Världskulturmuseernas personal har länge varit medveten om risken för kraftiga hyreshöjningar, det säger museimyndighetens lokalfackliga ordförande Magnus Johansson. Redan 2015 var det här något som Statskontoret pekade på.
– Så på det viset är situationen känd, att vi har en obalans i budget och att lokalkostnaderna riskerar att ta mer och mer av verksamheten, säger han.
Men att hyreshöjningen, som aviserats för Etnografiska, skulle vara så kraftig – samt att ledningen landade i förslaget att säga upp Medelhavsmuseets och Östasiatiskas hyreskontrakt – kom som en överraskning för de anställda.
”Det här är väldigt anrika institutioner, som väldigt många älskar. Så det är ju otroligt sorgligt om det skulle behöva gå så här långt.”
– Det är jättetråkigt. Tittar man bakåt i tiden har de här förslagen luftats då och då, men det har alltid mötts med stora protester. Det här är väldigt anrika institutioner, som väldigt många älskar. Så det är ju otroligt sorgligt om det skulle behöva gå så här långt, säger Magnus Johansson och tillägger:
– Sedan är klart att det finns en oro i personalen för om det ska bli nedskärningar. Det är ganska naturligt när det kommer ett sådant här drastiskt besked.
Medelhavsmuseets och Östasiatiskas samlingar kommer att finnas kvar, men ser ni att museerna kan existera utan de här platserna?
– Ja, det är ju omedelbart frågorna som poppar upp. Där man tänker, vad betyder det här i praktiken? På vilket sätt kan museerna finnas kvar om lokalerna sägs upp? Så naturligtvis är det en oro kring det.
Vad hade ni önskat från fackets håll?
– Självklart hade vi velat att hyresmodellen inte såg ut på det här viset, med den här typen av drastiska höjningar. Så att lokalerna hade kunnat finnas kvar – för det är ju via utställningarna och museerna som vi tillgängliggör samlingarna.
Ni kommer vara involverade i arbetet med det här förslaget under våren. Vad, för er på facket, blir viktigast?
– Dels är det ju det som vi redan har varit inne på; vad händer i praktiken med Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet när det inte finns något fysiskt museum? Men det viktigaste är naturligtvis att personalen ska kunna finnas kvar. Det är ju det vi verkligen hoppas och vi har inte fått några signaler om uppsägningar heller. Men det här skapar ju oro, givetvis.

