”Jag kan tänka mig att gå ner i position och lön men får ändå inte napp”
– Senast jag sökte jobb var det helt annorlunda. Det var 2018 och jag hann knappt börja söka innan headhunters tog kontakt med mig. Jag tror jag sökte max fem tjänster innan jag hade jobb igen.
Hon är kommunikatör med nära tjugo års erfarenhet i yrket. Eftersom hon är arbetssökande vill hon vara anonym. Under de dryga två år som hon sökt högre positioner inom kommunikation har hon upplevt ett allt hårdare tryck, där det nu nästan uteslutande är 200 till 400 sökanden på varje tjänst.
– Det är en extrem verklighet som jag absolut inte känner igen. Jag har ett jättestort nätverk och känner väldigt mycket folk inom olika branscher, men det jag får höra är att det är nedskärningar, att det är anställningsstopp på alla fronter. Så det är någonting som har hänt, säger hon.
Efter examen 2006 fick hon jobb som marknadskoordinator på ett nystartat it-bolag, där hon snart klev upp som marknadschef med personalansvar. Sedan dess har hon arbetat som allt från kommunikationschef på medelstora företag till teamledare på storbolag.
– Jag har alltid tänkt att det finns en affärsnytta i marknadsföring och kommunikation som kan driva affären framåt. Och jag har alltid känt att om gör jag bra ifrån mig utifrån mina kunskaper så finns det jobb.
Det finns dagar då jag tänker att jag borde skola om mig, att jag kanske borde göra något annat. Men det vill jag ju inte.
Förra vändan hon sökte jobb var alltså våren 2018. Då var hon marknadschef på en startup, men arbetsmiljön var dålig och hon trivdes inte. Hon tog då kontakt med en rekryterare och efter ett par veckor hade hon fått en ny tjänst på ett stort företag, där hon ansvarade för sociala medier på avdelningen för företagskommunikation.
När pandemin slog till valde arbetsgivaren att omorganisera och i april 2022 fick hon veta att hennes tjänst skulle tas bort. I avtalet ingick en årslön, ändå började hon söka jobb direkt. Men den här gången tog det stopp.
– Jag konkurrerar nog med samma personer som är i exakt samma sits som jag, men vi har blivit fler. Det har hela tiden ökat. I dag söker jag i hela spannet inom kommunikation, både privat och offentligt. Jag kan både tänka mig att gå ner i position och lön men får ändå inte napp.
Några användbara råd från Unionen, där hon själv tidigare varit fackligt förtroendevald, tycker hon inte att hon fått. Inte heller från Arbetsförmedlingen, där hon hela tiden varit inskriven.
– Jag har inte fått någon som helst hjälp av dem som varit relevant. Jag har nog suttit i fyra möten bara om hur mitt cv ser ut. Det är bortkastad tid för min del och bortkastade skattepengar för samhället.
Hon uppskattar att hon den här vändan sökt minst 400 jobb. Eftersom hon har barn under 18 har hon rätt till förlängd a-kassa, den räcker fram till våren.
– Det finns dagar då jag tänker att jag borde skola om mig, att jag kanske borde göra något annat. Men det vill jag ju inte. För jag vet att jag kan göra ett bra jobb, oavsett sektor eller bransch.
Just nu kör jag inga känslor överhuvudtaget. Jag känner ingen skam. Jag är arbetslös och måste ha ett jobb.
Hon säger att hon inte tagit en enda paus under perioden som varit.
– Det känns som jag gör allt för att hitta ett jobb. Jag pratar med folk jag aldrig pratat med förut, till och med föräldrar på förskolan, med grannar.
Hur känns det?
– Just nu kör jag inga känslor överhuvudtaget. Jag känner ingen skam. Jag är arbetslös och måste ha ett jobb.
Hon tystnar, tillägger sedan:
– Självförtroendet är ju ibland på noll. När man lagt ett par timmar på en ansökan och känner att det här är ju verkligen jag, den här tjänsten som de beskriver. Och så får man ett nej. Det är definitivt destruktivt.
***
”Är det Tiktok-kidsen som får jobben nu?”
– Jag har hållit på i tjugo år och tagit terräng i den här branschen och så kommer man inte ens till intervju. Då blir man väldigt paff, säger kommunikatören som vill vara anonym eftersom han är arbetssökande.
Han har ännu inte hunnit söka så många jobb, men är förvånad över att inte ha kallats kallad till intervju trots att han checkat i samtliga skallkrav och meriterande erfarenheter som listats i annonserna.
– Då känns det som det man gjort inte betyder någonting. Att ens tid är förbi, att man aldrig kommer få jobb igen. Att nu får du typ gå och gömma dig för nu kommer den nya generationen.
Senast han sökte jobb var han under 40 år. Han hade varit anställd ganska länge på ett ställe och ville söka sig vidare. Det gick snabbt att få ett nytt jobb, men arbetsplatsen han kom till trivdes han inte på. Kort därpå såg han en annons med en profil som var som skräddarsydd. Han sökte och fick tjänsten.
– Jag kände att det bara var att kliva in. Men även när jag var junior tidigare i livet kändes som att det var max sju, åtta ansökningar innan man fick träff.
Sin examen i medie- och kommunikationsvetenskap tog han för över tjugo år sedan. Under årens lopp har han jobbat som informatör och kommunikatör i både offentlig och privat sektor, varit konsult och arbetat en längre period som journalist. I dag är det kommunikationsjobb i offentlig sektor och på större företag som han söker, eftersom han orolig för sin nuvarande tjänst.
– Jag prioriterar stabilitet och trygghet just nu. Jag har ett barn i skolåldern. Jag har utmanat mig själv så många gånger tidigare genom mina jobbval. Men nu längtar jag efter att få utväxling på min erfarenhet.
Jag känner inte att jag måste få jobbet. Men det är fascinerande att det inte ens blir ett första steg, ett personlighetstest, en återkoppling.
Han är en bit över fyrtio och funderar på om det är hans ålder som får arbetsgivarna att backa. Om det är så att ålderismen spelar in.
– Jag sökte en tjänst på en kommun som kommunikatör med pressansvar och fick till svar att jag inte gått vidare. Jag har jobbat på nyhetsredaktioner, jag har varit kommunikationskonsult. Jag har medietränat folk, jobbat på byrå. Jag känner inte att jag måste få jobbet. Men det är fascinerande att det inte ens blir ett första steg, ett personlighetstest, en återkoppling.
Det han nu går och funderar på är vilka som kniper de åtråvärda tjänsterna. Vad som krävs i dag för att bli aktuell.
– Några är det ju som anställs. Är det Tiktok-kidsen som får jobben nu?
***
”Som att man drunknar bland alla sökande”
– Jag har tidigare aldrig upplevt att det varit så svårt att ens få en intervju. Det är lite som att man drunknar bland alla andra sökande.
Cecilia Razavi Nyström säger att hon hade turen att signa ett nytt jobb i juli, men att hon hade väldigt svårt med jobbsökandet innan, när hon letade arbete april till juni i år.
– Det var vissa processer med 400 till 500 sökande. Vilket gör att även om man är som klippt och skuren för rollen så syns inte ens cv.
Senast hon sökte jobb var våren 2023. Då var hon anställd på heltid men ville vidare, ”högre upp i byråhierarkin”.
– Så då började jag söka jobb och landade i en roll som projektledare och kundansvarig på en liten mediebyrå. Som tyvärr sade upp mig och några till nu i april för att de inte hade råd att ha kvar folk. Och jag var sist in.
I somras fick Cecilia Razavi Nyström jobb som senior paid social-specialist på en mediebyrå i Stockholm.
Den våren för drygt ett år sedan sökte hon runt femton tjänster sammantaget och upplevde inte att det var svårt att få jobb. Den här vändan blev det runt tio jobb i veckan under tre månader, där majoriteten inte ens återkom med svar.
– Den här omgången har det ju varit förjävligt, om jag får säga så. En person jag hade telefonintervju med sade rakt av att det var 450 personer som hade sökt. Hur ska du sålla i så många cv:n?
Så fort hon blev varslad började hon söka jobb. Hon är med i DIK och bad en ombudsman titta på det ”erbjudande” som ledningen gett henne.
– Min förra arbetsgivare var väldigt mån om att vi inte skulle gå via facket. De menade att det skulle bli så ”formellt och stelt” då. Men då kände jag ju bara att de försökte mörka något.
Från mitten av april kunde jag inte sova ordentligt och var stressad i princip hela tiden.
Tack vare DIK fick Cecilia Razavi Nyström sex veckors uppsägningstid istället för två. Förbundet hjälpte henne också att få en tidigare arbetsgivare att skicka in ett arbetsintyg som de dragit ut på, vilket hade försenat hennes a-kassa med flera månader.
– A-kassan var jätteschyssta och förstående, men jag behövde ju intyget. Från att jag gav DIK uppgifterna hade jag intyget på en timme. Nu säger jag till alla jag känner att de ska gå med i facket, att de ska gå med i a-kassan. För det är många som blir arbetslösa nu.
Det skulle dröja tre månader innan Cecilia Razavi Nyström skrev på ett nytt anställningskontrakt. Hon berättar hur folk kunde säga ”åh vad skönt att du är ledig” när hon var arbetslös.
– Men det är ju inte ledigt utan du sitter där med världens ångestklump i magen. Du söker jobb på heltid och vet inte om du kommer ha en inkomst igen. Från mitten av april kunde jag inte sova ordentligt och var stressad i princip hela tiden.
Hur upplevde du det, när du äntligen fick jobb?
– Alltså det var så skönt. Det var verkligen bara ”okej nu måste du gå och köpa en flaska champagne”. En extrem lättnad.
Tjänsten hon fått är på en liten mediebyrå där hon har rollen som senior paid social-specialist. Annonsen såg hon på Linkedin och det var i den chatten den snabba rekryteringsprocessen inleddes.
Om jag ska vara ärlig har jag inte haft så mycket användning för min utbildning, även om den var intressant.
Med drygt sju års erfarenhet, främst från medie- och pr-byråer, sedan hon tog examen i medie- och kommunikationsvetenskap i Uppsala anses Cecilia Razavi Nyström numera senior utifrån tiden hon jobbat inom sitt specialområde, som är digital marknadsföring. Hon säger att hon på sina tidigare arbetsplatser varit ganska medel i ålder, nu är hon 32.
– På mitt förrförra jobb var det många som var runt 22, 23. Jag tror att många är självlärda i dag. Och man behöver kanske inte nödvändigtvis plugga för att jobba med just det här. Om jag ska vara ärlig har jag inte haft så mycket användning för min utbildning, även om den var intressant. Samtidigt är det absurt om arbetsgivare ratar folk för att de är en viss ålder. Utan man ska ju gå på kompetens.