Det är första gången som DIK:s styrelse antar en policy för stöduttalanden. Samtidigt kan man säga att policyn är nygammal, menar Anna Troberg, eftersom den baseras på hur förbundet tidigare arbetat. Skälet till att policyn formaliserats just nu är att DIK får allt fler förfrågningar om att skriva under upprop, stötta olika ändamål eller fördöma saker.
– Vi lever i en tid med mycket krig, konflikter, svält och klimatkris i omvärlden. Det väcker engagemang och känslor hos människor – hos DIK:s medlemmar också naturligtvis. Och det är jättebra och viktigt, säger Anna Troberg.
Och det är just därför, tillägger hon, som styrelsen sett behovet av en policy att luta sig mot när det kommer in förfrågningar.
– Gemensamt för de här propåerna är att man kräver att förbundet gärna ska ta ställning här och nu, ofta på ett väldigt specifikt sätt. Vi upplever att förbundet måste äga när, hur och var vi uttalar oss om saker och ting.
Den nya policyn – ”för uttalanden om sympati och fördömande” – ska alltså fungera som vägledning vid förfrågningar från medlemmar, samarbetspartners eller andra organisationer. I policyn står det att DIK alltid tar ställning i politiska frågor som påverkar medlemmarna, vilket i sin tur styrs av vision- och åsiktsprogram samt beslutade verksamhetsprioriteringar.
I policyn står det också att ”DIK och de flesta andra fackförbund har intagit en restriktiv hållning avseende att uttrycka sympati eller fördömande i olika frågor”.
– När vi säger restriktiv, då är det i förhållande till hur många propåer som kommer in. Vi tar ju ställning i många frågor som påverkar våra medlemmar, säger Anna Troberg.
Du har gått ut och fördömt Donald Trumps agerande – hur påverkar utvecklingen i USA DIK:s medlemmar här i Sverige?
– Det är långt geografiskt, men det finns en stor oro bland DIK:s medlemmar kring hur Trumps politik sipprar in även i en svensk kontext. Det kan vi se väldigt konkret på olika sätt, som dreven mot Drag queen story hour, bannlysta böcker som hamnar i skottgluggen eller agerandet gentemot Världskulturmuseet, som väldigt direkt påverkat våra medlemmar.
Däremot har DIK inte gjort några skriftliga uttalanden om Ukraina eller Gaza, hur kommer det sig?
– Vi har valt att försöka inlemma det i det löpande arbetet, där vi har lyft vad som sker i de här områdena. Till exempel när vi har pratat eller skrivit om demokratifrågor, beredskapsfrågor, systematisk förstörelse av kulturarv och så vidare.
– Men det sagt så fördömer DIK självklart det fruktansvärda gränslösa våldet mot människor i Palestina, Ukraina, Sudan och på andra platser runt om i världen. Det humanitära lidandet är fruktansvärt och oförsvarbart. Naturligtvis står vi upp för folkrätten, för humanitära fri- och rättigheter och bakom FN:s stadgar.
Jag hoppas och tror att det är tydligt för DIK:s medlemmar att förbundet alltid varit – och alltid kommer att vara – en stark försvarare av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Men om ni inte går ut med enskilda skriftliga uttalanden – hur ska medlemmarna veta vad förbundet står i aktuella frågor som dessa?
– Jag hoppas och tror att det är tydligt för DIK:s medlemmar att förbundet alltid varit – och alltid kommer att vara – en stark försvarare av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Det är en självklar del av vårt DNA och vårt löpande arbete.
Anna Troberg säger att de många önskemålen om ställningstagande också satt fingret på fackets roll som samhällsförbättrare, vilket är något som förbundsstyrelsen pratat om och tycker är viktigt. I dag sker DIK:s internationella arbete främst via Saco och Union to Union, ett arbete som förbundsstyrelsen skulle vilja utvidga. Ett förslag från presidiets sida är därför att DIK ska starta en så kallad solidaritetsfond.
– Vi tänker oss att den skulle kunna hjälpa fackliga och de yrkesgrupper som vi organiserar i andra länder, men också kunna bidra till rent humanitära insatser. Vi har en stark vilja att göra mer och då främst någonting konkret. En solidaritetsfond skulle kunna vara ett sätt att göra det på, säger Anna Troberg.
