Karin Glasemann är samlingschef på Statens centrum för arkitektur och design, Arkdes, och projektledare för “Ett nätverk av platser”, ett samarbete mellan Arkdes, Nationalmuseum, Tekniska museet, Antikvarisk-topografiska Arkivet vid Riksantikvarieämbetet och Wikimedia Sverige. Målet är att göra det enklare att hitta, förstå och använda kulturarvsinformation som finns i flera olika museisamlingar.
För den som vill forska om en specifik byggnad i dag är det kort sagt rörigt. Allt ifrån bygglovsritningar och arkitektskisser till kulturhistorisk dokumentation finns ofta spritt över flera olika institutioner, som alla har sina egna system och modeller. Något som pilotprojektet vill råda bot på genom att länka dem samman utifrån geografisk plats.
– Problematiken grundas i att de flesta museer började använda databaser på 90-talet, när det inte fanns regler kring hur man ska beskriva en plats. Arkdes och Tekniska museet kanske pratar om samma byggnad men kallar området för olika saker, säger Karin Glasemann.
De flesta museer började använda databaser på 90-talet, när det inte fanns regler kring hur man ska beskriva en plats
Genom länkad öppen data ska man kunna se all information direkt, utan att i förväg behöva veta vad som finns på respektive museum. På Arkdes kanske det finns ritningar av byggnaden, Nationalmuseum kanske har en oljemålning av den medan Tekniska museet kan ha en maskin som en gång brukade stå i byggnaden.
Förhoppningen är att länkad data ska underlätta för forskningsfrågor som rör vårt kulturarv – exempelvis hur många kvinnliga arkitekter som varit inblandade i en viss region.
– Kulturarvsdata är oftast inte tillräckligt strukturerat för att kunna användas på det här sättet. Vi vill undersöka om det går att förbättra och om det i så fall blir en vinst för forskarna, säger Karin Glasemann.
Karin Glasemann är samlingschef på Arkdes och projektledare för “Ett nätverk av platser".
Så, var börjar man? Jo, med Arkdes egna lista över 16 408 byggnader. Hittills har ungefär 1 000 av dem identifierats, berättar Ida Nordlander som är en av två som arbetar heltid med projektet.
En stor del av tiden ägnas åt att rensa platsinformation, så att det exempelvis bara finns ett ”Södermalm” att hänvisa till.
– Vi har upptäckt svårigheter men eftersom det handlar om stora datamängder får vi leva med en viss suddighet. Som att slå fast att när det gäller den här byggnaden pratar vi om när den byggdes på 1700-talet, inte tillbyggnaden 1950. Det kan vara svårt för museipersonal, som är van att vara väldigt exakt, säger Karin Glasemann och skrattar.
Under 2025, projektets andra och sista år, ska forskare ställa frågor till materialet för att utröna huruvida det faktiskt blir lättare att hitta rätt.
”Ett nätverk av platser” är en fortsättning på ett liknande projekt som pågick 2021-2022, där Nationalmuseum, Statens historiska museer och Wikimedia länkade ihop data utifrån personer istället för geografiska platser. Båda projekten är en del av en större vision för att göra det digitala kulturarvet mer tillgängligt, säger Karin Glasemann.
– Vi ska också göra utbildningsinsatser för kollegor och visa hur man gör för att ta bort dubbletter exempelvis, ett väldigt vanligt problem, säger hon och fortsätter:
– Metodutvecklingsprojekt kan tyvärr ofta sluta i att det inte finns tillräckligt med resurser i linjeverksamheten för att ta det vidare. Vi hoppas att det blir en fortsättning även efteråt.
Ett nätverk av platser
- Projektet startade den 1 april 2024 och avslutas 2025.
- Ett samarbetsprojekt mellan ArkDes, Nationalmuseum, Tekniska museet, Antikvarisk-topografiska Arkivet vid Riksantikvarieämbetet (ATA) och Wikimedia Sverige.
- Finansieras av Rikantikvarieämbetets forskning- och utvecklingsmedel.
- Är en fortsättning av FoU-projektet “Användbara auktoriteter för datadriven samlingsforskning”.
