I maj presenterade regeringens utredare Karin Forseke utredningen Ett investeringsprogram för kultur. Huvudförslaget i utredningen är att staten ska gå in med totalt en miljard kronor på en fyraårsperiod för att matcha privata donationer på olika nivåer.
Utredningen föreslår också att regeringen i början av varje mandatperiod ska lägga fram en proposition på 1 miljard kronor som delas upp mellan insamlingskampanjer för större gåvor, ett matchningssystem för mellanstora gåvor och gräsrotsfinansiering för mindre projekt.
I utredningen ingår även förslag på en utvidgad skattereduktion för gåvor till kultur med en höjd beloppsgräns samt att kommuner, regioner och myndigheter ska godkännas som mottagare av kulturgåvor.
Magasin K har gått igenom de 52 remissvar som kommit in till regeringen den 30 september. En klar majoritet av alla instanser är överlag positiva till utredningens förslag. Nästan alla påpekar dock att privat finansiering inte kan ersätta en offentlig och bör ses som ett komplement till en stark offentlig finansiering.
Endast en remissinstans, LO, avstyrker förslagen helt och skriver att de riskerar att skapa ”en stor byråkrati för att hantera förhållandevis små summor” samt att pengarna ”skulle göra bättre nytta i kultur- och föreningsliv”. Oron för en mer omfattande byråkrati delas av flera andra instanser som är mer positivt inställda till övriga förslag.
Kungl. Konsthögskolan ställer sig avvaktande till förslaget om statlig matchning av donationer då man menar att ett sådant system kräver administrativa resurser som annars hade kunnat gå direkt till kulturverksamheten. Statens kulturråd delar inte utredningens bedömning att samtliga matchningssystem kan administreras med motsvarande två årsarbetskrafter utan menar att förslagen ”kräver betydligt mer”. Kulturrådet skriver att: ”Förslagen innebär nya arbetsuppgifter inom information, kommunikation, handläggning, kontroll, uppföljning och juridisk bedömning. Därtill tillkommer utveckling av rutiner, digitala system och samverkan med andra aktörer”.
En annan farhåga som lyfts av flera instanser är att matchningssystemet kan skapa en snedfördelning där viss kulturverksamhet gynnas. Malmö stad anser att det finns en risk att pengarna koncentreras till stora och väletablerade institutioner och kulturföreningar, vilket skulle göra det svårt för mindre aktörer att ta del av privat finansiering.
DIK menar att sponsorer ofta är mer intresserade av synliga, prestigefyllda eller nyttiga ändamål, och mer sällan vill stötta smalare verksamhet. Folkbildningsrådet ser en risk att förslagen i praktiken gynnar redan etablerade institutioner i storstadsregioner, på bekostnad av den lokala och deltagarbaserade kulturverksamheten.
Sveriges Museer lyfter också risken för att innehåll i kulturverksamheten kan utsättas för politisk styrning och uppmärksammar utredningens skrivning att verksamhet som tar sig uppenbart ”oacceptabla uttryck” inte ska kunna anses som allmännyttig. ”Konstnärliga uttryck måste kunna utmana normer och vara kontroversiella och den museiprofessionella bedömningen kring urval etcetera måste värnas utan att det påverkar bedömningen om en verksamhet är allmännyttig”, skriver Sveriges Museer.
Även förslaget om att kommuner, regioner och myndigheter ska godkännas som gåvomottagare möter en del kritik där man menar att fler aktörer borde omfattas av förslaget på skattereduktion. ”En konsekvens av utredningens förslag är att allmännyttiga kulturverksamheter som drivs utan vinstintresse men som är organiserade som privata aktiebolag eller ekonomiska
föreningar inte kommer kunna godkännas som mottagare av gåvor”, skriver Kulturanalys.
Ett liknande resonemang återfinns hos Föreningen stiftelser i samverkan: ”Verksamheter som av praktiska skäl organiseras i bolagsform men som helt ägs av allmännyttiga stiftelser eller ideella föreningar riskerar att hamna utanför regelverket”.
Sista dagen för att lämna remissvar på utredningen är i dag, den 30 september.
