Nyexad bibliotekarie: ”Verkligheten blev en kalldusch”

Den som väljer att utbilda sig till bibliotekarie har mycket goda utsikter att få jobb efter examen. Så lät det för fyra år sedan i Sacos framtidsprognos och så har det låtit sedan dess, även från DIK och Svensk biblioteksförening. Att det är många bibliotekarier som snart går i pension och att det satsas på skolbiblioteken är huvudskälen till att man ser goda möjligheter framåt, även för nyexade. Båda organisationerna vill se fler utbildningsplatser. Samtidigt skriver DIK att det kan vara svårare att få jobb på en del orter, på grund av lågkonjunkturen.

Och lågkonjunkturen har påverkat biblioteksbranschen, det visar Arbetsförmedlingens statistik. 2022 hade arbetsmarknaden hämtat sig efter pandemin. Det året var i snitt 352 bibliotekarier och arkivarier arbetslösa och det låg rekordmånga bibliotekarieplatsannonser ute.

Två år senare, 2024, hade antalet arbetslösa i gruppen stigit till 407, en ökning med 16 procent. I år är fler arbetslösa. Tar vi snittet på årets tio första månader handlar det om en ökning av arbetslösa bibliotekarier och arkivarier med 25 procent sedan 2022.

Och att det är svårt att hitta jobb som bibliotekarie, det vittnar tre personer som Magasin K pratat med, i södra, mellersta och norra Sverige.

En av dem tog examen i våras. Sedan dess har hon sökt heltider, deltider, vikariat och timvikariat, främst i Stockholm och Uppsala, men utan resultat. Att DIK, Saco och Svensk biblioteksförening går ut med att arbetsmarknaden för bibliotekarier är bra är hon starkt kritisk till.

– Vi är många som möter en helt annan verklighet trots examen, erfarenhet och goda referenser. Där vi ständigt får svaret att det varit cirka 200 till 300 sökande på varje tjänst och där vi inte ens blir kallade på intervju. Det är en trolig indikation på att det finns väldigt många kvalificerade sökande på varje tjänst.

”Vi får ständigt får svaret att det varit cirka 200 till 300 sökande på varje tjänst och där vi inte ens blir kallade på intervju.”

Under flera år har hon arbetat som biblioteksassistent, men sedan examen har hon inte heller fått något sådant jobb, även om hon kallats till ett par intervjuer. Konkurrensen är helt enkelt för hård och hon säger att hon önskar att de som funderar på bibliotekarieyrket fick en mer realistisk bild av arbetsmarknaden.

– Många utbildar sig till bibliotekarie just eftersom det står att arbetsmarknaden är god. Verkligheten blir en kalldusch.

Att kommande pensionsavgångar skulle leda till jobb ger hon inte mycket för, eftersom det inte är säkert att kommunerna ersätter tjänsterna i dagens ekonomiska läge. Inte heller lagen om bemannade skolbibliotek verkar påverka efterfrågan.

– Konkurrensen om de få skolbibliotekarietjänster som ligger ute är mycket hård. Jag har själv sökt många och inte ens kallats till intervju, trots examen och erfarenhet, och vi är flera med den erfarenheten. 

Precis som de andra bibliotekarierna som Magasin K pratat med vill hon inte synas med namn eller bild eftersom hon tror att det kan försvåra arbetssökandet ytterligare. Men hon känner samtidigt att det är viktigt att berättelser som hennes kommer fram, så att bilden av arbetsmarknaden blir mer rättvisande:

– Det råder inte bibliotekariebrist, det råder brist på jobb för bibliotekarier. 

”Det råder inte bibliotekariebrist, det råder brist på jobb för bibliotekarier.”

En sökning i Arbetsförmedlingens platsbank januari till september 2025 visar att en dryg femtedel av alla utlysta bibliotekarietjänster under den här perioden fanns i Göteborg, Stockholm och Malmö. I Göteborg, som stod för lejonparten av storstadsjobben, fanns det nära tio gånger så många lediga tjänster som i exempelvis Umeå. 

Och att det är svårt att hitta jobb i norra Sverige har en annan bibliotekarie som Magasin K pratat med upplevt. Själv fick hon tidigt till sig att arbetsmarknaden för bibliotekarier kunde vara svår. Så trots att det var drömyrket satsade hon först på en annan utbildning där jobbchanserna var väldigt goda. Därefter pluggade hon till bibliotekarie, för att på så vis ha dubbel kompetens.

– Jag var nog ganska förberedd på att det skulle vara tufft att få jobb som bibliotekarie, så jag ville ha något att falla tillbaka på.

Hon fick sin bibliotekarieexamen för drygt tio år sedan och har sedan dess flyttat fyra gånger mellan olika orter och län i norra Sverige, för att kunna ta vikariat och jobb som folkbibliotekarie och skolbibliotekarie.

Hon säger att det är högt tryck på alla tjänster som hon söker och att det knappast märks att det skulle pågå en satsning på kommunernas skolbibliotek. I dag jobbar hon i ett helt annat yrke som hon fått genom sin andra utbildning, samtidigt som hon söker alla rimliga bibliotekariejobb som dyker upp.

– På heltidstjänsterna som skolbibliotekarie är det ganska många sökande, på den senaste fick jag veta att det var över hundra. Sedan finns det skolor som söker en bibliotekarie på 20 procent för 700 elever. Men det är ju ingen tjänst man kan leva på – eller där det ens går att göra jobbet. Ofta ska man också bygga upp hela verksamheten, det går ju inte.

Att Saco, DIK och Svensk biblioteksförening säger att bibliotekarie är ett framtidsyrke irriterar henne. Men hon är också kritisk till vad hon ser som tomma ord från regeringen.

– När jag ser de här rubrikerna, att det saknas 2 000 bibliotekarier… jag blir så provocerad. För det finns inga tjänster och dessutom har vi en regering som inte satsar pengarna som krävs för att de här skolbibliotekarietjänsterna ska kunna skapas.

”Vi har en regering som inte satsar pengarna som krävs för att de här skolbibliotekarietjänsterna ska kunna skapas.”

En tredje bibliotekarie som Magasin K varit i kontakt med har en heltidstjänst uppdelad på två skolor på en mindre ort i Skåne. Men då hon hellre skulle jobba heltid på en och samma skola och helst få upp sin lön, söker hon jobb sedan ett par månader. Det har visat sig svårt.

Det är drygt tio år sedan hon tog examen som bibliotekarie. Men trots att hennes lärosäte sade att hon och hennes kursare skulle ha lätt att få jobb upplevde hon det som ”jättetufft” och ”väldigt nedslående”. Trots att hon sökte alla möjliga sorters tjänster.

Efter att hon kompletterat med en lärarutbildning och tagit ett par vikariat och ofrivilliga deltidstjänster fick hon skolbibliotekariejobbet som hon har nu.

– När jag letar efter nya jobb att söka, vilket jag gör dagligen, ser jag bara dåliga tjänster ute – deltid och många elever. Som ett recept för utbränning, även för en rutinerad skolbibliotekarie som jag med hög stresstolerans.

Mest synd tycker hon att det är om alla nyutbildade som inte ens får in en fot, som tvingas ta orimliga tjänster på flera skolor med många elever, med konstiga kombinationer av arbetsuppgifter eller på låg sysselsättningsgrad.

– Jag lider med alla de bibliotekariestudenter som kommer ut till en arbetsmarknad som är så tuff. Facket, huvudmän och lärosäten måste sluta ljuga för nya studenter och nyutbildade att det finns jobb där ute efter examen och sluta verka för att utbildningsplatserna ska utökas. Jag tycker det är väldigt bekymmersamt.

”Jag lider med alla de bibliotekariestudenter som kommer ut till en arbetsmarknad som är så tuff.”

Även hon säger att ett stort ansvar ligger hos politiken, men också att arbetsgivarna spelar stor roll för utvecklingen.

– Jag förstår varför arbetsgivare pratar om bibliotekariebrist. Det ger dem mer handlingsutrymme för egna lösningar, som att en lärare får i uppdrag att ta hand om biblioteket en timme i veckan, utöver alla andra uppgifter.

Hon kan också tänka sig många anledningar till att lärosätena pratar om bibliotekariebrist.

 – De vill fylla sina utbildningsplatser och öka konkurrensen. Dels för att de får pengar per student, dels för att det attraherar elever till deras program.

Det hon har svårt att förstå, är att DIK stämmer in i den här kören.

– Jag känner mig mest sviken av att mitt eget fackförbund. Det känns väldigt oansvarigt att ge en bild av en god arbetsmarknad när jobben inte finns.

Vad tänker du om att DIK verkar för fler utbildningsplatser?

– Att det är få fackförbund som skulle vilja öka konkurrensen för de egna medlemmarna på det här sättet. Är de till för någon potentiell framtidsbibliotekarie i en idealvärld där alla skolor har bemannade bibliotek? Eller är de till för mig som finns här och nu, som kämpar för en rimlig lön och karriär?