Inför valet i höst har DIK tagit fram en rapportserie med fokus på kulturens finansiering. Beräkningarna har gjorts av konsultföretaget PwC utifrån data från Ekonomistyrningsverket. Där Magasin K under flera år granskat kulturens andel av statens och kommunernas budget har DIK nu tittat på de totala utgifterna, alltså hur mycket staten, regionerna och kommunerna de facto spenderade på kultur.
Beräkningarna visar att de samlade utgifterna till kultur i fasta priser har ökat, från 24,4 miljarder kronor 2011 till 27,6 miljarder kronor 2024. På senare år syns däremot en kraftig minskning, där utgifterna låg på 29,5 miljarder kronor 2018, vilket är ungefär 2 miljarder kronor mer än 2024.
Störst del – 1,5 miljarder – av denna minskning står staten för, vilket DIK:s ordförande Anna Troberg ser som det mest bekymmersamma resultatet i statistiken.
– Vi ser att det har skett ett väldigt stort tapp där staten står för ungefär tre fjärdedelar och det är ju naturligtvis extremt problematiskt.
Konsekvenserna, säger Anna Troberg, märks dels för förbundets medlemmar som jobbar i kulturverksamheter runt om i landet, där biblioteksfilialer läggs ner, öppettider på museerna begränsas och många arbetsplatser är underbemannade.
– Sedan ställer det ju också till det för allmänheten, som faktiskt har rätt till tillgång till kultur. Det står i grundlagen att man har rätt till kulturell välfärd.
Anna Troberg, ordförande DIK.
Det stora tappet på nationell nivå kom i samband med att den nuvarande regeringen tillträdde, det säger Anna Troberg som menar att det kan spåras till den politik som kulturminister Parisa Liljestrand (M) har drivit.
– Kulturministern har varit väldigt tydlig med att hon vill se en ökad privat finansiering, vilket vi på DIK inte har någonting emot. Men man kan inte förlita sig på den utan där måste faktiskt stat, kommuner och regioner ta sitt ansvar. Och det är helt uppenbart att man åtminstone på den statliga nivån faktiskt inte tar det ansvaret, säger Anna Troberg.
Regeringen lyfter ofta fram att vi måste dra ner på annat på grund av de kraftigt ökade försvarsutgifterna. Hur ser du på det argumentet?
– Politik kräver alltid prioriteringar och naturligtvis är det kanske ännu mer så i den tid vi befinner oss i. Men då skulle jag uppmana kulturministern att prata med Försvarsmakten, som ofta betonar hur viktig kulturen är. Vare sig vi står i replokalen, om vi är på biblioteket eller om vi sjunger gospelkör lär vi känna varandra. Då bryr vi oss om varandra och det är ur det här som försvarsviljan växer, säger Anna Troberg.
Jämfört med 2018 har också regionerna dragit ner på anslagen till kulturen. Där statens utgifter gått från 10,3 miljarder 2018 till 8,8 miljarder 2024 har regionernas kulturutgifter minskat från 4,8 miljarder till 4,4 miljarder under perioden. Kommunernas utgifter har istället ökat något under samma tid, från 14,4 miljarder 2018 till 14,5 miljarder 2024.
Det ansvaret kan man som regering inte outsourca till privata aktörer.
Samtidigt visar statistiken att inte bara kommunerna, utan också regionerna, ökade sina utgifter till kulturen mellan 2023 och 2024, med 0,5 respektive 0,4 miljarder kronor. Under samma period fortsatte statens kulturutgifter att minska, med en nedgång om sammanlagt 0,2 miljarder. En utveckling som enligt DIK tyder på att kommuner och regioner i viss mån försökt täcka upp för de senaste årens statliga tapp.
– För kommunernas del tror jag att det beror på att de befinner sig längst ut i kedjan, där de ser vad alla de här neddragningarna faktiskt innebär för vanligt folk ute i landet. Att det vänder även för regionerna 2023 tolkar jag som att man också försöker fånga upp det här statliga tappet. Frågan är hur länge man lyckas hålla emot, säger Anna Troberg.
Kulturministern vill att den privata finansieringen ska öka inom kulturen. Vilket ansvar har den privata sektorn för situationen enligt dig?
– Det är väl positivt om man vill ge pengar till kulturen eller till annan verksamhet som på olika sätt är bra för människor. Men till syvende och sist så är det faktiskt regeringens ansvar att se till att man uppfyller de krav som finns i grundlagen, till exempel med kulturell välfärd. Det ansvaret kan man som regering inte outsourca till privata aktörer.
