I Ukraina har historiska platser, monument och museer varit utsatta för angrepp allt sedan den ryska invasionen inleddes 2014. UNESCO, som ICOM är rådgivande instans till, har för bara för en kort tid sedan uppdaterat siffrorna för verifierade skador på kulturarv och kulturmiljöer i Ukraina.
Totalt har 518 platser skadats eller förstörts i ryska angrepp. Av dessa är 153 platser av religiös betydelse, 269 utgörs av byggnader av kulturhistorisk eller konstnärlig betydelse, 38 museer, 33 monument, 19 bibliotek, fyra arkeologiska platser samt ett arkiv.
Förutom den överväldigande förstörelsen har kriget även lett till en omfattande plundring och att den illegala handeln med kulturföremål formligen exploderat. Europarådet beskrev angreppen och plundringen av kulturarvet som att de hade nått ”nivåer av folkmord”.
De syftade då såklart på att de systematiska ryska angreppen riktades mot det kulturarv som bekräftar en ukrainsk kultur och identitet i ett försök att skriva om historien genom att med våld försöka förstöra den, utradera den.
Enligt Ukrainas kulturminister Mykola Tochytskyi har mer än 1,7 miljoner kulturföremål plundrats sedan den storskaliga invasionen inleddes, däribland arkeologiska föremål och hela museisamlingar.
Men Ukraina är inte den enda platsen i världen där nationalism eller ekonomiska drivkrafter legat bakom förstörelse.
Helena Westin, ordförande i Svenska ICOM.
I Gaza, ett område ungefär lika litet till ytan som Sigtuna kommun, har det enligt UNESCO:s kartläggningskadats eller förstörts 150 platser sedan konflikten mellan Hamas och Israel inleddes den 7 oktober 2023. Dessa innefattar 14 platser av religiös betydelse, 115 byggnader av kulturhistorisk eller konstnärlig betydelse, tre magasin med museiföremål, nio monument, ett museum och åtta arkeologiska platser.
En oberoende FN-kommission benämnde angreppen på utbildningsinfrastruktur och platser av religiös och kulturhistorisk betydelse för ett krigsbrott och brott mot mänskligheten.
Ett annat exempel är Sudan där nationalmuseet plundrades av den paramilitära gruppen Rapid Support Forces (RSF). Andra museer har också plundrats eller förstörts under det pågående inbördeskriget. Föremål har senare dykt upp på den illegala marknaden och Sudans motsvarighet till Riksantikvarieämbetet har anklagat RSF för att använda plundringen för att finansiera den fortsatta krigsinsatsen.
Nils Harnesk, ansvarig för nationella samarbeten samt de etiska reglerna i Svenska ICOM.
Unesco har varnat för rapporter och uppgifter de mottagit om den ökande illegala handeln med kulturföremål från Sudan.
Det finns naturligtvis fler exempel på konflikter och krig där kulturarvet antingen förstörs eller plundras, ofta bådadera. Men vi vill med dessa tre krig och konflikter som exempel uppmärksamma Haagkonventionen.
I portalparagraferna står det att ”skada på ett folks kulturegendom, oavsett vilket land den tillhör, är liktydigt med skada på hela mänsklighetens kulturarv”. Konventionen tillkom 1954 i efterdyningarna av den enorma förödelsen som andra världskriget medförde. Sverige anslöt sig 1984.
”Vi får inte låta nedläggningar eller stängda gränser underminera stödet för det internationella arbetet.”
Svenska ICOM och den nybildade organisationen Blue Shield Sweden är goda exempel på nationella förgreningar av globala organisationer som anknyter till UNESCO och Haagkonventionen. Civilsamhällesorganisationer som samlar professionella utövare inom kulturarvssektorn för skydd och bevarande av vårt gemensamma kulturarv.
För om kulturarv tillhör oss alla, hela mänskligheten, så behöver vi samarbeta. Över gränser.
Därför är det sorgligt att den sedan mer än 30 år verksamma stiftelsen Kulturarv utan gränser känner sig tvingade att lägga ned sin verksamhet när regeringens nya regler inte längre möjliggör att organisationen kan få finansiering via Sida.
För som Kulturarv utan gränser själva skriver i sin slutredovisning, insatser i enlighet med stiftelsens ändamål är fortfarande lika angelägna – kulturarvet är i kris i många länder.
Vi får inte låta nedläggningar eller stängda gränser underminera stödet för det internationella arbetet. Kulturarvet behöver vårt fortsatta engagemang.
Låt oss därför kraftsamla – i Sverige och globalt – för att påverka våra beslutsfattare att öka stödet till att skydda, bevara och försvara det som formar mänsklighetens gemensamma berättelse. Det är ett uppdrag som kräver resurser och politiska prioriteringar.
För skyddet av kulturarv kan aldrig reduceras till att bara vara en fråga för civilsamhället, det är en fråga om vår gemensamma beredskap och motståndskraft, både här och internationellt.
Helena Westin, ordförande i Svenska ICOM
Nils Harnesk, ansvarig för nationella samarbeten samt de etiska reglerna i Svenska ICOM
