När Östasiatiska museet nyöppnade i september var flera salar tomma. Den stora separatutställningen med konstnären Qi Baishi hade ställts in kort innan invigningen. Världskulturmuseerna (SMVK) har varit vaga kring anledningen, där man hänvisat till att den kinesiska samarbetspartnern Beijing Fine Art Academy (BFAA) inte har kunnat ”fullfölja sina åtaganden inom överenskomna tidsramar”. I samband med invigningen sade överintendent Britta Söderqvist till Magasin K att det blev för ”stora osäkerheter kring samarbetet”.
SMVK och BFAA har efter beslutet att ställa in utställningen förhandlat om ett avslutningsavtal. I det påskrivna avtalet, som Magasin K begärt ut och tagit del av i sin helhet, finns en paragraf där båda parter bland annat lovar att inte offentliggöra information som kan tänkas skada den andra partens intressen eller anseende.
Dagen efter att avtalet skrivs på får anställda som varit involverade i utställningen ett mejl från en avdelningschef där det står att de ska radera bilder och skisser som SMVK inte äger. De får också veta att om de får frågan varför ett galleri står tomt ska de svara att man hade ett samarbete ”som trots gemensamma ansträngningar” inte gick att genomföra.
De anställda informeras också om att de inte ska ”nämna vår samarbetspart BFAA och inte heller utställningens titel”. Dessutom skriver avdelningschefen: ”det är naturligtvis helt uteslutet att kommentera detta i media”.
Olle Lundin är professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet och en av landets ledande experter på ämnet. Han säger att en myndighet inte får diktera vad de anställda ska säga, varken till media eller besökare.
– Det är i strid med vår grundlag helt enkelt.
Nils Funcke, en av Sveriges mest betydande experter på yttrandefrihetsfrågor, är av samma uppfattning:
– Att en avdelningschef som representerar myndigheten skriver detta e-brev till anställda, är djupt problematiskt. Det får man inte göra. Avdelningschefen har begått ett tydligt avsteg ifrån vad som gäller enligt svensk grundlag.
”Ett tydligt avsteg ifrån vad som gäller enligt svensk grundlag.”
Nils Funcke säger att skrivelserna om att de anställda inte får nämna BFAA eller utställningens titel är att ”begränsa deras yttrandefrihet på ett mycket långtgående sätt”.
Angående meningen om att inte kommentera i media är det en typ av formulering som Justitieombudsmannen och Justitiekanslern tidigare slagit ner hårt på, enligt Nils Funcke.
– Man får inte skriva så till anställda. De har sin yttrandefrihet. Skriver man så menar jag att det är att begränsa den grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet som anställda har.
Nils Funcke säger att han kan tänka sig att Justitiekanslern i det här fallet initierar ett tillsynsärende över hur de anställda har blivit behandlade.
– Det vore en välgärning om det hamnade hos JK för prövning.
Utställningen "Qi Baishi – mästarens pensel" ställdes in kort innan Östasiatiska museet skulle nyöppna efter en tids renovering.
Foto: Jonas Eng
Olle Lundin menar vidare att SMVK inte borde skrivit på avtalet från första början.
– De anställda har en långtgående yttrandefrihet och meddelarfrihet och därför kan man inte som myndighet ingå den här typen av avtal. Man ska inte skriva på det helt enkelt. Och är det så att motparten kräver det, så får man bara säga att vi är en svensk myndighet, sorry. Vi kan inte leva upp till det här.
Visserligen kan en svensk myndighet sekretessbelägga uppgifter med stöd i offentlighets- och sekretesslagen, säger Olle Lundin, men då måste myndigheten hänvisa till en paragraf i den lagen.
– Det skulle till exempel kunna vara rikets säkerhet som är grund för sekretess. Nu tror jag dock att det är jättesvårt att klämma in en konstutställning i rikets säkerhet.
Nils Funcke gör en annan bedömning av avtalet. Han ser det inte, som Olle Lundin, att de anställda omfattats av avtalet utan att det är myndigheten och dess representanter, som överintendenten, som är parten som är bundna till det.
– I och med att myndigheten har lämnat ut avtalet har man ju gjort en bedömning att det finns ingenting som kan falla under sekretess och då ska det lämnas ut. Så långt har ju Världskulturmuseerna gjort rätt.
Att en avdelningschef ”de facto begränsar medarbetarnas möjligheter att lämna uppgifter till media för offentliggörande” är det som är problematiskt, enligt Nils Funcke.
– Och det blir extra pikant när man begränsar de anställdas möjligheter att ge intervjuer eller lämna uppgifter till medierna samtidigt som myndigheten lämnar ut hela det här avtalet. Det är rent snurrigt alltså.
Magasin K har sökt Världskulturmuseerna för att ge myndigheten en möjlighet att kommentera avtalet, mejlet, samt Olle Lundins och Nils Funckes yttranden. Genom myndighetens presstalesperson låter överintendent Britta Söderqvist hälsa att: ”av hänsyn till den överenskommelse som finns mellan parterna, kommenterar inte myndigheten ärendet ytterligare”.
