På Skeppsholmen, i hjärtat av Stockholm, ligger en av Sveriges viktigaste scener för samtida dans. Moderna Dansteatern (MDT) är en plats för konstnärlig utveckling där publiken möter banbrytande koreografi. Men vår verksamhet hotas nu akut, inte av bristande publikintresse eller låg konstnärlig relevans, utan av vår egen hyresvärd: staten. Just nu riskerar vår hyreskostnad att sluka närmare 30 procent av våra totala offentliga anslag.
Sedan 2013 har hyran för vår lokal på Skeppsholmen stigit med över 50 procent, medan de anslag vi får från Kulturrådet, Region Stockholm och Stockholms stad inte alls har ökat i samma takt. Det här är inte en isolerad fråga om kvadratmeterpris, utan en finansiell rävsax där staten tar tillbaka med ena handen vad den ger med den andra – och där den kulturella verksamheten slås ut.
Hyran har övergått från att vara en driftskostnad till ett direkt hot mot vår existens. Den statliga hyran blockerar medlen som är avsedda för vår kärnverksamhet: att skapa och presentera danskonst.
Föreställ dig vilken som helst offentligt finansierad verksamhet – ett bibliotek, en vårdcentral eller ett universitet – som tvingas lägga 30 procent av sina budgeterade medel på enbart hyra. Det är en oacceptabel situation. Med en sådan hyresandel tvingas vi lägga alltmer resurser på administration av en fastighet, istället för att utveckla konsten på vår scen. Vi tvingas minska antalet föreställningar, vi kan inte nå lika många med vår konst, och därmed riskerar vi i slutändan att misslyckas med att uppfylla vårt kulturpolitiska uppdrag.
Att vi, som är en central aktör i kulturlivet, tvingas betala nära en tredjedel av våra anslag till vår statliga hyresvärd är absurt.
Målkonflikten uppstår eftersom Statens Fastighetsverk (SFV) har ett dubbelt uppdrag. De ska värna kulturhistoriska byggnader, samtidigt som de har ett kommersiellt avkastningskrav. Problemet är att SFV:s agerande går långt utöver att bara uppfylla sitt direktiv. Enligt SFV:s årsredovisning var avkastningskravet 133 miljoner kronor 2024. Resultatet blev ett överskott på hela 727 miljoner kronor – 594 miljoner kronor mer än vad som krävdes. Att en statlig hyresvärd gör sådana övervinster på sina hyresgäster, varav många är anslagsfinansierade kulturinstitutioner, är inte bara dålig styrning – det är ett systemfel som motverkar hela syftet med kulturpolitiken.
”Att en statlig hyresvärd gör sådana övervinster på sina hyresgäster, varav många är anslagsfinansierade kulturinstitutioner, är inte bara dålig styrning – det är ett systemfel.”
Historiskt var systemet inte utformat så: intäkterna från kommersiella statliga fastigheter skulle vara med och finansiera SFV:s kulturfastigheter. Den grundidén har gått förlorad, och kvar har vi ett SFV som jagar vinst från de aktörer som staten samtidigt har ålagt ett kulturpolitiskt uppdrag.
SFV:s uppdrag är även att levandegöra kulturarvet. MDT:s verksamhet fyller den gamla torpedverkstaden och Skeppsholmen med liv och gör det gamla huset tillgängligt för 6 000 besökare varje år. Utan oss, och andra viktiga kulturverksamheter som vår granne Teater Galeasen, vore det bara ett vackert, men tyst och tomt, skal. Vi skapar ett värde som gör att SFV kan uppfylla sitt uppdrag och det måste reflekteras i hyresmodellen, istället för att vi som nu straffas med kommersiell marknadshyra.
Regeringens utredning (Ds 2024:32) är ett steg i rätt riktning. Den föreslår att hyran för de stora statliga institutionerna ska lösas genom en intäktsmodell, där hyran justeras efter anslagen. Och det är nödvändigt att de stora institutionerna får hjälp.
Siffrorna från regeringens egen budgetproposition för 2026, ställda mot vår egen årsredovisning, talar sitt tydliga språk. Medan hyreskostnaden för Operan utgör 8,6 procent och för Dramaten 10,5 procent av deras totala kostnader, tvingas vi på MDT lägga hela 24 procent av våra totala kostnader på hyra. Det visar att problemet är som allra störst hos det fria kulturlivet. Det är här, hos de ekonomiskt mest sårbara, som systemfelet får oproportionerligt stora konsekvenser.
Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) är ytterst ansvarig för SFV:s styrning och sitter på nyckeln till att lösa den rävsax som staten har satt oss i.
Vårt krav till regeringen är därför tydligt:
Inkludera det fria kulturlivet i den nya hyresmodellen. Det är inte anslaget som ska höjas för att matcha en kommersiell hyra. Hyran måste tvärtom anpassas till anslaget. För en anslagsfinansierad verksamhet som vår, är anslagen den största delen av våra intäkter. Att tillämpa en intäktsjusterad hyra skulle därför innebära att hyreskostnaden fastställdes till en låg och förutsägbar andel (exempelvis 10–15 procent) av de totala offentliga anslagen.
Det är staten som har skapat denna rävsax. Nu måste staten också vara den som öppnar den. Utan förändring riskerar vi inte bara att förlora Moderna Dansteatern – vi riskerar att förlora en grundläggande princip: att kulturpolitiska medel faktiskt ska gå till kultur, inte till fastighetsvinster.
Anna Efraimsson
Teaterchef, Moderna Dansteatern (MDT)
