Arkivarie Marie Steinrud knyter försiktigt upp små rosetter, lyfter av locket på kartonger och berättar om material som sällan visas.
– Många föreställer sig svartkonstböcker som tunga pjäser med guldbokstäver på läderpärmar. Men svartkonst var förbjudet, därför är böckerna små och enkla.
I lådor och böcker finns berättelser om trolldom och folktro, dokumentation om djävulsförskrivningar och magiska metoder. Ofta i ”vanliga” receptböcker. På ena sidan räkenskaper, på nästa förklaras hur man lagar en strumpa, följt av en formel för att göra någon osynlig, en formel för att skydda mot stöld eller råd och bot mot galenskap. Behöver du hjälp att komma i kontakt med de döda? Eller en besvärjelse som får kulan att träffa sitt mål? Det handlade om liv och död, men också om drömmar och begär.
Marie Steinrud drar ut en låda märkt ”Kärleksmagi”, plockar ett kort och läser:
– Brödbiten ska förvaras i armhålan under tre nätter för att absorbera kroppsdoften. Det ”behandlade” brödet ges sedan till den utvalda personen att äta.
– Det bästa för att få någon att vilja ha dig är kraftfulla kroppsvätskor som svett, saliv, snor eller mensblod.
Materialet ingår i det omfattande arkivet vid Nordiska museet, som rymmer omkring 5,5 hyllkilometer handlingar och runt sex miljoner fotografier om människors liv och föreställningar. Att intresset för magi ökar tror Marie Steinrud beror på att populärkultur som film, tv-serier, tv-spel och böcker har gjort ämnet mer synligt och socialt accepterat.
– Det verkar finnas en dragning till till föreställningsvärldar och det förflutna när det är mycket oroligheter i världen.
”Ett samhälle som är väldigt teknologiskt och där mycket upplevs som förklarat uppstår en dragning till det mystiska.”
Det kan också handla om en längtan efter något som inte är helt rationellt.
– Ett samhälle som är väldigt teknologiskt och där mycket upplevs som förklarat uppstår en dragning till det mystiska, säger Marie Steinrud.
"Som arkivarie känner jag ett ansvar att visa materialet i sin historiska kontext så att det inte missförstås eller romantiseras", säger Marie Steinrud.
Foto: Jonas Eng
Undersökningar från SOM-institutet visar att yngre generationer generellt är mer öppna för övernaturliga fenomen än äldre. Kanske för att många av dem har vuxit upp med Harry Potter och Nelly Rapp? Samtidigt som intresset för folktro och det övernaturliga växer i populärkulturen ökar också efterfrågan på källor. Forskare, journalister och nyfikna besökare hör av sig till museet och arkivarien får en mer framträdande roll som expert.
– Jag kan bli orolig över hur magi framställs och folks förväntningarna på det magiska. Som arkivarie känner jag ett ansvar att visa materialet i sin historiska kontext så att det inte missförstås eller romantiseras.
Marie Steinrud står mitt i processen att digitisera materialet – ett arbete som gör det möjligt att möta det växande intresset. Nordiska museet fick 3,9 miljoner kronor 2025, för att förstärka arbetet med digitisering av museets arkiv – bland annat samlingen om magi. Böckerna och dokumenten är sköra.
– Vissa av dem är så ömtåliga att vi inte tar fram dem. Innehållet upplevs också som svårbegripligt.
SÁTOR-ARÉPO-formeln är en trollformel som kan läsas från vilket som helst av de fyra hörnen och såväl vågrätt som lodrätt. Formeln ansågs ge skydd mot eldsvåda och stöld.
Foto: Jonas Eng
Men digitiseringen handlar inte bara om att vi ska kunna ta del av det förflutna, den är viktig för vår samtid och framtid, menar Marie Steinrud.
– När man pratar om magi vill man gärna se det som någonting som hör till det förflutna. Så är det inte riktigt. Magi, och magiska föreställningar, är någonting vi håller på med även i dag. Vi lägger helst inte nycklarna på bordet, undviker A-brunnar och säger åt barnen att inte bada direkt efter maten.
Sådant man bara gör, föreställningsvärldar som lever kvar. Samlingen visar hur människor i alla tider försökt förstå – och påverka – det som ligger bortom det förklarliga. Att använda magi kunde vara ett sätt att göra motstånd mot Guds plan och ta saken i egna händer – att påverka sitt öde och bestämma över sitt liv.
– Mitt hjärta klappar för samlingen för att det handlar om folklig tro och övertygelse. Lappar, små anteckningar, minnen, som säger något om att vara människa.
Svartkonstböckerna lär oss att vi inte är ensamma. Nu som då försöker vi förstå och forma våra liv – på ett nytt sätt, i vår tid.
