska vara allt i allo och trolla med knäna. Projektledare, producent, skribent, coach, formgivare, strateg, ux-designer, registerhållare, copy, roddare, tillgänglighetsutvecklare, studiovärdinna, informationssäkerhetsansvarig, juridisk rådgivare, regissör, tekniker, omvärldsbevakare, krisstöd, ppt-fixare, mediakontakt osv.”, skriver en respondent.
Anna Troberg betonar att det alltid är arbetsgivaren som har arbetsmiljöansvaret och att man som anställd ska ta upp arbetssituationen med sin chef eller lokala facket. Hon säger också att i den privata sektorn har kommunikatörerna mycket att vinna på att organisera sig.
– Vi ser att i den privata kommunikationsbranschen är det långt mellan kollektivavtalen, så det är en sak man tillsammans kan jobba för på sin arbetsplats.
Vad gör DIK åt situationen?
– Vi jobbar med det här på flera olika sätt. Den här rapporten är en viktig del, de siffror som vi får från våra medlemmar är jätteviktiga för oss sedan när vi opinionsbildar och pratar med ansvariga politiker, men också för det lokala arbetet där våra lokalfackliga pratar med arbetsgivare. De här siffrorna blir våra muskler, det blir svart på vitt: så här kan det inte se ut, det är orimligt.
Om undersökningen
Undersökningen bygger på en enkät bland DIK:s medlemmar som arbetar inom kommunikationsområdet. Enkäten genomfördes i september 2025. 1 567 personer svarade och svarsfrekvensen var 31 procent.
