Det dräller av tidningar, böcker och roliga prylar i alla rum, ungefär som på förlagskontoret i den belgiska serieklassikern Gaston. Ute i korridoren får man krångla sig förbi en stor vagn med de flesta årgångarna av serietidningen Journal de Spirou.
– Vi fick in drygt 60 lastpallar med material under 2024, vilket är enormt mycket när vi bara har fem-sex normala kontorsrum att försöka ta emot och processa allt i, säger Fredrik Strömberg, ordförande för Seriearkivet som startades som del av föreningen Seriefrämjandet 2003, men som sedan 2023 är en egen förening.
Seriearkivet hyr in sig i Stadsarkivets lokaler i Malmö. I hyllorna finns drygt 70 procent av alla serierelaterade trycksaker som kommit ut i Sverige, mer än 40 000 originalteckningar och ett stort antal arkiv efter kreatörer, förläggare och redaktörer.
Ett paradis för alla som är intresserade av serier och seriehistoria.
– Serieforskning är bland det hetaste just nu inom den akademiska världen. Folk hör av sig hela tiden och vill komma hit och forska i vårt unika material. Vi själva använder arkivet för att producera trycksaker och utställningar. Vi vill inte bara bevara, utan även aktivera det material vi har.
Men utan Fredrik Strömberg och hans tre passionerade seriekompisar hade arkivet förmodligen inte funnits.
Arkivarien Thomas Storn jobbade som arkivarie på Polismyndigheten när han började engagera sig i Seriefrämjandet och starten av ett seriearkiv.
Foto: Johan Bävan
Allt började kring 1997–1998. Seriefrämjandet hade flyttat sitt kansli från Stockholm till Malmö och Fredrik Strömberg var nybliven ordförande. Föreningen firade 30 år och hade börjat gräva i sin historia.
I samma veva hade Thomas Storn, som jobbade som arkivarie på Polismyndigheten, börjat engagera sig i Seriefrämjandet.
– Eftersom jag var arkivarie började vi titta på Seriefrämjandets eget arkiv sedan starten 1968. Jag var nyfiken på vad föreningen hade sparat. Det visade sig att arkivet var utspritt över hela Sverige. Det fanns i källare, hönshus och på vindar hemma hos folk som varit aktiva i olika perioder, säger han.
Det var ju inte alls bra. Något behövde göras.
Seriefrämjandet sökte pengar för att starta ett arkiv, men fick inga.
– Då bestämde vi oss för att göra det ändå. Vi började samla in material och reste runt och sökte upp folk som ägnat sig åt serier. Inte bara tecknare och författare, utan även förläggare och redaktörer, alltså de som suttit på kontor och jobbat med serier. Vi gjorde bandade djupintervjuer med så många som möjligt, säger Fredrik Strömberg.
Så småningom började förlag och syndikat, som ville spara lokalkostnader genom att göra sig av med sina arkiv, höra av sig och erbjuda Seriearkivet att ta över material. Det gjorde även seriesamlare som ville donera sina samlingar.
Thomas Storn fick användning för sina arkivariekunskaper när allt skulle organiseras.
– Det handlar mycket om det klassiska arkivarbetet med att ordna, förteckna och registrera. Även om det finns någon form av grundstruktur i det material vi får in, måste vi ordna och förteckna det så att det går att hitta det man söker, säger han och fortsätter:
– Det spännande är när man börjar se kopplingarna mellan de olika samlingarna och arkiven, hur de kompletterar varandra och hur saker hänger samman.
”Det handlar mycket om det klassiska arkivarbetet med att ordna, förteckna och registrera.”
Den tredje fantasten som var med och startade Seriearkivet är Jakob Hallin, som är verksamhetsledare sedan 2023 och spindeln i nätet.
– Han är vår Swiss army knife, säger Fredrik Strömberg.
Jakob Hallin skrattar.
– En anledning till att jag har det här jobbet är att jag kan väldigt många olika saker. Ska jag ersättas behövs det troligtvis fyra-fem personer. Jag är allt från data- och teknikansvarig till personalansvarig. I grunden är jag bokbindare, men också grafisk formgivare, fotograf och redaktör. Kan även distribution och logistik, säger han.
Den fjärde personen som var med och startade Seriearkivet var Claes Reimerthi, som skrivit många hundra manus till bland annat Fantomen.
– Claes gick tyvärr ur tiden för några år sedan. Han var Sveriges mest produktiva manusförfattare och en stor seriehistoriker. Allt material, från de serier han tecknade i sin barndom till det manus han skrev på när han gick bort, finns nu här, säger Fredrik Strömberg.
Tidigare i år fick Seriearkivet 450 000 kronor i bidrag från Riksantikvarieämbetet för att digitalisera alla serietidningar, serieböcker, serieoriginal, tryckfilmer, masterband, ljudkassetter, LP-skivor, CD-skivor, super 8-filmer och klippdockor som kommit in. Det skapar arbetstillfällen för människor som står utanför arbetslivet.
– Vi har avtal med arbetsförmedlingen och har ett stort antal personer som arbetstränar hos oss och sorterar, registrerar och digitaliserar. Det är populärt att komma till oss. Det är lugnt och tryggt på ett arkiv, säger Fredrik Strömberg.
Frågan är varför det inte funnits något seriearkiv tidigare i Sverige. I Seriearkivets samlingar finns berättelser i serieform från så långt tillbaka som början av 1800-talet.
– Ja, det är på ett sätt underligt. Men serier har tyvärr ofta motarbetats rent kulturellt, åtminstone sedan 1950-talet. Moralpaniken som skapades då kring serier höll i sig länge. Serier betraktades som en följd av det som något icke intressant för arkiv och andra officiella institutioner. Men det har ändrat sig, säger Fredrik Strömberg.
