Det var för drygt ett år sedan som ledningen på Museiavdelningen på Riksantikvarieämbetet tog beslut om en ny inriktning för enheten Kulturarv och vetenskap, där en del var att kulturarvslaboratoriet skulle kunna initiera, driva och medverka i forskningsprojekt i högre grad. Alla medarbetare med arbetsuppgifter i kulturarvslaboratoriet skulle därför vara disputerade, vilket drabbade tre anställda och en enhetschef.
De tre anställda har arbetat på myndigheten mellan femton och trettio år och har alla titeln utredare. Sedan 2015 har flertalet som jobbar med kulturvård på Riksantikvarieämbetet just den titeln, oavsett om man är utbildad arkeolog, konservator, byggnads- eller bebyggelseantikvarie, kulturgeograf, kemist eller biolog.
– Tanken var då att vi skulle ha en bas med gemensamma arbetsuppgifter som skulle göra att det var lättare för arbetsgivaren att flytta runt oss vid behov, till exempel om myndigheten fick nya regeringsuppdrag eller ändrade arbetsuppgifter eller i samband med en omorganisation, säger Helen Simonsson, lokalfackligt förtroendevald för DIK som företräder de tre anställda.
I höstas inleddes förhandlingar med lokala Saco-S om möjliga omplaceringar för utredarna, men ingen av de tre bedömdes ha tillräckliga kvalifikationer för någon av de tjänster som fanns med i de två omplaceringsutredningar som gjordes, där samtliga då lediga eller planerade tjänster ingick. Medarbetarna erbjöds inte heller att doktorera inom ramen för sina tjänster. Istället inleddes förhandling om den så kallade turordningskretsen, en förhandling som slutande i oenighet.
Att Riksantikvarieämbetet bara vill ha disputerad personal är i slutändan upp till arbetsgivaren, säger Måns Genberg, jurist och ombudsman på DIK centralt. Däremot anser DIK att myndigheten inte följt turordningen på ett kollektivavtalsenligt sätt:
– Riksantikvarieämbetet borde ha upprättat en turordningskrets med fler personer, men nu bestod den bara av medarbetarna på enheten som berördes av förslaget. Den här snäva tolkningen, av i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter, delar inte DIK, säger han.
Saco-S motsatte sig uppsägningarna men arbetsgivaren valde att gå vidare och i slutet av januari i år sades de fyra medarbetarna upp på grund av arbetsbrist. Det ledde till att Saco-S i mars skickade i en begäran om tvisteförhandling där Saco-S yrkar på skadestånd för kollektivavtalsbrott.
Eric Fugeläng är avdelningschef på Museiavdelningen och vikarierande överantikvarie på Riksantikvarieämbetet. På frågan varför de tre medarbetarna inte kunnat omplaceras svarar han att det inte finns eller har funnits några lediga tjänster där de uppfyller kravprofilen, även om de – tillägger han – på andra områden har ”en lång, gedigen och jättevärdefull kompetens”.
Saco-S menar att ni inte ordnat turordningen på ett kollektivavtalsenligt sätt, vad svarar du på det?
– Att vi har varit oeniga i förhandlingarna på den punkten och gjort en annan bedömning än vad den fackliga organisationen har gjort. Från vår sida är turordningen väl utredd och presenterad och vi bedömer att det är den korrekta, säger Eric Fugeläng.
För tio år sedan valde ni att ge fler av de anställda titeln utredare med en gemensam bas av arbetsuppgifter. Tanken, som jag förstår det, var att det skulle vara enklare att flytta runt medarbetare. Är det inte längre så hos er?
– Det stämmer att vi har harmoniserat titlarna. Men jag kan inte riktigt känna igen att det skulle vara så harmoniserat i vad man har för arbetsuppgifter. Det är en myndighet med ett ganska brett uppdrag med mycket sakfrågor som kräver ganska djup expertis. Så det finns en stor mångfald av faktiska arbetsuppgifter på myndigheten, även mellan personer som har samma titel, som utredare.
Hur kommer det sig att ni inte erbjöd de som nu sagts upp att disputera inom tjänsten?
– Det här har vi undersökt och gjort ansträngningar för att se om det är möjligt. Men att disputera tar flera år, och jag bedömde att det inte var en rimlig omställningstid inom ramen för en omplacering.
