Frågan om en tystnadskultur bland Göteborgs stads anställda, som först lyftes i en forskningsrapport hösten 2021, fick nytt liv i och med ett reportage i Sveriges Radios Kaliber härom veckan. Kaliber berättar att ett ungdomsgäng kopplat till ett kriminellt nätverk trakasserat och betett sig hotfullt på en fritidsgård och på biblioteket i Hammarkullen i nordöstra Göteborg. Polisanmälningar och orosanmälningar uteblev, vilket Kaliber menar är för att personalen skrämts till tystnad.
Situationen var kritisk för ett år sedan, berättar Elizabeth George Chandy, enhetschef för biblioteken i Angered där Hammarkullen ingår.
– De här personerna var indirekt hotfulla mot personalen och besökarna, de var utåtagerande, kastade böcker och sprutade med vattenpistol mot besökare. Många tyckte att det var obehagligt att vistas inne på biblioteket och väntade tills de gick ut.
I ett fall misstänkte även personalen att det såldes droger inne på biblioteket, men bevis saknades.
Reportaget har uppmärksammats i bland annat Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten, men bilden av att fritidsgårdar och bibliotek har lämnat över stadsdelen till kriminella har också kritiserats som tesdrivet och hårdvinklat. I en debattartikel i Göteborgs-Posten skriver Johannes Jensen, anställd på Hammarkullens bibliotek, att de anmälningar och åtgärder som gjordes har tonats ned eller förtigits i medierapporteringen.
Det blir en helt absurd diskussion.
Även Elizabeth George Chandy tycker att bilden som framträder genom Kalibers reportage är problematisk. Och att personalen inte vågade polisanmäla, är direkt felaktigt, uppger hon.
– Vi kan inte göra en orosanmälan när det är personalen vi är oroliga för, och indirekta hot föranleder ingen polisanmälan. Det blir en helt absurd diskussion. Vi gjorde de insatser som vi kände att vi kunde göra, hela tiden och från första början i dialog med både socialtjänst och polis. Hade de uppmanat oss att göra en polisanmälan, då hade vi gjort det, säger hon.
Även i ett vidare perspektiv tycker Elizabeth George Chandy att bilden av ett samhälle som dukar under för kriminella gäng blir snedvriden, och inte minst att den väcker oro hos de som bor i området.
– Det ser ut som att den offentliga sektorn helt har gett upp och att det är de kriminella som sätter agendan. Det stämmer inte alls, den offentliga närvaron är i allra högsta grad kvar i våra förorter.
När läget var som värst för personal och besökare, under några månader förra året och i ljuset av bland annat incidenter med stenkastning på fritidsgården i Hammarkullen, sattes kraftiga åtgärder in på biblioteket. Väktare fanns närvarande i två månaders tid och polisen var inne nästan varje dag, trygghetsvärdar cirkulerade regelbundet på biblioteket och dialog fördes med fältassistenter. Man möblerade också om för att personalen skulle komma närmare ungdomsavdelningen och ökade personaltätheten genom att tillsätta en fritidsledare på halvtid.
– Vi tycker att det är viktigt med förebyggande åtgärder som aktiverar ungdomarna när de är inne på biblioteket och inte bara kör på med restriktiva åtgärder. Att arbeta läsfrämjande och få unga att ta del av kultur är en viktig insats för att öka känslan av delaktighet i samhället, säger Elizabeth George Chandy.

Elizabeth George Chandy, enhetschef för biblioteken i Angered där Hammarkullen ingår, berättar att när läget var som värst under en period förra året hade många i personalen ont i magen när de gick till jobbet. Samtalsstöd erbjöds, men Elizabeth George Chandy var också själv ofta närvarande. “Vi diskuterade vilka åtgärder vi kunde göra och hur vi kunde hantera situationen. Mycket av det vi gjorde bestämdes gemensamt.”
Foto: Marit Lissdaniels
Förebyggande arbete är på agendan på bibliotekets alla veckomöten, nu och framöver. Man har haft ungdomsråd inne på biblioteket, där personalen försöker träffa ungdomarna under andra former och diskutera vilken verksamhet de ska bedriva för att alla ska känna sig välkomna. De har också samtal med skolorna i närområdet när de ser att vissa ungdomar skolkar eller beter sig oroväckande.
Hammarkullens bibliotek har även tittat på hur tillträdesförbudet, där en person enligt lag får förbjudas tillträde till butik, badanläggning eller bibliotek, eventuellt skulle kunna hjälpa dem. Men utifrån deras behov är det en tandlös lag, menar Elizabeth George Chandy.
– Dels är det 15-årsgräns och de som rörde sig på biblioteket var i många fall yngre, och dels innebär ett tillträdesförbud ett omständligt förfarande. Det ska anmälas, omprövas med ganska hög frekvens och sedan genomföras. Bibliotekarierna kan inte göra id-kontroller vid dörrarna, det är inte vårt uppdrag. Det här ska vara en fri och fredad plats, säger hon.
Elizabeth George Chandy ser snarare ett behov av fler resurser till den offentliga förvaltningen och ökat förebyggande arbete. Det senare, är hon noggrann med att understryka, är inte bibliotekens uppgift.
– Däremot jobbar vi med det eftersom vi försöker engagera våra ungdomar i olika läsfrämjande insatser. Att väcka deras intresse för kultur, konst och film är förebyggande, men de här ungdomarna behöver fångas upp långt innan de hamnar i den kriminella banan. För det behövs stor samverkan och stora insatser från hela samhället.
Idag är situationen lugn på biblioteket i Hammarkullen, berättar Elizabeth George Chandy.
– Det är mycket barn och ungdomar inne på biblioteket, vilket ibland innebär stök och höga ljudnivåer, men det är inte alls i paritet med hur det var förra året.
För personalen är det tydligare vilka insatser som kan sättas in igen och hur, vilket Elizabeth George Chandy tror bidrar till ökad trygghet.
– Det är inte stämningsförhöjande att ha väktare med uniformer på biblioteket, som ska vara en fredad plats för alla som vill läsa, få en lugn stund eller plugga. Men vi kommer omedelbart sätta in samma åtgärder som sist om det behövs.