Debatt: ”Flera fallgropar med privat finansiering”

Den verklighet Kristina Axén Olin målar upp i sin replik till DIK:s debattartikel stämmer i allt väsentligt. Men, de slutsatser hon drar viner – med den nu kanoniserade Karin Boyes ord – likt herrelösa spjut.

Det stämmer att årets statliga kulturbudget är 230 miljoner högre än den förra i nominella tal. Men, nominella tal tar inte hänsyn till yttre omständigheter, till exempel den tidvis skenande inflationen. 1974 var medellönen för kommunanställda, enligt SCB, 3 284 kronor. 2024 var den 36 100 kronor. Ingen, inte heller Axén Olin, skulle någonsin påstå att det innebär att kommunanställda i dag har elva gånger högre köpkraft.

Vill man följa kulturbudgetens utveckling är det bättre att ställa den i relation till den totala statsbudgeten. Då får man ett jämförelsetal vars nyttovärde inte bara handlar om att få regeringens rekordlåga kulturbudgetar att framstå som större än vad de faktiskt är.

Det stämmer också att vi har en läs- och bildningskris. Ja, en hel kulturkris. Vi har folkbibliotek och museer som är så gravt underfinansierade att fler än nio av tio av de som arbetar där uppger att de inte längre kan utföra sitt lagstadgade uppdrag. (DIK:s senaste biblioteksrapport och museirapport.) Regeringen har slaktat stödet till studieförbunden, vilket föga förvånande lett till att deltagandet i studiecirklar har halverats. Kriser uppstår inte ur intet, utan ur politiska val.

”Kriser uppstår inte ur intet, utan ur politiska val.”

Regeringen förtjänar dock en eloge för att man rott en skärpt lag om skolbibliotek i hamn. Nu måste man undanröja de hinder som finns för att realisera lagen ute i skolorna. Fler bibliotekarier måste utbildas, utan dem blir det bara en papperslag. Dessutom kastas de pengar regeringen avsatt till litteratur i sjön om det inte finns en bibliotekarie på plats som kan kurera ett urval med kraft att skapa bokslukare.

Kulturkanonen kommer aldrig att täcka upp för en kulturpolitik som satt hela kultursektorn på svältkost eller lägga grunden för den grundlagsstadgade kulturella välfärden. Visst har det blivit en debatt om kanonens innehåll. Det blev det i Danmark också. I några veckor. Nu har Kim Larsens Wikipedia-sida mer än tio gånger så många besök som den danska kanonens sida.

Den privata finansieringen är inte heller den en universallösning. DIK har inget principiellt emot den, men det finns fallgropar som Axén Olin ter sig väl blåögd inför. Mest intressant är dock det hon inte alls nämner i sin replik, nämligen frågan om huruvida alla privata pengar är lika välkomna.

Saudiarabien har donerat stora summor till kulturverksamheter i Europa. Man vill polera sitt skamfilade humanitära rykte och köpa sig fördelar i andra frågor. Denna mjuka makt kommer Sverige förr eller senare att ställas inför. Är Sverige redo för det? Axén Olins tystnad indikerar att vi inte är det. Det är illavarslande.

Anna Troberg, förbundsordförande i DIK