I utredningen En kulturkanon för Sverige finns flera utförliga förslag på hur kulturkanon ska spridas i samhället. Förslagen har varit ute på remiss där rekordmånga instanser fått tycka till.
Huvudförslaget, att en stiftelse bildas med finansiering från Allmänna arvsfonden, sågas av tunga remissinstanser som Statskontoret och Ekonomistyrningsverket men också av flera kulturinstitutioner.
Kungliga biblioteket, Konstnärsnämnden, Myndigheten för Kulturanalys, Statens historiska museer och Svensk biblioteksförening är alla kritiska till att en ny stiftelse bildas bland annat på grund av den bristfälliga analysen av konsekvenserna att ta medel från Allmänna arvsfonden. Man pekar också på risken att principen om armlängds avstånd inte upprätthålls när staten är stiftare. Riksantikvarieämbetet betonar i sitt remissvar att det är viktigt att arvsfondens nuvarande projekt som rör kulturarvsområdet med fokus på barn, unga och funktionsnedsatta inte påverkas.
Nationalmuseum är dock positiva till både en stiftelse och att medel tas från Allmänna arvsfonden.
Flera remissinstanser, bland annat Svenska Arkivförbundet och Länsmuseernas samarbetsråd, är också kritiska till att utredningen föreslår att medel ska omfördelas från det statliga bidraget till regional kulturverksamhet.
Utredningens förslag att stiftelsen ska driva en ”mångdimensionell digital portal” sågas också av flera instanser där huvudkritiken är att det redan finns befintliga digitala strukturer i kultur- och kulturarvssektorn i dag.
Kungliga biblioteket (KB) skriver att man istället för att bygga en separat portal bör göra en satsning på befintliga digitala portaler redan finns. KB sågar också förslaget att kulturkanon ska vara en grund för AI-träning. ”Detta framstår som ett tekniskt orealistiskt och delvis missriktat antagande”, skriver KB.
Liknande kritik om parallella strukturer finns också kring förslagen att kulturarvsaktörer ska bilda nya nätverk för erfarenhetsutbyte då liknande nätverk redan finns idag. Myndigheten för Kulturanalys skriver i sitt remissvar att man är tveksam till att den föreslagna stiftelsen ska ansvara för bildandet av nätverken och att det bör vara en fråga för kulturaktörerna själva ”för att säkerställa att det inte uppfattas som en pålaga uppifrån.”
Men det finns också positiva tongångar kring förslaget om nya nätverk, bland annat från Riksantikvarieämbetet.
I utredningen finns också ett förslag om en permanent kanonutställning på Nordiska museet. Det här förslaget, menar bland annat Naturhistoriska riksmuseet, innebär ett avsteg från principen om armlängds avstånd eftersom museerna själva ska besluta om utställningar. Även Statens historiska museer menar att en kanonutställning endast bör vara ett frivilligt åtagande.
DIK avstyrker samtliga förslag i utredningen, särskilt motsätter man sig förslaget att omfördela pengar inom kulturbudgeten för att finansiera delar av förslagen. DIK är också starkt kritiska till att kulturkanon ska tillgängliggöras genom regionala kulturkanonprojekt. ” Att kulturverksamheter föreslås arbeta med kulturkanon är ett brott mot principen om att politiken ska hålla armlängds avstånd till kulturen”, skriver DIK.
Utredningen och remissvaren ska nu beredas av regeringskansliet.
