Efter turbulensen – förändrat Arkdes vänder blad

Nästa vecka slår Arkdes upp portarna med nya interiörer och utställningar. För Karin Nilsson, tf överintendent, är omtaget en förutsättning för att de anställda ska må bra. ”Hela Arkdes fundament bygger på att det är en spegling, där besöksupplevelsen blir så bra som arbetsmiljön är”.

Rebecka Gordan

18 september 2024

Bara dagar till öppning och den höga porten som ska bli Arkdes nya ingång står öppen mot den ljumma septemberluften. Här läggs nu en sista hand på den tillfälliga designutställningen om moderskap och reproduktion, vars amerikanska förlaga utökats med ett svenskt perspektiv.

Mittemot banbrytande bärsjalar och bröstpumpar ligger den nya mötesplatsen Torget, där en vävd pergola med blankvita hamnrep hänger över ett antal återbrukade pallar. Intill syns ett mindre lekrum, samt en skaparstudio för äldre barn.

Rakt fram, i nära mörker, skymtar dovt belysta original. I sig är den nya samlingsutställningen det största omtaget, men egentligen är det inte mycket i de publika delarna som är sig likt.

– Interiört är det ett helt nytt museum. Förutom själva rummet finns det ingenting kvar av Arkdes som det var innan, säger Karin Nilsson.

Hon är Arkdes tillförordnade överintendent som efter många år i museisektorn kom till myndigheten hösten 2020, då i rollen som biträdande överintendent och verksamhetschef. I januari i år efterträdde hon överintendenten Kieran Long, som slutade på egen begäran efter flera turbulenta år, då han både rosats för sina utställningar och fått skarp kritik för brister i arbetsmiljön, den interna styrningen och myndighetens förvaltningskultur.

Att Karin Nilsson inte är ordinarie överintendent hänger ihop med den av regeringen föreslagna sammanslagningen med Moderna museet, där en utredning är utlovad till januari nästa år. Men när det förslaget kom var beslutet att bygga om Arkdes redan taget. Nu är det snart dags för invigning. Och Karin Nilsson beskriver en fysisk omdaning av stora mått.

– Hela rummet upplevs på ett helt annat sätt. Mellanväggarna är borta vilket gör entrén väldigt ljus, samtidigt som samlingsutställningen är väldigt mörk. Vi har också en ny siktlinje, hela vägen ut till Utsikten.

Utsikten, det är Arkdes nya trädgård för barn. I två stora salar mellan den och entrén kommer museet visa sju parallella utställningar, framtagna för att ge en mångfacetterad bild av arkitektur och design.

– Vi fångar in mötesplatsuppdraget för gestaltad livsmiljö. Vi diskuterar vad design är och den historiska samlingen. Vi visar arkitekter och designer från norr till söder, kvinnor och män, nationellt och internationellt. På ett väldigt medvetet och strukturerat sätt.

Att utställningarna är nyanserade är en nyckel, menar Karin Nilsson. För ett relevant publikt program, men kanske ännu viktigare för personalens välmående.

– Arkdes har ju med all rätt fått kritik för att vi har visat många vita män i våra utställningar. Nu kommer vi visa massor med olika människor. Det gör vi dels för att vi tycker att det är rätt. Men nästan ännu mer för att det blir en arbetsmiljöfråga, när man som medarbetare ska svara på varför vi har ”en till utställning om det här”. Och sedan försöka klämma fram något man inte kan stå för.

Det var 2019, i ett reportage i tidningen Form, som arbetsmiljöproblemen på Arkdes kopplade till Kieran Long beskrevs första gången. Att det fanns gamla konflikter som på nytt fått liv nämndes, men den brittiska curatorns utbrott och hierarkiska ledarstil stod i fokus.

Sedan dess har landets kultursidor följt frågan och sommaren 2022 gav Kulturdepartementet Statskontoret i uppgift att analysera myndigheten. Rapporten, som kom i april 2023, konstaterade att arbetsmiljön var ansträngd, att det systematiska arbetsmiljöarbetet behövde stärkas och att det förekommit kränkningar.

Enligt Karin Nilsson pekade Statskontoret på flera brister som ledningen redan tagit tag i. Men när vi nu ses är hon också öppen med att de inte hade allt på plats.

– Att vi inte hade ett systematiskt arbetsmiljöarbete – det var ju en helt korrekt kritik. Naturligtvis så borde vi ha haft den typen av policydokument på plats, till exempel mot kränkande särbehandling. Det är helt grundläggande. Och då hade vi inte det.

I sin återrapportering till Kulturdepartementet, daterad 21 februari i år, skriver Arkdes bland annat att man infört ett årshjul som visar hur det systematiska arbetsmiljöarbetet fortlöper under året, en policy för en arbetsplats fri från kränkande särbehandling, trakasserier och repressalier, stöddokumentation för skyddsrond och en modell för medarbetarsamtal.

Vi har tydliggjort att alla typer av kränkningar alltid är hundra procent oacceptabla.

Det förekom kränkningar av personal på Arkdes. Många har mått dåligt. Förutom att ni nu har dokumenten på plats, vilka insatser har ni gjort för att det inte ska hända igen?

– Vi har tydliggjort att alla typer av kränkningar alltid är hundra procent oacceptabla. Vi har återkommit till vikten av att behandla alla med respekt. Vi har jobbat med arbetsordning så att det ska bli lättare för alla att samverka med varandra, tydliggjort incidentrapporteringssystem och var ska man vända sig om man till exempel upplever en kränkning. Sedan kan jag inte garantera att det inte är någonting som är dåligt. Men vi gör allt vi kan, säger Karin Nilsson.

Genomgripande förändringar brukar påverka. Ofta skapar det oro, gör arbetsplatsen skör. Arkdes hade knappt kommit ur turbulensen när beslutet om det stora omtaget togs. Men för Karin Nilsson fanns det inget annat alternativ.

– Vi har haft som målsättning att vara en plats där medarbetarna trivs och är stolta över att arbeta och som besökare kan njuta av och uppleva. Hela Arkdes fundament bygger på att det är en spegling, där besöksupplevelsen blir så bra som arbetsmiljön är. Om mina kollegor, som står och tar emot besökare, tycker att de jobbar på en jävligt dålig arbetsplats kommer det att märkas.

Som Karin Nilsson ser det hade det alltså inte varit möjligt att komma i mål med en bra arbetsmiljö utan att samtidigt förändra verksamheten och det fysiska rummet.

– Då hade vi suttit fast i den här tanken om oss själva som en dålig plats. Och det vill vi ju inte. Så istället har jag och vi jobbat jättemycket med att binda ihop de här två sakerna.

Några organisationsförändringar har däremot inte genomförts, utöver ”väldigt små justeringar” av de befintliga enheterna, vilket är ett medvetet val från Karin Nilssons sida.

– Min erfarenhet är att organisationsförändringar tar så mycket kraft och energi från medarbetare att det i sig blir ett orosmoment. Det finns också en risk att det förstör mycket mer än vad det ger. Jag tycker att det ska till väldigt mycket för att man ska vilja göra en organisationsförändring och riva upp saker i grunden.

Magasin K har tidigare berättat hur den tidigare Saco S-styrelsen sade upp samverkansavtalet eftersom de inte orkade jobba i den ”motvind som det var att engagera sig lokalfackligt på Arkdes”. Myndigheten stod också utan skyddsombud mellan 2020 och 2023 eftersom ingen av de anställda ville ta på sig den rollen.

Men i samband med en gemensam workshop om systematisk arbetsmiljö fick Arkdes sitt första skyddsombud i februari 2023 och i dag är de tre i rollen. I mitten av april i år konstituerades också en lokal Saco-S-förening.

Karin Nilsson berättar att de fackliga representanterna, skyddsombuden och arbetsgivaren började med regelbundna samverkansmöten redan då. Och den första augusti trädde ett samverkansavtal mellan Saco-S, ST och arbetsgivaren i kraft.

När jag intervjuade dig i april 2023 sade du, apropå facket, att ni strävade efter att upprätta förtroendet och skapa en produktiv samverkan. Nu när det finns fackliga företrädare på plats, hur har ni arbetat med att de ska känna förtroende för er?

– Genom att ständigt uppmana och säga hur positivt jag som arbetsgivare ser på att det finns en lokalfacklig klubb. Det har jag gjort i många år.

Karin Nilsson tillägger att hon varit väldigt tydlig med att hon som chef inte har förväntningar på att medarbetare ska gå in som fackligt förtroendevalda eller skyddsombud när det inte funnits en organisation som kan ta om hand om frågorna.

– Det tål verkligen att understrykas: det går inte att kräva att medarbetare ska delta i ett systematiskt arbetsmiljöarbete om det inte finns en mottagare för det. Det måste finnas en väldigt stabil arbetsgivare för att man ska kunna samverka. Vi kunde inte erbjuda en medpart i samverkan. Nu är vi där.

Förutom att få arbetstagarrepresentanter på plats säger Karin Nilsson att det viktigaste har varit att få hela personalstyrkan att jobba tillsammans. Under arbetet med omdaningen av Arkdes har de till exempel haft en mötesserie som hon kallat progressmöten, som fokuserat på vad som fungerar och inte i produktionen och hur de kan hjälpas åt.

Jag har pratat med personal på Arkdes som upplever en förväntan att alla ska må och leverera på topp nu när ni snart ska öppna. Vilket uppfattas som lite av en tystnadskultur. Vad tänker du om det?

– Jag kan förstå det, verkligen. För att vi är i stadiet som vi är. Jag har verkligen tagit upp det – både på enhetsmöten, i större församlingar och i samverkan – att man ska yppa att man blir orolig, både inför öppningen och sammanslagningen.

Ja, mycket pekar på att ni kommer slås ihop med Moderna museet. Hur påverkar det er verksamhet i dag?

– Just nu är vi otroligt fokuserade på att öppna. Vi har också pratat om det på alla håll och kanter i hela organisationen – hur viktigt det är att vi behåller fokus på öppningen.

Men gör ni något arbete redan nu för att kratta inför förändringen?

– Absolut. Dels så har vi en återkommande punkt på samverkan om samgåendet. Och vi informerar också personalen vad som har hänt sedan senast. Även när det inte finns något att informera om.

Jag är väldigt mån om att verksamheten i Arkdes får fortsätta. Vi har kommit alldeles för långt för att backa.

Vad anser du själv om sammanslagningen?

– Jag tycker att det är min skyldighet som statstjänsteperson att acceptera regeringens beslut. Och jag finner mig inte förmer att uttala mig om vad som är det bästa resultatet innan utredaren har tittat på det.

Karin Nilsson tystnar i mötesrummet som vi landat i, tillägger sedan att hon egentligen bara har två saker att tillägga. Som hon tycker är väldigt viktiga.

– Den ena är att jag har väldigt stor förståelse för att staten vill effektivisera, det tycker jag att man får acceptera om man väljer att jobba statligt. Men att slå ihop de här två verksamheterna – jag ser inte var den effektiviseringen ligger någonstans.

Förklara!

– Jag tycker att det är helt centralt att arkitektur och design inte reducerar sig att enbart vara en konstart. Konst är fantastiskt och arkitektur är en fantastisk konstform. Men arkitektur är också stadsbyggnad och samhällsutveckling. Sedan kan jag leva med att vi inte är en myndighet. Det är tråkigt, men det får jag acceptera. Men jag är väldigt mån om att verksamheten i Arkdes får fortsätta. Vi har kommit alldeles för långt för att backa.