Redan under hösten 2021 började personalen på Bohdan och Varvara Khanenko museum i Kiev diskutera hur konsten kunde skyddas om staden attackerades. De fördelade ansvaret och såg över vilka verk som skulle prioriteras vid en evakuering.
– Vi var oroliga men hade ändå svårt att tro att något faktiskt skulle ske, och särskilt att stora städer skulle attackeras, säger Yuliya Vaganova som då nyligen tillträtt som generaldirektör för museet.
Natten till den 24 februari 2022 var den ryska invasionen ett faktum. Evakueringsplanen trädde i kraft och redan nästa dag samlades frivillig personal på museet och började omedelbart att packa in och föra undan konsten. Efter ett par veckor hade hela samlingen flyttats till säkrare platser.
När Yuliya Vaganova kom tillbaka till ett museum med kala väggar drabbades hon av en stark tomhetskänsla.
– Det var rent fysiskt, som att mitt minne hade raderats, och jag kunde inte riktigt erinra mig hur konsten hade hängt. Det är också en del av Rysslands strategi – att slå mot kulturarvet för att göra det svårare för oss att kämpa för vår identitet, säger hon.
Hon tröstades av tanken att museets grundare en gång stigit in i en tom byggnad och byggt upp sin samling på platsen. Bohdan och Varvara Chanenko flyttade in i fastigheten i centrala Kyiv på 1870-talet och idag omfattar samlingarna över 25 000 verk, främst antik, bysantinsk, europeisk och asiatisk konst.
”Det är också en del av Rysslands strategi – att slå mot kulturarvet för att göra det svårare för oss att kämpa för vår identitet.”
Yuliya Vaganova insåg också att tomheten öppnade för nya sätt att se och kommunicera samlingarna, och att museet kunde få en ny roll under invasionen genom att stödja samhället. Sedan dess har museet hållit öppet fem dagar i veckan. Besökare bjöds tidigt in till samtal på museets gård om konst, litteratur och museers betydelse under krig. Flera konstnärer har bjudits in att ge teater- och dansföreställningar, konserter, workshops och utställningar.
– Vi ville ta hjälp av samhället att undersöka hur museets roll kunde utvecklas. Och vi såg att museet kunde fungera som en plats för både motstånd och gemenskap, en trygg miljö för den som kände sig ensam och rädd, säger Yuliya Vaganova.
Yuliya Vaganova tillträdde som generaldirektör för Bohdan och Varvara Khanenko konstmuseum i Kyiv hösten 2021.
Foto: Danylo Pavlov
Den 10 oktober 2022 slog en missil ner fyrtio meter från museet. Det var tidigt på morgonen och ingen människa blev skadad, men fönster och ett glastak slogs sönder av sprängvågorna. I flera dagar bar personalen bort kilovis av glas och plywood sattes för fönstren. En sångerska samlade in pengar för att laga museets fönster, men pengarna omdirigerades till att stötta ukrainska soldater vid fronten. En dag öppnade museet för att människor skulle kunna donera blod till skadade.
– Det blev allt tydligare att vi behövde hitta samarbeten för att skydda de mest värdefulla verken bättre. Vi har ett ansvar att skydda dem för eftervärlden, säger Yuliya Vaganova.
Det fanns ingen beredskap för att flytta konst utomlands för skydd. I stället använde museet sina rutiner för utlån till tillfälliga utställningar. Under 2022 skickades ett stort antal verk till Vilnius nationella konstmuseum i Litauen, och därefter har många transporterats till institutioner i Polen, Frankrike, Tyskland och Nederländerna, där de visats i utställningar och restaureras vid behov.
– Just nu finns det ingen helt säker plats för våra samlingar i Ukraina, så det är ett enormt stöd att internationella institutioner kan skydda konstverken tillfälligt. Att de visas på andra platser kan också påminna besökare om situationen i Ukraina, säger Yuliya Vaganova.
Museets innegård har blivit en mötesplats där det bland annat anordnas workshops och högläsning.
Foto: Veronika Treitirak
Innan kriget bröt ut visade museet sällan samtida konst, men idag lyfts allt fler verk av aktiva ukrainska konstnärer. För att utveckla arbetet tog Yuliya Vaganova förra året kontakt med det internationella nätverket för samtida konst, CIMAM, International committee for museums and collections of modern art. I december fick hon ta emot priset Modern art outstanding museum practice award, för sitt arbete att omdefiniera museers roll under kriser och väpnade konflikter.
Samma arbete låg bakom inbjudan till konferensen The best in heritage i Barcelona i oktober förra året, där Yuliya Vaganova fick ta emot priset Project of influence. I sin motivering skrev juryn att ”förmågan att förvandla tomma lokaler och frånvaron av samlingarna till en fristad för gemenskap och kreativitet gör museet till en ledstjärna för motståndskraft och framtida samhällen”.
– Det var en stor ära att uppmärksammas i ett sådant sammanhang och jag tror att vi kan lära andra något genom våra strategier. Museer kan befinna sig i utmanande situationer av andra skäl än krig, som att utsättas för propaganda och politiska påtryckningar, säger hon.
Uppmärksamheten har också lett till fler internationella kontakter och förfrågningar om samarbeten. I november deltog Yuliya Vaganova i en konferens i Dubai om hur museer kan navigera i kriser, arrangerad av International council of museums, ICOM. I slutet av förra året var hon inbjuden av ICOM Sverige för att fortsätta samtalet med flera svenska kulturinstitutioner.
Under sommaren 2022 sattes en samtida opera upp i lokalerna. Föreställningen, fem timmar lång, utspelade sig i hela byggnaden medan besökarna kunde röra sig fritt.
Foto: Nastya Telikova
I Ukraina har ett starkt nätverk vuxit fram mellan museerna sedan invasionen inleddes, för att samordna evakuering, dokumentation och restaurering. Många museer har tvingats stänga, särskilt de nära fronten, medan institutioner på säkrare platser har fungerat som nav för att skydda samlingar. Samtidigt har flera museer utsatts för angrepp och många verk har beslagtagits av ryska trupper.
– Det är omöjligt att helt skydda kulturarvet. I dag är bomberna så kraftiga och övervakningen från satelliter så avancerad att om någon vill skada det, kan de göra det. Även transporterna innebär stora risker. Det enda sättet är att stoppa kriget.
Grundades på 1870-talet
Bohdan och Varvara Chanenkos samling grundades på 1870-talet när paret flyttade in i fastigheten i centrala Kyiv. Under sovjetregimen raderades grundarnas namn på museet eftersom de inte ansågs tillräckligt proletära, men namnen återinfördes när Ukraina blev självständigt 1991. Samlingarna omfattar över 25 000 verk från antiken till tidigt 1900-tal, främst antik, bysantinsk, europeisk och asiatisk konst.
