Listan över politiska förslag och nya lagar som med kirurgisk precision riktas mot människor som inte råkar se ut som Kalles kaviar är lång. Det handlar om vanliga skötsamma människor, som byggt sina liv i Sverige efter konstens alla regler. Vi blir fattigare utan dem. Det är inhumant. Det är också en dålig strategi som ställer till det på arbetsmarknaden och riskerar att göra Sverige till ett stagnerat bakvatten.
Upptrappade insatser för återvandring. Slopade spårbyten utan övergångsregler för dem som redan är i systemet. Möjligheten att återkalla permanenta uppehållstillstånd. Retroaktiva och vaga krav på ”god vandel”. Ungdomar på väg ut i livet som får en enkelbiljett bort från Sverige på sin 18-årsdag. Priset för detta är högt.
Vi förlorar familj, vänner och skol- eller arbetskamrater. Människor med jobb, som betalar skatt, är med i den lokala bok- eller fotbollsklubben och har bildat familj och byggt sina nya liv i Sverige. Människor med rättigheter enligt internationella överenskommelser som Sverige skrivit under. Det skadar de direkt berörda, men också oss andra. Grundtryggheten i samhället urholkas när våra medmänniskor hipp som happ slits upp med rötterna.
Vi förlorar arbetskraft. Sverige klarar inte kompetensförsörjningen utan invandrare. Välfärden är, som både SKR och en rad fackförbund påtalat, beroende av Juan, Fatima och Amal. Det finns även ett stort behov av bredare språkkompetens i välfärdsyrken som bibliotekarier och offentliganställda kommunikatörer. Vill man ha längre vårdköer och sämre samhällsservice kan man fortsätta på inslagen linje. Om inte, tänk om.
Vi förlorar tankekraft. Forskning är en gränsöverskridande verksamhet. Fackförbundet SULF har påpekat det absurda i att regeringen å ena sidan vill locka internationella forskare till landet, men å andra sidan tvingar igenom migrationslagar som undergräver Sveriges attraktionskraft för internationella forskare. Det är ett effektivt sätt att förflytta Sverige från en Nobel-glänsande plats i forskningens framkant till en avkrok som forskare undviker.
Vi förlorar tillit. En nyckfull stat som struntar i grundläggande rättsliga principer underminerar demokratin. Retroaktiva lagar och något så luddigt som ”god vandel” hör inte hemma i en rättsstat. Insatser som riktas särskilt mot människor med utländsk härkomst skapar ett A- och ett B-lag. Det är oansvarigt och oklokt i en osäker tid när man borde göra allt för att skapa ett enda lag.
Vi förlorar oss själva. Sverige är ett demokratiskt land som länge satt en ära i att arbeta för grundläggande mänskliga rättigheter. Tummar vi på det blir vi Sverige bara till namnet. Men, det finns en djupare mening i att vara Sverige och den gör vi gott i att värna.
Det har aldrig varit en framgångsrik strategi att sluta sig från omvärlden. Men, så handlar floden av nya migrationspolitiska förslag och lagar inte heller om Sveriges långsiktiga väl och ve. Det handlar om att skicka en tydlig signal om vem som hör hemma i Sverige och vem som inte gör det – kosta vad det kosta vill.
Detta är en farlig väg. Vi förlorar människor, arbetskraft, tankekraft, tillit och – till syvende och sist – oss själva. Därför kräver fackförbundet DIK att regeringen tänker om. I Sverige kastar vi inte bort familj, vänner och skol- och arbetskamrater. Vi håller ihop och bygger landet tillsammans.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK
