Plötsligt händer det. Ett sedan länge glömt föremål, manuskript eller konstverk upptäcks och kastar nytt ljus över vår historia. I artikelserien ”Fyndet” får du möta yrkespersoner som har fyndat på jobbet.
Vill du berätta om ett fynd du eller en kollega gjort på jobbet? Kontakta redaktion@magasink.se
En kollektiv glädje” kombinerat med ”en stor förvåning”. Det är så Tone Hellsten, arkeolog vid Västerbottens museum och avdelningschef för kulturmiljöavdelningen, beskriver reaktionen bland henne och hennes kollegor när spektakulära fynd gjordes 2012, i samband med undersökningar inför byggandet av trafikleden Västra länken. Utgrävningarna har därefter pågått under flera års tid, och fynden som gjorts är väldigt många: det har tagit tid att analysera dem alla, men nu är det klart.
Tone Hellsten var inte själv på plats under undersökningarna vid Sockenvägen och Klockarbäcken för 14 år sedan. Hon befann sig istället söder om Umeälven på andra utgrävningar, när hennes kollegor plötsligt hittade stolphål efter stolphål. Det visade sig vara lämningar efter en boplats där det stått stolphus som haft två rader med stolpar i mitten för att bära upp taken.
Tone Hellsten, arkeolog vid Västerbottens museum och avdelningschef för kulturmiljöavdelningen.
– Vid Sockenvägen har vi kunnat pussla ihop att det är minst tre hus som har stått där. Men utöver dem finns det ett gytter av stolphål som vi inte har kunnat passa ihop med varandra. Och vid Klockarbäcken har vi hittat ett hus.
Dessa fynd berättar att människor har varit bofasta, odlat och haft tamboskap – som får eller get och någon form av idisslare, troligtvis kor, enligt Tone Hellsten – på denna plats redan under den äldre bronsåldern.
– Vi har inte hittat några spår efter stolpbyggda hus så här långt norrut tidigare, så den här upptäckten är sensationell. Och när vi kunde datera spåren till bronsåldern kändes det ännu mer fantastiskt. De äldsta stolphålen som vi hittade är ungefär 3500 år gamla.
Stolphus vid sockenvägen, norra brofästet.
Foto: Västerbottens museum
Det har inte gjorts några fynd från stolphus tidigare från samma period, längre norrut än Uppland. De här fynden ändrar historieskrivningen – tidigare har man trott att människor i norra Sverige under bronsåldern levt ett nomadliv, varit jägare och samlare.
I stolphålen har arkeologerna även funnit brända sädeskorn, cirka 3000 år gamla. Det handlar alltså om ett tidsspann på 500 år från när de äldsta husen byggdes:
– Det visar på att människor har odlat på den här platsen under en längre, kontinuerlig period.
Hur många som levt där är svårt att säga, likaså hur många hus som faktiskt funnits:
– Men jag tänker att det i varje hus bodde en utökad familj – alltså mamma, pappa, barn, farmor, farfar …
Ytterligare fynd som gjorts under utgrävningarna är kokgropar som man lagade sin mat i. De brända ben som hittats vittnar om att man inte bara ätit tamboskap som får och get utan även fisk, hare, bäver, älg, säl … Man har alltså fortsatt att jaga vilda djur, samtidigt som man brukat jorden. Arkeologerna har även hittat en hel del keramikskärvor, bland annat av asbestkeramik som tål höga temperaturer och därför kunnat användas till matlagning.
– Men jag tänker mig att man också har svept in maten i näver eller något liknande och lagt ner detta i kokgropen på heta stenar.
Mycket tyder på att dessa människor haft kontakt med andra folkslag, från syd och öst. En av keramikskärvorna kommer från en typ av kärl som användes i Sydskandinavien och söderöver i Europa, berättar Tone Hellsten. Och den mejsel av bergarten ryolit, som de hittade på södra sidan av älven, tror hon kommer ”någonstans österifrån” eftersom liknande mejslar även har hittats i Finland.
– Men om det handlar om dagens Finland eller Ryssland, det vågar jag inte uttala mig om.
Söder om Umeälven har de även funnit en pilspets gjord av ett kvartsmaterial som inte finns lokalt utan förekommer i Tärnafjällen, runt 35 mil från Umeå. För runt trettio år sedan hittades dolkar i samma material, i en bronsåldersgrav utanför Umeå.
– De här två platserna ligger inte långt ifrån Klockarbäcken. Så vi har börjat kunna pussla ihop en bronsåldersbygd och börjar förstå lite av hur Umeå kan ha sett ut under bronsåldern.
Några av alla dessa föremål ställs nu ut på Västerbottens museum och ingår i deras basutställning, för den som vill se dem i verkligheten.
Så småningom gav sig de människor som levde på denna plats iväg, när landet höjdes och vattenlinjen flyttade längre österut. De rörde sig antagligen närmare kusten, men var de slog ner sina nya bopålar någonstans vet man inte.
Det finns garanterat fler sådana här platser från bronsåldern, där människor byggt upp gårdar och små samhällen, längs sträckan mellan Uppland och Västerbotten, säger Tone Hellsten.
– Jag tror att det bara är en tidsfråga innan det dyker upp liknande fynd i norra Sverige.
