Under hösten 2022 gick det rödgröna styret i Göteborg ut med att man behövde minska på stadens administration, där kommunikation nämndes som ett av flera områden. Snart blossade en debatt upp där stadens kommunikatörer ifrågasattes av såväl invånare som politiker. ”Det handlar om att vi vet att vi har så otroligt många, om vi jämför med andra städer”, sade kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius (S) då.
Att Göteborg hade 248 kommunikationstjänster jämfört med Stockholms 200 tjänster väckte uppmärksamhet, trots att Göteborgs stadsledningskontor, som tagit fram statistiken, förklarat skillnaden med att Göteborgs stad har mer verksamhet i egen regi.
I stadsledningskontorets rapport, som tittade på hur stadens administration skulle kunna minska, framkom också att andelen kommunikatörer i Göteborgs stad låg på samma nivå som i Stockholm och Malmö – 0,5 procent av alla anställda. Det jämfördes med bland annat Regeringskansliet (3,5 procent) och Polismyndigheten (0,6 procent).
Många kommunikatörer kände oro och inom DIK i Göteborg inleddes ett arbete där man besökte arbetsplatser, träffade politiker, kontaktade media och tryckte på vikten av kommunikatörernas uppdrag. Men i maj beställde det rödgröna styret ännu en utredning. Bland annat ville kommunstyrelsen få undersökt om en centralt samlad enhet för kommunikation skulle kunna öka effektivitet och styrning.
"Vi ville att alla skulle komma till tals. Utöver det var vårt fokus hur de olika förslagen skulle påverka arbetsmiljö och tydlighet i uppdrag", säger Carolina Dennisdotter.
DIK:s kommunombud Carolina Dennisdotter och Linnéa Nilsson deltog i den fackliga referensgrupp som kopplades till utredningen efter att DIK och Sacorådet tryckt på att de fackliga representanterna behövdes i arbetet.
– Redan på våren sade vi att det fackliga perspektivet behövde få vara med. Att det var viktigt att kommunikatörerna fick göra sig hörda i processen, säger Carolina Dennisdotter.
– Det var redan en ganska hård offentlig debatt om deras funktion. När det sedan kom en utredning om just kommunikation, det gjorde att man kände sig utsatt. Så arbetsmiljöaspekten gjorde också att vi ville vara med, säger Linnéa Nilsson.
”När det sedan kom en utredning om just kommunikation, det gjorde att man kände sig utsatt.”
Hon tillägger att referensgruppen kom att fylla en väldigt viktig funktion i att lyfta synpunkter och erfarenheter från de många medlemmar som hörde av sig. Såväl Linnéa Nilsson som Carolina Dennisdotter upplever också att allt de bidragit med har tagits i beaktande och att dialogen med de som ledde arbetet med rapporten från stadsledningskontorets sida var god.
De fackliga representanterna fick också lämna synpunkter på en enkät som gick ut till alla stadens kommunikatörer. Utöver det ordnades en referensgrupp och intervjuer med kommunikationschefer.
– Vi ville att alla skulle komma till tals. Utöver det var vårt fokus hur de olika förslagen skulle påverka arbetsmiljö och tydlighet i uppdrag, säger Carolina Dennisdotter.
Utredningen, som presenterades i slutet av januari i år, visar att en centralisering troligen inte skulle innebära någon effektivisering. Snarare ser stadsledningskontoret ”vissa risker” med ett sådant grepp, eftersom ”kunskap om och närhet till verksamheten är viktigt för ett effektivt och ändamålsenligt kommunikationsarbete”. Man ser också risker för ökad administration men inte nödvändigtvis ”en högre kvalitet och snabbare leverans till en lägre kostnad”.
Stadsledningskontoret kan också konstatera att flera av de undersökta alternativen för att effektivisera stadens kommunikationsarbete redan ingår i styrelsers och nämnders ansvar och att många av de föreslagna åtgärderna inte skulle innebära några direkta ekonomiska besparingar.
Däremot föreslår man att delar av de centrala kommunikationsfunktionerna skulle kunna organiseras under en eller två nämnder istället för dagens tre, för att göra rollfördelningen mer tydlig. Genom att se över antalet gemensamma kanaler och att kanalerna använder samma plattform kan också vissa kostnader minska på lite längre sikt.
”Från fackligt håll kände vi oss lättade när vi såg rapporten”
Carolina Dennisdotter och Linnéa Nilsson säger att den oro som stadens kommunikatörer känt, och som kom ur upplevelsen av att hela tiden bli ifrågasatt, stillades när rapporten kom.
– Från fackligt håll kände vi oss lättade när vi såg den – den är nyanserad, visar upp olika aspekter av vad olika förslag kan få konsekvenser, den lämnar inga färdiga svar. Och många av stadens kommunikatörer blev stärkta eftersom det framgår vilket brett och viktigt arbete de gör.
Hon tillägger att saker som kriskommunikation, AI och sociala medier kan behöva samordnas, men att det inte betyder att man ska ha en centralisering.
– I Göteborg har man haft kommunikatörerna nära verksamheten, man har tänkt att det ger effektivitet och rådighet i den egna kommunikationen. Jag skulle säga att det är den stora slutsatsen det här året, att den här närheten har ett stort värde som man som kommunikatör vill värna om, säger Carolina Dennisdotter.
"Vi följer frågan och när det finns konkreta förslag behöver vi prata med våra medlemmar och arbetsgivarna igen om hur det påverkar arbetsmiljön", säger Linnéa Nilsson.
I mitten av februari beslutade kommunstyrelsen i enlighet med stadsledningskontorets bedömning – att inte samla operativa kommunikationsresurser i en centralt samlad enhet. Tjänstemännen får också i uppdrag att se över om de centrala kommunikationsfunktionerna kan samlas under färre nämnder.
Utöver det vill kommunstyrelsen ha undersökt hur varumärkesbyggande och marknadsföring kan effektiviseras och minskas i Göteborgs stad, samt konkreta åtgärder för att ”tydligt minska” externt upphandlad kommunikation.
– När det kommer till varumärkesbyggande och externt upphandlad kommunikation – det är nya frågor från politiken och inget som vi pratade om i referensgruppen.
”Kommunikatörerna äger inte besluten och de hittar inte på sina uppdrag utan det är politiken som står bakom dem.”
Vad de däremot kan konstatera, fortsätter Carolina Dennisdotter, är att politikerna säger sig vilja minska varumärkesbyggandet – samtidigt som kommunikatörerna får sådana uppdrag uppifrån.
– Så man kanske inte ska se över vad kommunikatörerna lägger tid på, utan uppdragen som de får. Kommunikatörerna äger inte besluten och de hittar inte på sina uppdrag utan det är politiken som står bakom dem. Så att skylla kommunikatörerna för vad de gör, det är en väldigt konstig inställning.
Med det sagt understryker Carolina Dennisdotter och Linnéa Nilsson att de i dag, drygt ett år efter att debatten startade, upplever en större insikt över lag från politiken.
– Att vi lyft frågorna har gjort att politikerna fått en annan förståelse för kommunikatörernas arbete och situation. Att man tar vad de gör på allvar, säger Linnéa Nilsson.
Carolina Dennisdotter håller med:
– Det har varit en lärandeprocess för dem. Många politiker frågade oss: Vad gör kommunikatörer? Det är väldigt sällan vi får sådana frågor om andra yrken. Vi har jobbat med att få till en bra kommunikationskompetens i staden. Och nu känns det som att man börjar förstå det.
