1. Läskris – ett vagt begrepp
Från förlagshöjdare till närvarande ministrar – den bristande läskunnigheten och den minskade läsningen var på allas läppar under mässan. ”Om folk slutar läsa i Sverige spelar det ingen roll vilka affärsmodeller vi har” konstaterade Albert Bonnier förlags litterära chef Daniel Sandström under ett samtal om förlagsbranschens framtid. Handelshögskolans rektor Lars Strannegård slog på en ännu större trumma under ett samtal om kultur i kris där han menade att den bristande läskunnigheten är den enskilt viktigaste frågan för demokratin.
Men – vad betyder egentligen begreppet läskris? Som skolbibliotekarien Jonna Bruce sade under Svenska Akademins samtal om skolbiblioteken: ”Läser de för dåligt? Eller läser de för lite? Hela begreppet läskris är vagt. Och då blir det också en vaghet kring hur vi ska lösa krisen”.
2. ”Naivt” om skolbiblioteken
Kanske finns lösningen på krisen hos skolbiblioteken? Som DIK:s förbundsordförande Anna Troberg uttryckte sig under ett seminarium: ”Skolbiblioteken är inkörsporten till tyngre grejer”. Flera samtal lyfte den kommande lagändringen om bemannade skolbibliotek – men inte ens skolminister Lotta Edholm (L) tror att allt kommer vara på plats nästa år: ”Att tro att likvärdigheten i skolbiblioteken ska vara hel den 1 juli är naivt. Det tror inte ens jag”.
Ulrika Centervall, lektor på Bibliotekshögskolan i Borås, påminde också ministern: ”Kom ihåg att säga skolbibliotekarie och inte skolbibliotek – så man inte tror att det är biblioteket som gör saker”. Antalet seminarier om frågan var hur som helst rekordmånga under årets mässa, med 22 sökträffar på temat i årets program.
3. Inte kulturens företrädare
Magasin K:s avslöjande att nästa års statsbudget har den lägsta andelen till kulturen på 20 år togs upp under flera seminarier, bland annat i DN:s Malin Ullgrens ”grillning” av kulturminister Parisa Liljestrand (M). Kulturministern menade dock att budgeten ska ses som en helhet, att andra viktiga satsningar på till exempel försvaret görs och att regeringen ska ses som en enhet.
Intressantast var kanske hennes reaktion på frågan om man som kulturminister kan bli för förstående mot andra departements behov. ”Det är en missuppfattning av vad mitt uppdrag går ut på”, svarade Parisa Liljestrand då, och tillade: ”Jag har en uppgift, det är att värna kulturen. Men jag är inte kulturens företrädare i regeringen, utan min uppgift är att företräda regeringens politik”.
4. Efterlyses: bibliotekariens röst
Mot fonden av det nyligen publicerade, och illavarslande, uppropet från forskare och journalister som vittnar om en allt intensivare ström av hot och hat, konstaterades det samtidigt på flera håll att bibliotekarierna ändå måste våga höja sina röster. Som den New Jersey-baserade skolbibliotekarieren Tricina Strong-Beebe formulerade det: ”Som bibliotekarier är vi vanligtvis tystlåtna… Numera är vi kanske inte högljudda, men vi har insett att vi måste tala klarspråk”. Det apropå det ökande antalet anmälningar mot böcker på amerikanska folk- och skolbibliotek.
En besläktad tanke lyftes av forskaren Katarina Minchik, på ett seminarium med avstamp i en bok om lärosätesbibliotekens anatomi: ”Vi bibliotekarier är så duktiga på att kompetensutveckla oss och trendspana – men vi är dåliga på att nå ut med vad vi gör till allmänheten”.
5. Professionsetisk kompass under press
Trots kraven på en högröstad profession kan det vara minerad mark att formulera sig i offentligheten, det visade inte minst JO:s kritik från i våras. I Göteborg tittar man nu på nya riktlinjer ”för saklighet och opartiskhet”, berättade stadsbibliotekarien Jonna Ulin, och i Stockholm har arbetet med att ”jobba med tjänstemannarollen” redan börjat inför valet 2026, så att biblioteken ”står rustade” för att hantera alla sorters samtal, sade biträdande stadsbibliotekarien Elisabet Aquilonius som väntar sig hårdare press på biblioteken.
På samma seminarium konstaterade Åsa Sandström, stadsbibliotekarie i Malmö, att alla pratar om bibliotekslagen i dag och att det inte var så för tio år sedan. Men att luta sig mot lagar och styrdokument kan vara farligt, påpekade forskaren Hanna Carlsson: ”Om det kommer politiska beslut som går stick i stäv med den professionsetiska kompassen – hur förhåller vi oss till det?”.
