För omkring fem år sedan bestämde sig the International Council of Museums, Icom, för att revidera sina etiska riktlinjer. Riktlinjer som används av hela den globala museisektorn, i vissa länder närmast som lag.
När Sally Yerkovich funderar på varför behovet att uppdatera dem uppstod just då, kan hon konstatera att många frågor i branschen skärpts på senare tid. Ökat i angelägenhet, intensifierats.
– Grundfrågorna har handlat om hållbarhet, mänskliga rättigheter och museernas sociala ansvar. Det har varit pandemi, Black Lives Matter och en allt starkare rörelse för avkolonisering, som i sin tur fört med sig krav på mer tillgänglighet, jämlikhet och inkludering. Allt detta har förstärkts.
Vi har mötts upp på hennes kontor på Park Avenue i New York, fem kvarter från ikoniska Empire State Building. Här har stiftelsen American-Scandinavian foundation sin adress, vars stipendier hon ansvarar för. Sally Yerkovich är också professor i museiantropologi på Colombia University, en bit norrut på Manhattan, samt att hon alltså leder arbetet med att skriva om Icom:s etiska regler. Riktlinjer som hon menar kan ses som grunden för den internationella museiorganisationen existens.
– Icom grundades strax efter andra världskriget. Krigets konsekvenser, som plundringar och föremål som flyttats eller försvunnit, var ett stort fokus redan från början. De riktlinjer som då togs fram utvecklades till de etiska reglerna 1986. De här reglerna, och värderingarna som understödjer dem, är vad som håller oss samman som profession, säger Sally Yerkovich och tillägger:
– Våra etiska regler utrycker värderingarna vi delar, som vi håller högt. Det är inte alltid vi har möjlighet att följa de etiska reglernas principer till punkt och pricka – men de finns där att sträva efter.
”Det är inte alltid vi har möjlighet att följa de etiska reglernas principer till punkt och pricka – men de finns där att sträva efter.”
På museernas vårmöte i Karlstad i april var Sally Yerkovich föreläsning en av de mest välbesökta. Många ville veta mer om de nya riktlinjerna, som efter omfattande återkopplingar från museisektorn ska presenteras på Icom:s konferens i Dubai nästa år.
En av frågorna hon då fick var hur reglerna ska fungera i auktoritära länder. På det svarade Sally Yerkovich att de troligen inte kommer ha med ordet demokrati, eftersom reglerna behöver fungera för museer överallt. Nu ber jag henne utveckla: om de finns till för att sträva efter, varför kan inte ordet demokrati vara med?
– Arbetet med de etiska reglerna har verkligen tvingat oss att fundera på vad vissa begrepp betyder. Vad menar vi med demokrati – och kan det finnas andra ord som bättre uttrycker det, som jämställdhet, jämlikhet och respekt för alla?
Nästa globala webbinarium* om revideringen av de etiska reglerna är den 16 september. Sally Yerkovich hoppas att så många som möjligt ska delta.
Foto: Rebecka Gordan
Språk, uttryck och ordval har också varit en av de största utmaningarna för kommittén som hon leder. Till exempel har gruppen, som inkluderar en handfull museietikexperter från hela världen, fått inse att det engelska ordet ”community” sällan har någon bra översättning. Istället väljer de nu att skriva ”museums are responsible to their society”, där innebörden av det sista ordet är klar på de flesta språk.
– När vi gick igenom reglerna från 2004 trodde vi att originalspråket var franska, men fransmännen sa att även deras version hade ett styltigt språk. Den här gången är det väldigt viktigt för oss att språket är enkelt och tillgängligt, så att reglerna fungerar för alla.
En annan sak som hon tror kommer märkas är att människan sätts först. Till skillnad från de gamla reglerna som, även om de såklart inkluderar personal och besökare, i mångt och mycket handlade om samlingarna.
– I våra samtal med medlemmar och de olika nationella sektionerna har det varit den starkaste responsen. Man har sagt att vi museer finns till för att tjäna samhället, och visst gör vi det genom våra samlingar, men att vi behöver tänka annorlunda nu. Tänka på kollegorna vi jobbar med och på de som besöker oss.
Med det inte sagt att samlingarna är oviktiga, betonar Sally Yerkovich, men det är samlingarna i relation till människan som måste komma främst. Någonstans är det också vad etik på museum i mångt och mycket handlar om, tillägger hon – om människors rätt till sin egen historia, professionens integritet, besökarnas upplevelser.
– Allt det här finns i de gamla reglerna, men vi har ett annat språk i dag och vi behöver förstärka många delar som är viktiga nu men som inte var så framträdande i skrivningarna då.
”Vi kallar det den röda linjen. Det är en svår sak, som alltid funnits där, men som seglar upp ibland.”
I den svenska museisektorn pratas det allt mer om privat finansiering. Vad är ditt råd här, med tanke på den tradition som ni har i USA?
– En sak som många museer gjort här är att man tagit fram policys för sponsring som innefattar att ta fram överenskommelser med de som finansierar verksamheten, så att de förstår vad som är lämpligt för dem och vad som inte är det. Vissa museer har regler för hur många procent som en privat finansiär får gå in med, så de inte får majoritet. Visst går det att ha generella skrivningar, men bäst är om det skrivs ut explicit med varje sponsor, saker som att museet ansvarar för innehållet.
En annan sak vi diskuterat mycket på senare tid i Sverige är armlängds avstånd…
– …mellan museernas integritet och påverkan från andra. Vi kallar det den röda linjen. Det är en svår sak, som alltid funnits där, men som seglar upp ibland.
– Brooklyn museum, som är ett privat museum som får offentliga medel, är på ett vis ett perfekt exempel. De hade en utställning, Sensations hette den, med en tavla med jungfru Maria som hade elefantdynga på sig. Rudy Giuliani, som var borgmästare då, försökte stänga museet och strypa finansieringen. Han förlorade.
Vad har du för tips för att undvika den typen av situationer?
– Se till att ha ett uttalande om museets självständighet, som på ett tydligt sätt säger att politiker och sponsorer behöver hålla fingrarna borta. Det kommer alltid finnas någon som vill säga åt oss vad vi ska göra. Men vi museer behöver hålla på vår integritet.
*Läs mer om Icoms webbinarium om de etiska riktlinjerna här.
