Plötsligt händer det. Ett sedan länge glömt föremål, manuskript eller konstverk upptäcks och kastar nytt ljus över vår historia. I artikelserien ”Fyndet” får du möta yrkespersoner som har fyndat på jobbet.
Vill du berätta om ett fynd du eller en kollega gjort på jobbet? Kontakta redaktion@magasink.se
Det är 1500-tal i Europa. Vanligt folk, alltså bönderna, kämpar vidare efter en medeltid härjad av pest, armod och oro för eviga straff i helvetet. Men nya idéer har börjat vakna. Vissa vågar till och med ifrågasätta kyrkans makt, även om religionen behåller ett starkt grepp om folket. Det gör även en kungamakt på frammarsch, ivrig att ge Europas länder ett stadigare styre.
I stormakten Polen regerar sedan 1548 Sigismund II August. Han bestiger tronen fem år efter att hans landsman Nicolaus Copernicus publicerat Om himlakropparnas rörelser, skriften som lanserar den omvälvande teorin att jorden rör sig runt solen och inte tvärtom. Boktryckarkonsten har utvecklats sedan starten hundra år tidigare och bland adel och kungligheter har böcker blivit viktiga statusmarkörer.
Sigismund är en man av sin tid och samlar raskt ihop en rad volymer från när och fjärran. Kungens egna bokbindare gör böckerna till ståtliga praktverk. Biblioteket växer och rymmer snart mer än 4000 titlar. Det blir, som planerat, mycket omtalat. Tiden går, Sigismund dör och snart är biblioteket borta och verken spridda över Europa. Men på varje volym har kungen låtit stämpla en text som för alltid förbinder honom med de verk som en gång stått i hans berömda boksamling.
Niklas Åkerlund, bibliotekarie på Umeå universitetsbibliotek.
På insidan av främre pärmen finns ett exlibris som visar att boken ägts av Johannes Bureus, Sveriges förste riksantikvarie och riksbibliotekarie.
Foto: Bertil Jansson
En vanlig dag på jobbet ungefär 450 år senare fastnar bibliotekarien Niklas Åkerlunds blick på en bok i hyllan i det klimatkontrollerade säkerhetsmagasinet under Universitetsbiblioteket i Umeå. Där finns bland annat en liten specialsamling med okatalogiserade böcker.
– Jag ser direkt att det är ett anslående vackert 1500-talsband. Det är i och för sig inget konstigt, sådana finns det många av här. Men när jag tittar närmare ser jag att en text är blindpressad bakpå bokbandet.
”Jag ser direkt att det är ett anslående vackert 1500-talsband.”
Texten, på latin, berättar att boken en gång stått i den polske kungens renässansbibliotek. Och att varje enskild volym – liksom boksamlingen i sin helhet – ska ses som ett monument rest till regentens minne.
– Då går pulsen upp. Det gör den så fort jag hittar en bok med en tydlig historia, en personlig tråd och ett sammanhang. Och det gäller alla böcker, de behöver inte ha stått i ett kungligt bibliotek för att vara intressanta.
Snart ser han en detalj som håller pulsen fortsatt hög. Ett exlibris på insidan av främre pärmen visar att boken – en utgåva av den antike geografen Strabons Geographica – en gång ägs av Johannes Bureus, Sveriges förste riksantikvarie och riksbibliotekarie.
– Han dog 1652, vilket ger en antydan om att boken inte kom som krigsbyte efter att svenskarna plundrat det Kungliga polska biblioteket 1655. Den måste alltså ha kommit till Sverige på andra vägar innan dess.
Den blindpressade texten på latin på volymens baksida berättar att boken bands in år 1550 för att pryda sin plats i den polske kungen Sigismund II Augusts bibliotek.
Foto: Bertil Jansson
Niklas Åkerlund går ibland ner i magasinet bara för att se sig omkring. Det är inget han har tid att göra ofta, men som ”passionerad nörd vad gäller äldre böcker” tar han tillfället i akt när det ges. Att dra ut volymer, känna på dem och granska detaljer kan ge ledtrådar till ägarhistorik och böckernas plats i ett större sammanhang.
Att volymen han hittade den där dagen stått oupptäckt beror på att verken i specialsamlingen förtecknades högst summariskt när de på 1970-talet kom till UB. Så fler upptäckter kanske kommer. För botaniserandet bland hyllorna lär Niklas Åkerlund fortsätta med.
– Men det är ju inte varje dag man hittar något så här anslående.
