Folkbiblioteken uppstod en gång för att möta ett informationsunderskott och på det sättet främja den deliberativa processen, alltså åsiktsbildningen. I dag lever vi istället i en tid med informationsöverskott och bibliotekens roll i demokratin behöver därför återuppfinnas.
Det är något professionen uppmärksammat – men också lagstiftaren, där vi sedan 2014 har en bibliotekslag som förtydligar bibliotekens demokratiuppdrag. I projektet Biblioteken som tankesmedjor har bibliotek testat och utforskat vilka metoder som bäst möter olika lokala demokratiska utmaningar i södra Sverige (läs gärna slutrapporten). Tio bibliotek verksamma i olika sammanhang från landsbygd till stad har kommit till olika insikter och slutsatser. För mig har projektet utkristalliserat tre huvudingredienser för ett lyckat demokratiarbete.
För det första: Glöm inte att demokrati förutsätter att individer organiserar sig och i grupp arbetar för gemensamma intressen. Ett fungerande system kan inte handla om att en makthavare ska lyssna på folk individuellt.
För att göra en lite drastisk jämförelse; i Sovjet skrev människor brev till Stalin, men det hade inget med demokrati att göra. Ett atomiserat samhälle är svagt; demokrati behöver horisontella relationer. Organisationer som Svenskt Näringsliv, LO, DIK och den lokala hembygdsföreningen är exempel på samhällsbindande strukturer.
För att stärka lokalt demokratiskt inflytande måste vi arbeta med nätverk och möjligheter till samarbete. Om man arbetar med att stödja medborgare att skriva medborgarförslag bör fokus alltid ligga på förutsättningarna för nätverkandet kring förslaget, inte på att hjälpa folk att formulera förslagen.
För det andra: Demokrati handlar om att delta i beslutsprocesser.
Att arbeta med alla människors lika värde och med den enskilda individens självförtroende är naturligtvis viktigt för de deliberativa aspekterna av demokratin, eftersom det på sikt kan leda till ett deltagande i åsiktsbildningen, starkare medborgarskap och agens, men vi måste våga ta det ett steg längre. Man vinner mycket på att koppla demokratiprojektet till något som det faktiskt fattas beslut om på lokal nivå, till faktiska kommunala beslutsprocesser.
Ibland leder ambitionen om att vara neutral och objektiv till att man inte vågar ta i frågor som är infekterade.
För det tredje: Se biblioteket som en plattform för åsiktspluralism, snarare än något som personalen kurerar.
Nyckeln till att verkligen lyckas med ett demokratifrämjande arbete måste vara att öppna upp. Demokrati bygger på oenighet som en motor för utveckling. Ibland leder ambitionen om att vara neutral och objektiv till att man inte vågar ta i frågor som är infekterade. Men att släppa fram en åsiktsriktning betyder inte att man tar ställning för den. Som Voltaires biograf skrev “Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”.
Beroende på lokala förutsättningar kommer lösningarna variera kraftigt och många av biblioteken behöver återuppfinna sig själva för att öka sin relevans.
Jag tror det är viktigt att se uppdragen att främja bildning, bistå prioriterade målgrupper och demokratiuppdraget som distinkt skilda kvalitéer, även om det kan finnas stora överlapp.
Är platsen kraftigt polariserad eller att saknas sociala kopplingar kan en lösning vara dialoger mellan personer från grupper som står långt ifrån varandra. Dialog genererar inga beslut men en förståelse av den andres perspektiv och den skapar relationer. Om det däremot behövs beslut krävs att man skapar arenor för en idédebatt, även i frågor som kan uppfattas som kontroversiella eller ”för politiska”.
På platser som saknar lokaljournalistik kan biblioteket ge förutsättningar för en lokal idédebatt. Oavsett är vad som är det lokala behovet så behöver man skapa förutsättningar, vara en plattform, snarare än en grindvakt.
Max Valentin,
processledare för Biblioteken som tankesmedjor
Biblioteken som tankesmedjor är ett projekt i samverkan mellan de regionala biblioteksverksamheterna i Skåne, Hallands, Blekinge, Kronobergs, Kalmar och Jönköpings län.
