Hon vill inte beskriva det som att hon satsade på att bli frilansare.
– Det tror jag det är väldigt få som gör. Utan det är nog mer att man knuffas i den riktningen.
Det är drygt tio år sedan, som en större koncern köpte upp bokförlaget Lena Sanfridsson startat med två kollegor.
– Vi var inte nöjda med uppköpet, så det dröjde inte länge innan vi alla slutade. Och då kastade jag mig ut. Det kändes otäckt såklart – det fanns ju inga garantier.
I dag skulle hon inte vilja vara anställd.
– Jag värdesätter att jag kan lägga upp mina dagar och veckor som de passar mig. Att jag inte har en chef som hela tiden vill ha möten eller kolla vad jag gör. Att jag får ta eget ansvar.
Att hon hade ett långt yrkesliv bakom sig på olika förlag, där hon var anställd som redaktör och förläggare, tror hon haft stor betydelse.
– Det har gett mig en enorm erfarenhet, men också kontaktnät och kredibilitet.
Camilla Läckberg, Åsa Hellberg och Victor Pavic Lundberg är några hon samarbetat med under decenniet i egen regi. Och även om hon inte har kollegor som förut, tycker hon att frilanslivet erbjuder något annat.
– När jag satt på kontor var det massor med samarbeten, men de var sällan så intima och personligen givande. Och som chef tyckte jag ju till om massor med saker, som var totalt ointressanta.
Vad kunde det vara?
– När ska vi ha glöggfesten? Är gardinerna smutsiga och måste tvättas? Måste folk gå in med skorna när vi bara har städning två gånger i månaden? Fjuttsaker som inte har med kärnan att göra. Som frilansare så har du skalat bort väldigt mycket sådant.

Hemma i Helsingborg. ”Jag har aldrig varit placerad i Stockholm. I förlagsvärlden är det ganska ovanligt, de stora förlagen finns ju i Stockholm”.
Foto: Lars Jansson
Samtidigt är bristen på det sociala utmanande i vardagen som frilans, säger Lena Sanfridsson som arbetar hemifrån lägenheten i Slottshöjden i Helsingborg.
– När jag jobbar så sitter jag fokuserad i en text och måste följa det flödet. Då är det för mig omöjligt att sitta i ett rum med andra. Hyr man ett eget rum går man förstås ut och fikar och träffas. Men för mig faller de synergieffekterna, eftersom jag är ensam i mitt projekt. Ingen annan kan direkt hjälpa mig.
En annan baksida, som många även nämner i DIK:s nya rapport om egenföretagare och tidsbegränsat anställda, är den berömda balansgången mellan jobb och fritid.
– Jag tror jag har varit sjukskriven två gånger under alla dessa år som jag har varit egen. Därför att det är ingen vits att sjukskriva sig, jag måste ändå göra jobbet.
Svårast är det att säga nej.
– Även om jag är strukturerad och gör ett schema på halvårsbasis, att så här många böcker kommer jag hinna med, så dyker det oemotståndliga upp. Det där jättehäftiga, roliga projektet med en ny författare som jag vill jobba med. Eller en författare jag arbetat med förut och vill fortsätta med.
Vad händer då?
– Då tänker jag att det reder sig. Och sedan inser jag plötsligt att jag inte har tid att ta den där weekendresan. Eller att jag inte kan ta ledigt mellan jul och nyår.

Lena Sanfridsson är kulturvetare i grunden. Företaget erbjuder tjänster inom förlagsbranschen som har med förläggeri, redaktörskap och bokproduktion att göra.
Foto: Lars Jansson
I DIK:s rapport svarar 35 procent att de valt att inte sjukskriva sig för att det skulle kunna påverka arbetet negativt. Motsvarande siffror för fastanställda är 16 procent. En annan stor skillnad är om man vågar ställa krav på högre lön och bättre villkor.
Lena Sanfridsson säger att hon är övertygad om att bokbranschen, precis som alla arbetsgivare, just nu funderar över hur kostnaderna kan sänkas med AI, vilket på sikt både påverkar frilansares arvoden och upplägg.
”Det är svårt att hävda en vettig inkomst när det samtidigt är sådan press på vad kultur får kosta.”
Samtidigt är kultursektorn hårt pressad, vilket gör att det inte är så konstigt att få kan leva på kulturuppdrag, tycker hon:
– Det är svårt att hävda en vettig inkomst när det samtidigt är sådan press på vad kultur får kosta. Jag tror inte att våra uppdragsgivare tänker på att det är en människa som ska använda arvodet till att betala sin hyra, när man trycker ner timpriset och antalet timmar.
Att hon kan försörja sig på det egna företaget, beskriver hon som ”väldigt lyckosamt”.
– Du ska vara duktig och modig och tacka ja till möjligheter och klara av svårigheter. Men du måste också ha tur. Jag har haft lyckan att vara frisk. Tänk alla som får en svår sjukdom eller att någonting sker som gör att man inte kan hålla deadlines. Och har det väl börjat, då försvinner ju ekonomin och du tappar dina kontakter. Som frilansare har du inte råd eller tid att vara sjuk.
Vad tänker du om det?
– Det är hemskt, för vi vill ju ha ett samhälle där man ska ha skydd. Men skyddsnäten är inte anpassade för egenföretagare. Och ingen verkar vara intresserad av att fixa dem. Jag vet att DIK försöker, men det har inte skett någonting. Det behövs ännu mer påverkansarbete, fler förslag på hur det här skulle kunna lösas.







