Diskussionen om att minska och effektivisera administration har pågått i flera år och debatten om kommunikatörer i offentlig sektor har även den bubblat ett tag. En rapport från DIK, som Magasin K har skrivit om, visar bland annat att många kommunikatörer inom offentlig sektor oroas över minskat politiskt förtroende för professionen.
I Göteborg har debatten utgått från ett budgetuppdrag och yrkanden i kommunstyrelsen på att effektivisera kommunikationsarbetet och minska kostnader för kommunikation. Med det sagt inte minska antalet kommunikatörstjänster, men det är det många hör.
– Då är det klart att många känner sig oroliga, säger Carolina Dennisdotter, kommunombud för DIK.
Uttalanden från politiker och i debattinlägg i media har varit skarpa i tonen och haft kommunens kommunikatörer som tydliga måltavlor.
– I media har man av någon anledning ställt yrkesgrupper mot varandra, genom taktlösa uttalanden. Det är väldigt olyckligt. Alla stadens medarbetare behövs ju, säger Carolina Dennisdotter och tillägger:
– Man pratar hela tiden om mål och vikten av att kunna bedriva kärnverksamhet. Det är omöjligt att göra utan kommunikatörernas insats. Pandemin uppdagade ju också ett stort behov av kriskommunikation, och vid en kris klarar sig inte Göteborgs Stad utan kommunikatörer.
Carolina Dennisdotter menar också att kritiken inte rimmar med den verklighet som kommunikatörer i offentlig sektor befinner sig i med växande uppdrag, ökad digitalisering, högre krav på tillgänglighet och information, mindre tid och snävare budgetar.
Förutom en stor mängd arbetsplatsbesök under våren, trycker DIK i Göteborg nu på vikten av kommunikatörernas uppdrag i olika samverkansforum. De har också skrivit mejl till kommunstyrelsen och kontaktat kommunikationschefer.
– Alla som är lite insatta är överens om att kommunikatörernas uppdrag behövs. Det som krävs är nya vägar att nätverka och samarbeta för att visa på vikten av att inte ställa grupper mot varandra, säger Carolina Dennisdotter.
När man har följt upp stressnivån på kommunikationsavdelningarna i Skellefteå kommun visar resultaten att arbetsmiljön präglas av hög stress. “Diskrepansen i att vi inte skulle ha någonting att leverera blir bara tydligare”, säger Sofia Rudeklint, kommunikationsstrateg i Skellefteå kommun.
I Skellefteå togs kommunikatörers vara eller icke vara häromveckan upp i en interpellationsdebatt i kommunfullmäktige. Sofia Rudeklint, kommunikationsstrateg i Skellefteå, följde debatten via webben och fick höra ledamöter tala om kommunikatörer som outbildade, överbetalda och överflödiga. Hon tror att det främst handlar om två saker:
– Många som uttalar sig på det här sättet har låg förståelse för vad kommunikatörer gör och vad yrket innebär. Men det beror också på att vi kommunikatörer har blivit en symbol för något slags administrativ överbyggnad som inte skapar värde. Vi har blivit galjonsfigurer för de åsikterna, säger hon.
Samma tendens att ställa yrkesgrupper mot varandra sker i Skellefteå som i Göteborg, upplever Sofia Rudeklint, vilket också framgår i interpellationsdebatten.
– Man ställer personer som jobbar med olika typer av stödfunktioner mot dem som jobbar som förskollärare eller undersköterskor. Det är anmärkningsvärt, speciellt i en kommun där det sker en stor samhällsomvälvning, säger hon.
Skellefteå är en stor kommun i en extraordinär samhällsomvandling, där man behöver växa med 25 procent i befolkningstal i närtid. Det byggs mycket, det sker inflyttning från hela världen och Northvolt sväljer arbetskraft. “Syns vi inte, så finns vi inte”, sa kommunalråd Lorents Burman (S) i debatten, en av dem som tryckte på kommunikatörernas viktiga roll i samhället.
Förutom oro för uppsägning innebär ifrågasättandet av kommunikatörernas yrkesroll en farhåga för försämrat samarbete, tror hon.
– Vi jobbar väldigt nära verksamheterna för att hjälpa dem att nå sina mål. En av de saker som lyftes i interpellationsdebatten var oro för att vårt arbete var propaganda. Är det så man också kommer att se på oss, så att man inte vågar tänka in kommunikation i sin verksamhet?
