När utredningen En kulturkanon för Sverige presenterades var fokus på de 100 verk och fenomen som expertgrupperna valt ut. Men den 295 sidor långa utredningen innehåller även flera utförliga förslag på hur kulturkanon ska spridas i samhället på både kort och lång sikt och där flera av kultursektorns aktörer kan komma att involveras.
Huvudförslaget är att en stiftelse ska bildas med uppdrag att driva en ”mångdimensionell digital portal” inspirerad av det nederländska kulturkanon-projektet. Den digitala portalen ska utgöra samlingsplatsen för en kulturkanon och presentera de 100 verken och öppna upp till andra verk och företeelser, det som utredningen kallar ”fönster”.
Portalen ska enligt förslaget ha funktioner som rörlig bild, ljud, bilder och interaktiva tidslinjer. Utredningen föreslår också att portalen ska kopplas ihop med det digitaliserade material som museer, arkiv, bibliotek och andra aktörer redan tillgängliggjort via olika databaser, plattformar och hemsidor. Förslaget är att portalen ska tas fram genom nära samarbete med sakkunniga inom universitet och högskolor, museer och bibliotek som kan utveckla de olika fönstren.
Utredningen föreslår också att AI ska träna på kanon-verken och andra kulturella referenspunkter. Enligt utredningen kan AI ”stödja portalen i att nå en bred allmänhet” genom att till exempel sammanfatta texter eller erbjuda flerspråkighet. Förslaget är att alla kanonverk ska göras maskinläsbara, licensierade för användning i AI-sammanhang och ska ha metadata som förklarar deras historiska och kulturella kontext. Upphovsrättsliga frågor behöver beaktas, skriver utredaren Lars Trägårdh.
Utredningen pekar också ut museerna, arkiven, biblioteken och andra kulturaktörer som centrala för att tillgängliggöra en kulturkanon. Förslaget är att ett nätverk bildas för samverkan och erfarenhetsutbyte mellan olika kultur- och kulturarvsaktörer och att stiftelsen uppmuntrar till exempel länsmuseerna att genomföra lokala kanonprojekt. Länsmuseernas pekas ut som särskilt viktiga för att sprida kanon, något Magasin K skrivit om tidigare.
Ett annat förslag är att en permanent kanonutställning ska produceras och visas på Nordiska museet.
Ett annat förslag är att en permanent kanonutställning ska produceras och visas på Nordiska museet. Även här finns en nederländsk förlaga på Openluchtmuseum i Arnhem. Utredningen föreslår att kanonsutställningen bör vara ” tekniskt avancerad för att ge förutsättningar för interaktiva konst- och kulturupplevelser” och att stiftelsen i ett tidigt skede inleder arbetet med fundraising för att finansiera utställningen och sluter avtal med Nordiska museet.
Utredningen föreslår också bokutgivning av kanon både i närtid och på längre sikt. Ett av de så kallade interimförslagen som Lars Trägårdh presenterat, i väntan på en stiftelse, är att de 100 verken ges ut i bokform redan nu. Det finns också förslag på att stiftelsen ges ett mer långsiktigt ansvar för att ta fram en illustrerad och kommenterad publikation som bygger på expertgruppernas urval och motiveringar.
Även studieförbunden och folkhögskolorna pekas ut som viktiga för spridningen av en kulturkanon. Förslaget är att stiftelsen ska samverka med folkbildningsaktörerna. Det finns också förslag på att kanon ska användas i skolan, att särskilda läromedel och lärarhandledningar ska tas fram och spridas. Även inom vuxenutbildningen i svenska för invandrare ska kanon in i kursplanen, enligt utredningens förslag.
Innan stiftelsen är på plats, utredningen föreslår en start 2029, så är förslaget att en tillfällig webbplats med kanon drivs av Regeringskansliet. Kostnaden, 2 miljoner på tre år, föreslås tas från kulturbudgeten. Kommittén föreslår också att 20 miljoner kronor i regeringens kulturbudget för perioden 2026–2028 öronmärks för ett särskilt stimulansbidrag till länsmuseer och andra regionala kultur- och kulturarvsaktörer i syfte att möjliggöra regionala kanonprojekt. Pengarna föreslås tas från kulturbudgeten, antingen från Bidrag till regional kulturverksamhet eller anslaget Bidrag till kulturmiljövård.
Enligt utredningen behöver stiftelsen 150 miljoner kronor för att starta.
Enligt utredningen behöver stiftelsen 150 miljoner kronor för att starta och pengarna föreslås tas från Allmänna arvsfonden. Utredningen föreslår också att stiftelsen utan begränsningar ska kunna ta emot donationer, äga bolag, samt bygga upp egna ekonomiska medel och andra tillgångar. Utredningen bedömer att stiftelsens årliga kostnader kommer uppgå till 6 miljoner kronor för personal och administration. Utöver det tillkommer kostnader för lokaler, utveckling och drift av den avancerade digitala portalen, samt kostnader för styrelsearvoden och revision. Finansieringen av detta ska ske genom avkastning av stiftelsens grundkapital, enligt utredningen.
Enligt kulturminister Parisa Liljestrand (M) ska utredningens förslag nu remitteras innan regeringen fattar beslut om hur man går vidare med kulturkanon. Hur de så kallade interimförlagen ska finansieras är inte klart då kulturbudgeten för 2026 enligt kulturministern redan är klar.
