Inför valet 2026 intervjuar Magasin K riksdagspartiernas kulturpolitiska talespersoner. Läs alla publicerade intervjuer här.
Under de två senaste mandatperioderna, när Miljöpartiet satt i regering med Socialdemokraterna, fick MP kulturministerposten. Först Alice Bah Kuhnke och därefter Amanda Lind. Mats Berglund är en av miljöpartisterna som länge verkat för prioriteringen.
– Vi hade ett beslut på att Miljöpartiet ska vara det ledande partiet i svensk kulturpolitik. Jag tror att det gjorde att vi faktiskt satsade på kulturministerposten. För det var ju inte givet att vi skulle ha den.
Är du kulturministerkandidat i en regering där ni ingår?
– Jag skulle gärna vilja bli det, det måste jag ju säga. Absolut. Men jag skulle också gärna se Amanda Lind, för hon var väldigt bra. Jag märker ju, vart jag än kommer, att hon är extremt omtyckt i kulturlivet. Det viktiga är att Miljöpartiet får posten.
När vi möts upp i riksdagen har han ingen pressekreterare med sig, men den egna budgeten ligger varm i skrivaren. Han kunde alla siffror utantill i höstas säger han ursäktande, för visst har vi frågor om finansiering?
Miljöpartiet är det riksdagsparti som vill lägga högst andel av sin budget på kulturen, 0,66 procent. Att titta på andel tycker Mats Berglund är ett bra sätt att räkna, även om han ser utmaningar i att jämföra över tid när poster flyttas.
– Men på lång sikt tycker jag att det är väldigt viktigt att visa på trenden. Att när vi har en blå eller blåbrun regering så blir det mindre andel pengar till kulturen, precis som det blir mindre andel till klimatinvesteringar.
Totalt vill Miljöpartiet lägga 11,1 miljarder på kulturen, vilket är 1,5 miljarder mer än regeringen.
Finns de pengarna?
– Ja, det gör de. Jag blir lite sur över att regeringssidan hela tiden förklarar sin låga kulturbudget med att vi måste satsa pengar på försvaret. Vi lägger lika mycket pengar på försvaret, men vi lägger inte lika mycket på skattesänkningar.
Regeringen menar att lägre skatt kan gynna kulturen?
– Då får de gärna få utreda om det verkligen är så att man lägger just den extra hundralappen eller tusenlappen man har i plånboken på kultur. Jag tror kanske inte att det finns en tydlig korrelation där.
När det kommer till statens resurser är det barn och unga, public service och kulturarbetares villkor som Mats Berglund vill satsa mer pengar på.
Foto: Jonas Eng
Han är forskare i grunden, disputerad stadshistoriker. I det rymliga arbetsrummet med utsikt över Dramaten och Nationalmuseum är avhandlingen om gatubråk och upplopp i 17- och 1800-talets Stockholm en av många i den välfyllda bokhyllan.
Skrivbordet är fyllt till brädden, böcker och tidskrifter högt travade. En flyttkartong står fortfarande kvar i ett hörn, trots att rummet varit Mats Berglunds sedan hösten 2024 då han blev kulturutskottets ordförande.
Uppväxt i Sollentuna, i vad han beskriver som en kulturkonsumentfamilj, hade han föräldrar – pappa ekonom och mamma miljöstatistiker – som läste mycket och regelbundet tog med honom och syskonen på opera och teater.
Men när han tog kontakt med Miljöpartiet i trettioårsåldern var det framförallt partiets engagemang för klimatet som drog.
Att han kom in på kulturpolitik var ”lite av ett bananskal”, säger han, när stadsmuseinämnden (som han satt i) slogs ihop med kulturnämnden i Stockholms stad.
– Jag insåg ganska snabbt att museifrågor, och kulturfrågor brett, är jättespännande. Framförallt demokratiaspekten i det hela, med engagemanget, ifrågasättandet, debatten och diskussionerna.
Mats Berglund tycker att regeringen borde agera för att rädda de statliga museerna som fått chockhöjd hyra. ”Man borde kunna gå ut och ha lite mera mod, flagga för att det här behöver vi se till att lösa”.
Foto: Jonas Eng
När det kommer till hur Miljöpartiets kulturpolitik skiljer sig mot oppositionens betonar han först att de tycker mycket lika, men att skillnaden ligger i en helhetssyn där hans parti ser kulturen som ”en lika viktig pusselbit” som migrations- eller klimatpolitiken.
– I vår politik flätas allting ihop. Det handlar om att bygga det här långsiktigt hållbara motståndskraftiga, resilienta, demokratiska samhället, som fungerar för alla människor.
Mats Berglund tycker också att Miljöpartiet är mer ”reforminriktat” än de andra oppositionspartierna.
– Vi är lite piggare skulle jag säga. Jag tycker det är roligare att lyssna på miljöpartistiska kulturpolitiker än och vänsterpartistiska, därför att det känns mer visionärt. Jag tror att både sossarna och vänstern sitter lite fast i 1974 års kulturproposition.
”Kulturen har en otroligt viktig roll i krig och kris. Då kan man inte hålla på och montera ner kulturen på det sätt som regeringen gör nu”, säger Mats Berglund apropå kulturens roll i beredskapen.
Foto: Jonas Eng
Längst från den miljöpartistiska kulturpolitiken står Sverigedemokraterna, enligt Mats Berglund.
– De är ju inne och petar i detaljer hela tiden. Bidrag har gått till fel saker och fel monument har satts upp. De har misstänkliggjort kulturlivet, föreningslivet och civilsamhället, sagt att SVT är vänstervridet. Det är otroligt viktigt att politiken håller sig borta från kulturens innehåll.
När MP hade kulturministerposten anklagades ni för en politisering av kulturen och Kulturanalys kunde konstatera att det ägde rum en kulturpolitisk styrning som påverkade den konstnärliga friheten negativt. Vad har den debatten fått för konsekvenser för er kulturpolitik?
– Ja, det var ju Amanda Lind som tillsatte Så fri är konsten [Kulturanalys rapport, reds anm] och det var modigt gjort, eftersom som den kommer med kritik mot det egna styret. Jag tycker att det var en viktig kritik och att vi ska fortsätta jobba för att stärka armlängds avstånd.
Mats Berglund vill samtligt lyfta att rapportens kritik till stor del handlade om regioner och kommuner, bland annat att de saknar organisatoriskt skydd mot politiskt inflytande.
– Vi har förslag om att ge Kulturrådet i uppdrag att stötta kommuner med att stärka armlängds avstånd. Det kan vara svårt för en kultur- eller fritidsförvaltning att stå emot politiken när de här attackerna om enskilda konstverk eller en utställning på det lokala biblioteket kommer. Men där ska politiken inte vara inne och rota.
Likt regeringen vill han gärna se mer privata pengar till kulturen, men understryker att han tror att stora stiftelser är bästa vägen framåt.
– Sverige är nästan världsledande i att producera superrika sett till andelen av befolkningen. Jag skulle gärna se att de här nya multimiljardärerna donerade pengar till en typ av större stiftelser, som i dag finns för forskning. De har en transparens, ett oberoende och en öppenhet. Och så tycker jag att de har hanterat armlängds avstånd väldigt bra.
”Mecenatskap tror jag kan vara farligt, inte i mindre skala men om det börjar styra kulturlivet mot vissa mål.”
Ser du några risker med privat finansiering?
– Det finns stora risker. Mecenatskap tror jag kan vara farligt, inte i mindre skala men om det börjar styra kulturlivet mot vissa mål. Det är klart att en enskild person som väljer var pengarna ska hamna får en väldigt stor maktposition i samhället. Kulturen är för viktig för det.
Parisa Liljestrands (M) fyra år som kulturminister tycker han att man kan sammanfatta med att hon ”suttit på händerna”.
– Vi har fått en proposition från kulturdepartementet till kulturutskottet på hela mandatperioden så här långt, om public service. Hon har pratat en del om breddad finansiering och om kulturella och kreativa näringar, men det blir ju inga resultat av det. Det händer ingenting.
Vad är det bästa hon genomfört?
– Det har ju kommit en del bra lässatsningar, som bemannade skolbibliotek. Nu var det ju vi som tillsatte utredningen. Men den tycker jag är bra, även om detaljer i den kunde varit bättre. Nu gäller det bara att vi följer upp, så att det blir skolbibliotek med böcker och med utbildad personal.
Parisa Liljestrand har sagt att hennes uppgift är att värna kulturen, men att hon inte är kulturens företrädare in i regeringen – utan att hon företräder regeringens politik. Ser du dig som kulturens företrädare?
– Om jag hoppar in i den här drömrollen som kulturminister, så är jag kulturens företrädare in i regeringen. Sedan är man ju regeringens företrädare också, och står för regeringens beslut, naturligtvis. Men det är klart att alla sakministrar är företrädare för sina områden. Jag tycker att försvarsministern ska företräda försvaret. Och att kulturministern ska stå upp för kulturen.
Åtta snabba frågor till Mats Berglund (MP)
Vill du ha fri entré på statliga museer?
– Jag skulle egentligen vilja säga ja, men nu har vi inte med det i vår budget eftersom museerna själva sagt att det inte funkar att hoppa fram och tillbaka beroende på majoritet.
Ska Sverige ha en kulturkanon?
– Vi har en, vare sig vi vill eller inte, den här utredningen säger ju att den är en kulturkanon. Jag tycker inte vi ska göra någonting mer med den alls. Det är ett dåligt projekt från början.
Borde Stärkta bibliotek återinföras?
– Ja, det är en jättebra satsning som vi skulle vilja permanenta. Biblioteken har väldigt nöjda och det har varit effektivt använda pengar.
Behöver kulturmyndigheterna bli färre?
– Man kan alltid göra en översyn, men jag tycker inte att det är något självändamål. Vi har väldigt många kulturmyndigheter, det är rätt svårstyrt. Men när man slår ihop myndigheter som faktiskt inte riktigt hör ihop så tror jag att det kan bli problem med spetskompetensen.
Ska statliga museer betala marknadshyror till SFV?
– Vi har försiktigt lanserat en idé till ett annat system, där pengarna till fastighet och hyra läggs på fastighetsbolaget som får i uppdrag att leverera ändamålsenliga lokaler som fungerar för kulturen. Jag tror att det är bra att kulturpengarna går till kulturen och fastighetspengarna går till fastigheterna.
Borde alla kulturverksamheter bredda sin finansiering?
– Det är jättebra om man skapar möjligheter för de som vill skänka pengar att göra det på ett sätt som fortsatt behåller oberoendet för kulturinstitutionerna och kulturaktörerna. Men jag tycker inte att det ska åligga varje kulturaktör att öka sin externa finansiering.
Ska alla försöka?
– Nej, inte lägga massa pengar på att skapa fundracing-avdelningar. I Stockholm vill jag minnas att Kulturhuset anställde två personer som inte drog in sin egen lön ens. Så det drog vi bort.
Tycker du att museilagens princip om armlängds avstånd även borde införas i biblioteks- och arkivlagen?
– Vi fick ju in skrivningar om armlängds avstånd i museilagen och vi skulle gärna vilja få in det i bibliotekslagen och i arkivlagen också, även om den senare redan har skydd som kan komplettera. Gärna i kulturskolelagen också – om vi får en sådan lag.
