”Det behövs en stor uppryckning kring folkbiblioteken”

En väsentlig del i Vänsterpartiets kulturbudget är avsatt till folkbiblioteken. Partiets kulturpolitiska talesperson Vasiliki Tsouplaki vill se en uppdaterad variant av satsningen Stärkta bibliotek med fokus på likvärdig biblioteksservice.

Rebecka Gordan

12 maj 2026

Inför valet 2026 intervjuar Magasin K riksdagspartiernas kulturpolitiska talespersoner. Läs alla publicerade intervjuer här.

– När man själv har upplevt hur mycket kulturen kan ge en, vill man ju verka för att andra ska få samma chans.

Vasiliki Tsouplaki är en av ledamöterna som suttit längst i kulturutskottet, sedan hösten 2017. Men efter valet i höst lämnar hon riksdagen för lokalpolitiken i Arboga, där hon redan är aktiv och bor. För mer tid med familjen och förhoppningsvis en lärartjänst igen, efter sexton år som heltidspolitiker.

Vem som tar över som kulturpolitisk talesperson vet hon inte, men något problem att hitta en ersättare lär det inte bli.

– Det är alltid stort intresse i vårt parti fört att hålla på med kulturpolitik. Så det kommer nog bli en fight om det.

I sin skuggbudget lägger Vänsterpartiet en miljard mer än regeringen på kulturen. Efter Miljöpartiet är det mest av riksdagens alla partier.

– Den miljarden skulle inte vara tillräcklig, men den skulle göra stor skillnad.

Var tar ni de pengarna ifrån?

– Ja, vi har ju en helt annan skattepolitik. Det är ju det som gör att vi faktiskt också har möjlighet att satsa på kulturen.

Kulturens andel av budgeten, 0,66 procent, är samma för Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Överlag tycker Vasiliki Tsouplaki att det finns många likheter i oppositionspartiernas kulturpolitik.

– Jag ser att vi lätt skulle kunna prata ihop oss om en reformagenda om vi får chansen att regera tillsammans.

Vad som skiljer ut Vänsterpartiet är arvet från arbetarrörelsen säger hon, att de har ett klassperspektiv.

– Vi ser kulturen som en frigörande kraft att omdana samhället, som gör att man kan drömma och föreställa sig en annan värld. Kulturen är ett sätt att ge människor makt över sin över sin vardag och sin framtid.

En väsentlig del i Vänsterpartiets budget är avsatt för folkbiblioteken, 210 miljoner, där Vasiliki Tsouplaki vill se en uppdaterad variant av satsningen Stärkta bibliotek med fokus på likvärdig biblioteksservice över hela Sverige.

– Vi ser att folkbiblioteken har haft det tufft under en längre tid och att filialer försvunnit. Så där behövs det en ganska stor uppryckning.

Under uppväxten i den lilla orten Morgongåva, Heby, var hon själv ofta på biblioteket där hennes mamma, som senare blev förskollärare, arbetade. Hennes föräldrar möttes i Grekland som hennes pappa, då industriarbetare, kommer ifrån.

Själv engagerade sig Vasiliki Tsouplaki tidigt i Ung vänster. Hon var också med i en amatörteatergrupp, dansade och målade akvarell. Att biblioteket fanns, liksom biografen under en tid, spelade stor roll.

– Om man bor på en liten ort betyder intrycken från omvärlden som man kan få genom kulturen väldigt mycket.

Det ideella kulturlivet, som studieförbund och kulturföreningar, ser hon också som särskilt viktigt att satsa på, just eftersom kultur ”behövs i hela landet”.

Av samma skäl vill Vasiliki Tsouplaki också se mer pengar till kulturarvet, museernas samlingar och arkiven.

– Vi ser att kulturarvet är väldigt eftersatt, att arkiven är eftersatta, och att vården av museernas samlingar har fått stryka på foten när resurserna är knappa.

Varför är kulturarvet viktigt för Vänsterpartiet?

– Det handlar om våra gemensamma rötter, vår historia som vi tycker ska blir mer tillgänglig. Att kulturarvet blivit sammanknippat med Sverigedemokraternas syn på nationalism, det är olyckligt.

Ja, Sverigedemokraterna lyfter ju också kulturarvet?

– För oss handlar det inte om att bygga någon sorts konstgjord gemenskap, utan att man ska kunna känna till vår historia och känna sig trygg i att det finns institutioner som har den här kunskapen, som motvikt till politisk propaganda eller att man vill använda kulturarvet som ett politiskt projekt. Sverige har inte varit ett homogent land, det är en falsk historieskrivning som Sverigedemokraterna vill få till.

Vasiliki Tsouplaki har sagt Sverigedemokraterna står längst ifrån Vänsterpartiet i kulturpolitiken. Samtidigt vill både hon och Alexander Christiansson (SD) skapa gemenskap genom kulturen.

Vad är skillnaden?

– Vårt resonemang är att litteratur, teater, scenkonst och alla olika kulturformer bidrar till att vi förstår varandra bättre – och att det bygger ett bättre samhälle i förlängningen. Inte att kulturen ska bidra till att alla människor tycker likadant.

När det kommer till kulturminister Parisa Liljestrands (M) värv tycker inte Vasiliki Tsouplaki att det ”hänt så jättemycket” under mandatperioden.

– Men utifrån att jag kanske inte skulle hållit med om förslagen, är det kanske skönt.

Hon tillägger att det som är ”beklagligt” är att regeringen inte har gjort ”ordentliga uppräkningar av stöden”.

– Kultursektorn går ju på knäna i många delar. Så det är väl det som är som känns riktigt illa.

I reda pengar är kulturbudgeten större än någonsin tidigare.

– Men där ser vi ju att inflationen har varit tuff och man kom ut ur en pandemi. Som kulturminister måste man ju lyssna signalerna man får. Det jag ser är att man inte tycker att det har varit värt att bevara nivån som vi hade i början av mandatperioden.

Här har regeringen lyft att de behövt prioritera försvaret.

– Ja, det säger de ofta. Men vi har också de pengarna till Ukraina och till försvaret. Däremot har vi inte sänkt skatt för höginkomsttagare, det är där skon klämmer.

Det bästa som kulturministern genomfört är lagen om bemannade skolbibliotek och satsningarna på läsfrämjande, tycker Vasiliki Tsouplaki, som själv är utbildad gymnasielärare i spanska och samhällskunskap.

Däremot tycker hon inte att kommunerna fått tillräckligt bra förutsättningar för genomförandet.

– Det finns väldigt mycket pengar, kanske till och med i överkant för att köpa in böcker. Men man måste ju också anställa bibliotekarier. Där haltar reformen lite grann, det känns inte helt genomtänkt.

Vasiliki Tsouplaki är också positiv till att privatpersoner och företag är med och betalar för kultur – men tveksam till skattereduktion för det. Jag frågar om det inte kan bli ett incitament, men hon säger att skattepengarna behövs.

– Det saknas pengar för att till exempel alla barn ska få tillgång till kultur. I det läget kan vi inte tacka nej till skatteintäkter.

Hon betonar också att det är svårt för mindre aktörer att hitta extern finansiering och att det krävs personal och resurser för att ”jaga privat kapital”.

Hon tycker inte heller att kulturkanon – ”en lista över det som varit” – kan ses som en satsning på kulturen.

– Kulturkanon har tagit fokus från det som sker ute på golvet, på våra scener och arbetsplatser, från att det faktiskt inte finns tillräckliga resurser för att upprätthålla en godtagbar nivå.

Samtidigt har den skapat samtal om kultur?

– Jag tycker att det verkar som att människor har uppskattat att få göra sina egna listor, processen har säkert varit en liten injektion i kulturdebatten. Men den diskussionen skulle vi kunnat få på andra sätt än att det är det stora huvudnumret för en regering. Jag tycker inte att det är något att slå sig för bröstet för.

Parisa Liljestrand har varit tydlig med att hon inte är kulturens företrädare in i regeringen, vilket mötts av kritik i kultursektorn. Ser du dig som kulturens företrädare?

– Nej, jag tänker att jag är allmänhetens företrädare och jag tycker att Sveriges befolkning förtjänar högkvalitativ kultur. Och då måste vi också skapa goda villkor för de som verkar inom kultursektorn.

Så det är en rimlig hållning?

– Jag tänker att hon företräder regeringens politik. Och sedan är det här en regering som inte som inte bryr sig om kultur. Det är väl slutsatsen.

Åtta snabba frågor till Vasiliki Tsouplaki (V)

Vill du ha fri entré på statliga museer?
– Ja, det tycker vi att det ska vara. Och att det ska finnas statligt stöd för de regioner och kommuner som vill ta bort sina avgifter.

Ska Sverige ha en kulturkanon?
– Ja, nu finns den ju. Men det är ingenting vi skulle ha hittat på.

Borde Stärkta bibliotek återinföras?
– Ja, i ny form. Vi vill ha ett statligt stöd för mer likvärdig biblioteksservice i hela landet, men också för utvecklingsfrågor och så.

Behöver kulturmyndigheterna bli färre?
– Det har ju slagits ihop en del under den här mandatperioden.

Vad vill ni se framåt?
– Det har inte vi tagit ställning till. Däremot tycker vi inte att det är självklart att man sparar resurser på stora omorganisationer, det kan också kosta mer än det smakar.

Ska statliga museer betala marknadshyror till SFV?
– Nej, det tycker jag inte. Vad är poängen med att vi ska ha en statlig fastighetsägare om det inte är för att vi ska kunna ha vettig verksamhet? Nu får de sitta och hålla på pengarna och sedan så får man stänga museer. Det är helt uppåt väggarna.

Borde alla kulturverksamheter bredda sin finansiering?
– Nej, det tror jag inte är möjligt eller lämpligt.

Tycker du att museilagens princip om armlängds avstånd även borde införas i biblioteks- och arkivlagen?
– Det är ingenting som vi har diskuterat. Men om det finns önskemål att titta närmare på det, så är inte vi främmande för att se om det behövs.