De ryska mejlen började dyka upp förra hösten. Dansmuseet – som sedan 2025 står utan ett fysiskt museum – fick då en fråga från en person som presenterade sig som forskarstudent i Sankt Petersburg. Studenten ville ha ett särskilt dokument scannat och skickat till sig. Museet svarade, kort och sakligt, att hela museets samling låg nedpackad. Samlingsinriktade frågor är museet vana vid att få.
En vecka senare damp det ned ett nytt mejl. Avsändaren var en forskare i Australien – som var ute efter exakt samma dokument.
– Vi tyckte att det var konstigt. Det är klart de hängde ihop, säger Hans Öjmyr, museichef på Dansmuseet.
Spola fram till i början av sommaren 2026, när ett nytt mejl kommer. Den här gången från en journalist från Rysslands största statliga nyhetsbyrå som hade frågor om en staty som museet har i sina samlingar. Museet valde att inte svara, och fick en påminnelse från nyhetsbyrån. Då kontaktade de Kulturdepartementet som också rådde museet att inte svara på kontaktförsöken.
– Och för bara några dagar sedan fick jag ett nytt mejl. En person från ett ryskt konstmuseum undrade vad det fanns för material i vårt arkiv. Jag googlade på avsändaren. Hon var gift med en miljardär som suttit i Rysslands parlament.
Hans Öjmyr har varit chef på Dansmuseet sedan 2023.
Dansmuseet, som grundades 1953, hade tidigare goda kontakter med Sovjetunionen.
– Det var utställningar som kom och gick, och besök fram och tillbaka mellan länderna, säger Hans Öjmyr.
Därför har museet också en del äldre ryska konstverk och bilder i sitt arkiv. Dessutom har de världens näst största samling av scenkostymer från den ryska baletten i Paris.
– Men baletten hade inget med dåvarande Sovjet att göra. Det var exilryssar i Paris som startade den verksamheten i början av 1900-talet, säger Hans Öjmyr.
För tio år sedan hade museet en diskussion med den ryska ambassaden, om att en bronsstaty föreställande dansaren Galina Ulanova, som museet fått i gåva från dåvarande Sovjetunionen, skulle ställas ut framför ambassaden. Men samarbetet rann ut i sanden.
”Kulturella utbyten med auktoritära regimer har ofta skötts väldigt slappt och slarvigt.”
Martin Gelin är journalist och författare och har skrivit boken Mjuk makt: kultur och propaganda i den nya världsordningen. Kontaktförsöken från rysk sida mot Dansmuseet, menar han, kan följa ett mönster som diktaturer använder sig av för att påverka europeiska kulturinstitutioner. Han kallar det en del av ett strategiskt geopolitiskt spel.
– Om vi ska kunna ha kulturella utbyten även med auktoritära regimer, måste vi veta precis hur förutsättningarna ser ut, vad deras motiv är, vilka vi faktiskt agerar med. Sådant arbete har ofta skötts väldigt slappt och slarvigt inte bara i Sverige utan på kulturinstitutioner över hela Europa och USA, säger Martin Gelin, och tar Moderna museets före detta vd Gitte Ørskous bjudresa till Qatar som ett exempel, som Magasin K skrev om tidigare i år.
Martin Gelin är journalist och författare och har skrivit boken Mjuk makt: kultur och propaganda i den nya världsordningen. Foto: Nikolai Jacobsen.
– Qatar och många andra repressiva regimer i gulfen arbetar väldigt strategiskt med att locka över europeiska kulturpersonligheter och styra inriktningen på museer i Europa. I Paris, där jag bor, har man till exempel slutat visa konst under rubriken Tibet på ett anrikt museum för asiatisk konst, efter påtryckningar från Kina, och Qatar har tagit över Hotel de la Marine, där regimen nu visar sin konstsamling. Även Louvren har anpassat sitt program efter saudiska påtryckningar, säger Martin Gelin.
Hans Öjmyr förklarar att Dansmuseet gärna vill vara behjälpliga när det kommer till museiutlån och forskningsfrågor. Men de ryska mejlen har fått honom att fundera på hur kategorisk man ska vara som museum. Ska man upprätthålla alla forskarkontakter? Eller ska man lägga locket på och stänga dörren till Ryssland helt?
– Frågan blir ju också om det faktiskt är en verklig person som forskar om balett som bor i Sankt Petersburg, eller någon annan som hör av sig med en baktanke. Och om de hör av sig till oss, hör de av sig till andra museer som har ryska föremål i sina samlingar? säger Hans Öjmyr.
