–Katastrofplanering är inget tillfälligt projekt, som man ägnar sig åt ett par månader och sedan stoppar i byrålådan, säger Runa Lundin.
Tillsammans med Ella Swensson har hon skrivit en masteruppsats vid Uppsala universitet om urval och prioriteringar i katastrofberedskapsarbetet. Genom intervjuer med sju informanter på sju museer undersöker de arbetet med att värdera samlingar och ta fram prioriteringslistor.
Under senare år har dessa frågor fått ökad aktualitet.
– Rysslands invasionskrig i Ukraina var en väckarklocka som visade att något liknande faktiskt skulle kunna hända i Sverige. Men katastrofplanering handlar inte bara om krig utan också om klimatförändringar och vilken effekt bränder och översvämningar kan få på våra museer, säger Ella Swensson.
Runa Lundin.
En förutsättning för att kunna rädda föremål ur samlingarna vid en katastrof är att man redan i förväg har bestämt vilka saker som ska prioriteras. Har man inte gjort det överlämnar man till räddningstjänsten att göra de svåra valen.
Ett belysande exempel är banden i börshuset i Köpenhamn 2024 då en prioriteringslista gjorde att hela 98 procent av konsten kunde räddas.
Så hur ser det ut på de svenska museerna? En rapport från Riksantikvarieämbetet från 2023 visade att inte ens en tredjedel av landets museer hade kommit i gång med katastrofplaneringen där prioriteringslistor är en viktig del. Det stämmer ganska väl med den bild som Runa Lundin och Ella Swensson har fått:
– Flera museer tyckte att vår granskning lät intressant men tackade nej till att vara med eftersom de ännu inte hade kommit i gång eller just skulle börja. Det visar att många släpar efter, säger Runa Lundin.
Ella Swensson.
Samtliga museer som intervjuats har utgått från kulturhistoriskt värde i sitt prioriteringsarbete. Proveniens och unicitet är de viktigaste kriterierna som ofta trumfar när man valt mellan olika föremål.
– Alla lyfter fram att berättelsen är avgörande. Det är inte nödvändigtvis föremålen i bäst skick som anses mest värda att bevara, utan de som bär tydliga spår av en historia, säger Ella Swensson.
Som på Helsingborgs museum till exempel. Där valdes en strykbräda som tidigare ansetts oansenlig, men efterforskningar visade att den hade en hel del att berätta om kvinno- och arbetslivshistoria i staden under 1900-talet.
”Flera informanter vittnar om att uppgiften skapade stress och en rädsla att välja fel.”
En museisamling består ofta av tusentals upp till miljoner föremål och i en akutsituation är det inte möjligt att rädda allt. Att välja ut ett begränsat antal föremål som ska representera essensen av samlingen är en minst sagt grannlaga uppgift.
Det är därför inte överraskande att anställda på flera av museerna var skeptiska till en början. Att välja ett föremål betyder samtidigt att man ratar något annat.
– Många upplever att det är en partiskhet som strider mot rollen som objektiv museitjänsteman. Hur kan man prioritera en historia före en annan? Flera informanter vittnar om att uppgiften skapade stress och en rädsla att välja fel, säger Runa Lundin.
Samtliga informanter förväntade sig att arbetet skulle vara svårt, konfliktfyllt och snudd på omöjligt, men det visade sig inte stämma.
– Uppgiften såg stor och svår ut, men när man väl kom i gång var alla inblandade ganska överens om vad som skulle prioriteras. Samtidigt fick de sätta sig in i samlingarna och fylla igen sina kunskapsluckor, säger Runa Lundin.
Hur lyder rådet till de museer som just ska sätta i gång med sitt prioriteringsarbete?
– Att dokumentera urvalsmotiveringarna. Om 50 år kan det vara till stor hjälp att veta på vilka grunder ni gjorde era val, säger Ella Swensson.
Runa Lundin betonar vikten av att avsätta tid och därmed visa att ledningen tar arbetet på allvar:
– Att förbereda sig för ett worst case-scenario bör vara en självklar del av den ordinarie verksamheten, säger hon.
Sju intervjuade museer
Uppsatsen har titel ”Om vi blir av med allt, allt, allt, allt, allting” Urval och prioriteringar i katastrofberedskapsarbete på svenska museer. De sju informanter som intervjuats om katastrofplan och prioriteringslistor arbetar på Statens museer för världskultur, Statens Historiska Museer, Marinmuseum, Armémuseum, Gotlands museum, Sörmlands museum och Helsingborgs museum.
