14 000 fornlämningar, 382 byggnadsminnen och 92 medeltida kyrkor. De historiska vingslagen på Gotland är svåra att undgå och en starkt bidragande faktor till att mängder av turister från hela världen flockas på ön. Men, hur väljer man vilka av de unika platserna och föremålen som är mer värda att bevara än andra?
Kristin Löfstrand, byggnadsantikvarie och kulturmiljöhandläggare på Länsstyrelsen i Gotlands län, har tillsammans med kollegan Susanne Hallander arbetat med att peka ut särskilt betydande kulturegendomar som ska få prioriterat skydd i händelse av en väpnad konflikt på ön.
Haagkonventionen från 1954, som säger att det är ett brott mot folkrätten att förstöra objekt som märkts ut på det här viset, har dammats av i satsningen för att stärka totalförsvaret. Målet är att varje län ska märka ut mellan 20 och 50 prioriterade egendomar. För Gotland, först ut i ett pilotprojekt, har det blivit 57. Till slut.
– Man vill ju bevara allt. Och olika saker uppfattas som viktiga av olika personer. Listan har fått reducerats ett par gånger om jag säger så, säger Kristin Löfstrand och skrattar.

Enligt Haagkonventionen från 1954 är det ett brott mot folkrätten att förstöra kulturegendom som märkts ut på det här sättet. Konventionen kom till i spåren av andra världskriget där enorma mängder kulturarv förstörs.
Foto: Karl Melander
Hon har varit med sedan uppdraget om att upprätta en projektplan damp ned på skrivbordet och hela vägen fram till att skruva upp de faktiska skyltarna.
Många kockar har varit inblandade i processen. Försvarsmakten, Riksantikvarieämbetet, Visby stift, Gotlands Museum och varje enskild fastighetsägare med koppling till platserna.
”Inom kulturmiljö finns alltid en diskussion om vems kulturarv och vems perspektiv man bevarar.”
– Det har varit jättekul och jättesvårt. Inom kulturmiljö finns alltid en diskussion om vems kulturarv och vems perspektiv man bevarar. Men vi har tagit fasta på att märka ut det som är av nationell betydelse och har då landat i att utgå från vad som är unikt för Gotland, säger Kristin Löfstrand och fortsätter:
– Helt enkelt; vad har vi här som inte finns i samma utsträckning på fastlandet? Hällristningar och herrgårdar finns det bättre exempel av på fastlandet.
Välbevarad medeltida bebyggelse har alltså prioriterats, snarare än att varje tidsepok måste vara representerad. Fornlämningar, kyrkor och Gotlands-unika byggmaterial – som exempelvis agtak – har klarat sig igenom gallringen. På vissa platser har hela sammanhang registrerats i form av en samling.
– Vi har ju tusentals fornlämningar men en enstaka grav kanske inte är unik exempelvis – däremot kan hela gravfält, som Uggarde rojr från bronsåldern, vara det.
Mottagandet har varit positivt, såväl bland gotlänningarna själva som bland ansvariga på andra länsstyrelser. Men hur urvalet ska gå till är en svår nöt att knäcka runt om i landet säger Kristin Löfstrand.
– Intresset för hur vi har gjort är jättestort och det är ju tanken också, att vi ska prova det här så att andra kan ta efter.
Hon kallar arbetet – om än klurigt – “väldigt givande”.
”Bevarandet av kulturarv är en jätteviktig del i vårt identitetsskapande och vi ser att det är hotat i väpnade konflikter”
– Det är spännande att få göra något som ingen annan har gjort. För mig är det så värdefullt, bevarandet av kulturarv är en jätteviktig del i vårt identitetsskapande och vi ser att det är hotat i väpnade konflikter. Det finns absolut anledning att stärka det skyddet.