DIK har undersökt omfattningen av de trakasserier, hat och hot som förbundets offentliganställda medlemmar utsätts för i sitt arbete. Enligt DIK ger undersökningen en bild av hur ett hårt klimat är vardag i den offentliga kulturen och hur hot riskerar att tysta det öppna samhället. Hat och hot mot offentliganställda följer ett tydligt mönster, enligt rapporten, där rasism, sexism och HBTQ-hat är ojämförligt mest förekommande.
Sammantaget uppger var femte bibliotekarie att de utsatts för hat eller kränkningar på jobbet de senaste två åren. Var tredje kommunikatör uppger att deras arbetsplats utsatts för hot från allmänheten. Av museianställda anser 60 procent att tonaliteten i den senaste valrörelsen ökat risken för hat och hot mot dem och deras arbetsplatser.
När det kommer till rasism skriver en svarande att ”rasister har varit inne på min arbetsplats och tyckt att personer med utländsk bakgrund ska sluta jobba på biblioteket” och en annan att ”som icke-vit har jag upplevt en del trakasserier och misstro mot min kompetens från museibesökare”. Rasistiska uttalanden är det vanligaste hat som medlemmarna möter på sina arbetsplatser. Det är ofta riktat mot individer, men även mot verksamheterna i sig.
Att förminska kvinnor genom att nedvärdera deras kön drabbar också akademiskt utbildade kvinnor i offentlig sektor, där till exempel en svarande skriver att hon ”blivit kallad hora för att jag inte kunde hjälpa en person”. Här konstaterar DIK att ojämställdheten fortfarande är djupt rotad i samhället, inte minst bland de grupper och personer som hyser en vurm för konservativa värderingar.
Flera medlemmar vittnar också om att sexuell läggning och identitet blivit alltmer politiserat, där det uppfattas som ett ställningstagande att bereda plats för och respektera alla. En medlem beskriver hur arbetsplatsen fick ta emot ”hatiska kommentarer pga vår hbtqi-certifiering”.
Här är det framför allt klimatforskning och genus som triggar hatet.
Samtidskonst och vetenskap är ytterligare två vanligt förekommande områden där hot och hat förekommer, visar enkätsvaren. Här skriver en svarande till exempel att en utställning med samtida konst lett till att hakkors satts upp utanför museet. Vidare beskriver medlemmar som jobbar med kommunikation vid landets lärosäten hur deras arbetsplatser får hotfulla mejl. Här är det framför allt klimatforskning och genus som triggar hatet.
När det kommer till hot är den siffran också högst för yrkesgruppen kommunikatörer. En medlem beskriver att de fått ”dödshot mot ansvariga för genomförande för en kampanj vi fört”.
Hoten mot arbetsplatserna kommer i olika former. Vanligast är fortfarande via sociala medier, men även fysiska hot mot lokaler och verksamheter förekommer. En respondent skriver: ”Vi har fått hotfulla brev och vitt pulver skickat till oss med posten”. Hoten mot arbetsplatserna beskrivs uteslutande vara av politisk karaktär och komma ifrån den yttersta högern.
DIK understryker att trakasserier och hot kommer med ett våldskapital, där den som hotar eller trakasserar vill styra vad som får finnas i det offentliga rummet. Förbundet konstaterar också att våldskapitalet slår dubbelt mot den fria kulturen och kultursektorn. Dels då en verksamhet avstår, medvetet eller omedvetet, från att genomföra projekt som riskerar att dra på sig hot. Dels genom att projekt som innebär att ökad säkerhet behövs kräver extra resurser.
Enligt DIK äventyrar därmed det hot och hat som medlemmarna och deras arbetsplatser möter det öppna samhället och principen om armlängds avstånd. För att motverka utvecklingen föreslår förbundet bland annat att arbetsmiljölagen ska förtydligas så att hat, hot och trakasserier från tredje person, exempelvis besökare och allmänhet, tveklöst ska omfattas av arbetsgivarens arbetsmiljöansvar. DIK anser också att staten bör inrätta en riskdelningsmekanism för extra säkerhetskostnader som enskilda verksamheter ska kunna söka.
Om rapporten
Rapporten ”Hakkors utanför museet”: DIK-medlemmar om har och hot på jobbet bygger på en enkät med 3 428 svar från offentliganställda medlemmar i DIK, främst bibliotekarier, kommunikatörer/informatörer, arkivarier och museianställda. Utöver svar på flervalsfrågor kom det in drygt 4 000 fritextsvar. Enkäten var öppen 19 september till 4 oktober 2022 och svarsfrekvensen var 26 procent.
