”Självcensuren kan få konsekvenser för hela bibliotekssektorn”

Under det sena 1800-talet använde brittiska gruvarbetare kanariefåglar för att upptäcka giftiga gaser i tunnlarna. Om en fågel dog betydde det omedelbar fara – och att arbetarna behövde evakuera. Den här grymma men talande bilden är en användbar metafor för folkbibliotekens roll i den liberala demokratin, det säger Fredrik Hanell, lektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Linnéuniversitetet.

– Vi menar att folkbiblioteken kan förstås som en slags demokratins kanariefågel. Som en av de tidigaste institutionerna i vårt samhälle som larmar när luften i den liberala demokratin förgiftas av demokratifientliga åsikter.

Han är en av fyra forskare bakom det stora forskningsprojektet Folkbiblioteket i ett förändrat politiskt landskap – ett demokratiuppdrag för en ny tid? vars slutresultat nu presenteras i en vetenskaplig artikel, där biblioteket som demokratins kanariefågel fått ge namn åt titeln.

Men trots den alarmerande metaforen vill forskarna inledningsvis trycka på att över 80 procent av respondenterna i de tre enkätstudierna, som de genomfört 2021, 2022 och 2023, anser att samspelet fungerar väl mellan den politiska nivån och biblioteket.

– En viktig slutsats är att den samlade bilden ändå är ganska positiv. Och att det finns en stabilitet över tid, säger Hanna Carlsson, docent i biblioteks- och informationsvetenskap vid Linnéuniversitetet.

Det här, konstaterar de två forskarna, var kanske det resultat som förvånade dem mest:

–  När man tittar på hur debatten har sett ut, inte minst den som har varit kring Drag story hour, så är det lätt att få en bild av att biblioteken är väldigt utsatta för olika typer av politiska påtryckningar och hat och hot. Medan vi i den här studien kan visa att det i de flesta fall fungerar väl, säger Hanna Carlsson – men tillägger:

– Sedan när det inte fungerar väl, då ser vi att det ofta är ganska allvarliga saker som bibliotekarierna påtalar.

De här ovanliga men allvarliga incidenterna kommer uteslutande från den politiska ytterhögern, det visar forskningsmaterialet. De tre enkäterna med chefer och anställda på bibliotek i 77 sydsvenska kommuner, samt de många intervjuerna som forskarna genomfört, visar också på en brist på politiskt intresse från de etablerade politiska partierna. Vilket i sin tur kan vara en förklaring till att just folkbiblioteken blivit ett rött skynke för den radikala högern, säger Hanna Carlsson:

– Kulturpolitiken är ju generellt inte ett politikområde som har väckt särskilt mycket ideologisk debatt. Utan det har funnits en stark konsensus från de etablerade partierna som bygger på armlängds avstånd. Samtidigt har det här kanske lett till en brist på visioner och engagemang – vilket har lämnat rum för radikalhögern.

”Det är den allvarligaste konsekvensen, att folkbibliotekens arbete för demokratifrämjande insatser i någon mån inskränks och hotas av den här utvecklingen.”

När forskarna nu sammanfattar resultaten kan de konstatera att långt fler bibliotekarier än de som själva upplevt hot eller illegitim politisk påverkan agerar utifrån det nya politiska klimatet.

– I flera fall ser vi hur man agerar på sådant som har hänt i andra kommuner och på sådant som man hört talas om från kollegor, säger Fredrik Hanell.

Vad ser ni att det leder till?

– Det som händer i vissa fall är att man avstår från olika typer av arrangemang. Det är den yttersta och allvarligaste konsekvensen, att folkbibliotekens arbete för demokratifrämjande insatser i någon mån inskränks och hotas av den här utvecklingen.

I sin artikel konstaterar forskarna att den här självcensuren kan få konsekvenser för hela bibliotekssektorn, och det lång tid framöver.

– Det är klart att det är obehagligt om man anordnar Drag story hour och det står en svartklädd man med mask utanför och stirrar in genom fönstren. Eller om ens privata Facebookprofil attackeras av högerradikala sympatisörer för att man jobbar med Prideveckan. Att man kan riskera att hamna i de här väldigt otrevliga situationerna, det skapar en känsla av att arbetet inte är helt riskfritt, säger Hanna Carlsson.

Både hon och Fredrik Hanell säger att rädslan kan ses som en ny företeelse inom professionen. Att biblioteken, som överlag varit omhuldade och älskade institutioner, visserligen varit vana vid en del stök och bråk – men inte en ideologiskt grundad ilska.

– Många har ju varma och höga tankar om biblioteket. Men att det nu finns en grupp som inte har det, att det här är något som biblioteken måste hantera, det har vi funderat mycket över, säger Fredrik Hanell.

”Många har ju varma och höga tankar om biblioteket. Men att det nu finns en grupp som inte har det, att det här är något som biblioteken måste hantera.”

I mångt och mycket handlar det om att bibliotekssektorn nu måste sätta sig ner och reflektera över sin roll i den liberala demokratin, det menar Hanna Carlsson och Fredrik Hanell. Att bibliotekslagen – som ett flertal i den sista enkäten var oroade över – faktiskt bygger på den liberala demokratins grundvärden, som yttrandefrihet och rätt till information, men också att vissa grupper i samhället får särskild uppmärksamhet.

– Att det har kommit åsikter om att bibliotekarier som verkar för den liberala demokratin skulle vara aktivister behöver inte betyda att det är så. Men i dag ser vi att ta ställning för vissa gruppers rättigheter, som mångspråk och HBTQ-frågor, har fått en ideologisk betoning. Att du kanske blir anklagad eller ifrågasatt för att inte vara neutral, säger Hanna Carlsson.

Vad kan man svara på det?

– Då kan man säga att ”jag jobbar för bibliotekslagen”. Vilket också är något vi ser, att bibliotek börjar sätta upp de här gränserna själva. Som ”det här kan vi göra”, här går våra gränser” och ”så arbetar vi för en liberal demokrati”.

Apropå neutralitet, i artikeln skriver ni att vissa bibliotekarier verkar hindras av en idé om den egna professionella rollen som neutral. Vad tänker ni om det?

– Det är klart att man ska vara saklig och opartisk som bibliotekarie. Men om man tolkar neutralitet som att inte ta ställning, att stort sett vara apolitisk, då blir det ju väldigt svårt att verka för en bibliotekslag som ju utgår ifrån vår regeringsform som är så tydligt förankrad i den nordiska tolkningen av liberal demokrati. Som betonar individens frihet, men också jämlikhet väldigt starkt, säger Hanna Carlsson.

”I dag ser vi att ta ställning för vissa gruppers rättigheter, som mångspråk och HBTQ-frågor, har fått en ideologisk betoning.”

Vad är det viktigaste resultatet som ni forskare kommer lyfta framåt?

– Ett centralt resultat är hur biblioteken kan uppfattas som en demokratifrämjande mötesplats. Tidigare har det handlat om att man velat nå någon form av konsensus i rummet. Men demokrati kanske inte handlar om att komma överens, utan att passionerat få uttrycka olika åsikter, säger Fredrik Hanell.

Hanna Carlsson, nickar, fyller i:

– Vi vill ju inte hamna i den här antagonistiska kulturkrigsdebatten med hat- och hotförtecken som vi har sett. Samtidigt ska man inte sopa konflikterna som finns i samhället under mattan, utan det behövs utrymmen där åsikterna får stötas och blötas. Här har biblioteken central roll att fylla.