I början av januari gav regeringen 32 myndigheter uppdraget att redovisa kostnaderna för sin kommunikationsverksamhet och hur den bidrar till att uppfylla myndighetens kärnuppgifter. Regeringen pekade också särskilt ut att myndigheterna ska redovisa och motivera framtagandet av profilprodukter, som väskor och märkesnålar. Något som kritiserats av branschen. ”Trams” menar DIK:s förbundsordförande Anna Troberg. ”Flört med konspirationsteoretiska narrativ om kommunikatörer”, skriver kommunikatören Varg Gyllander, tidigare medie- och krishanterare på Polismyndigheten.
I en debatt på måndagen i SVT Nyhetsmorgon mötte han civilminister Erik Slottner (KD), som sade att regeringen vill ha bättre koll på hur kommunikationen tjänar medborgarnas intressen:
– Vi kan ju inte låta kommunikationsverksamhet vara någon verksamhet där vi inte ska kontrollera kostnadsutveckling, där det blir som en amöba som bara delar sig fritt och växer utan någon form av insyn.

”Jag är förvånad över Slottner och andra som uttalar sig i frågan inte har ett bättre underlag innan de ger sig ut i debatten”, säger Sveriges kommunikatörers vd Caroline Thunved.
Uttalandet från civilministern väcker nu starka reaktioner i branschen. Caroline Thunved, vd för Sveriges kommunikatörer säger att hon reagerade kraftfullt på uttrycket.
– Jag tycker inte att man uttrycker sig så som politiker. Det är väldigt opassande att prata om människor på det sättet. Jag tycker vi är ett land med andra värderingar.
DIK:s förbundsordförande Anna Troberg är inne på samma spår:
– Sättet som Erik Slottner pratar om kommunikatörerna och deras arbete, det enda stället man stötte på den argumentationen för fem, sex år sedan var på Flashback. Nu har politiken tagit den retoriken och gjort den till sin – och ignorerar den kunskap och erfarenhet som finns.

”Jag är säker på att om Erik Slottner visste mera om vad kommunikatörer gör skulle han använt ett annat ordval”, säger Jonas Pertoft, ordförande för Svenska PR-företagen.
Jonas Pertoft, ordförande för Svenska PR-företagen, tror däremot att civilministerns uttalande snarare handlar om okunskap än ignorans.
– Jag känner igen den här lite förenklade bilden, att kommunikatörer sysslar med dekoration. Så jag känner att Erik Slottner helt enkelt inte har koll på vad kommunikatörer gör.
Jämförelsen med en amöba menar Jonas Pertoft att man kan se på två olika sätt, där den ena aspekten är något som växer snabbt.
– Och det tycker jag är helt självklart – att det i dag krävs mycket mer resurser för kommunikationen för att trygga demokratin och minska gapet mellan medborgarna och myndigheterna. För precis som att det är en akut försvarssituation, så har vi en akut tillitssituation i samhället.
Den andra delen i amöba-uttrycket tolkar Jonas Pertoft som något som växer okontrollerat, vilket han inte tror kan stämma.
– Alla myndigheter är ju utsatta för ständig kontroll, med riksrevisionerna, internrevision och mätning. Så att tillväxten skulle vara okontrollerad har jag mycket svårt att tänka mig.

”Från politiskt håll så måste man lyssna på den kunskap och erfarenhet som finns och det är helt uppenbart att civilministern inte gör, han ignorerar alla fakta som läggs på hans bord”, säger DIK:s förbundsordförande Anna Troberg.
Anna Troberg beskriver ordvalet amöba som ”anmärkningsvärt” av samma skäl:
– Statskontoret har nyligen undersökt om myndigheters kommunikation faller inom ramen för deras uppdrag och man såg inga problem. Dessutom vet ju ministern mycket väl varför kommunikationsavdelningar har blivit större. Det ställs helt andra krav på kommunikation nu än vad det gjorde för några år sedan.
I dagsläget innebär den allt mer uppskruvade debatten om myndigheters kommunikation att många av DIK:s medlemmar, som är kommunikatörer och jobbar inom det offentliga, känner sig ifrågasatta på jobbet, säger Anna Troberg, vilket hon konstaterar är ett arbetsmiljöproblem.
– Sen är det också så att när den här typen av debatter drar igång på nationell eller lokal nivå, så drar det till sig den otrevliga delen av allmänheten som ger sig in i debatten på ett sätt som många upplever som väldigt jobbigt.
Även Caroline Thunved lyfter att signalerna som civilministern sänder ”skapar olust och ännu sämre arbetsmiljö”. Samtidigt, tillägger hon, finns det något positivt i att yrket blir mer känt för fler.
– Den här hetsjakten som politiken driver kring uppdraget som kommunikatörer har i offentlig sektor, den påverkar negativt såklart. Men vi har ju möjlighet att vända det till någonting bra.
Jonas Pertoft håller med:
– Förtroendet hos allmänheten för oss i pr-branschenen är väldigt lågt. Så i det långa loppet tror jag att den här diskussionen är bra. För ju mer kunskap man har om vad kommunikatörer gör desto mer positiv bild får man.