Bekymrade skolbibliotekarier
I år var det inte folkbibliotekarierna som vallfärdade till Bokmässan, det var skolbibliotekarierna. Nyfikna på hur andra löst skolbibliotekens bemanning, men framförallt bekymrade – över hur trögt det hittills gått att få till lagens krav.
Skälet, menade SKR:s Madelaine Jakobsson i ett av flera seminarier på temat, är att det fattas 2,1 miljarder kronor per år. Även Pamela Schultz Nybacka, från bibliotekarieprogrammet på Södertörn, såg bristen på pengar som den stora bromsklossen: ”Vi kan inte tillföra fler platser om vi inte tillförs mer medel”.
Jessica Thompson, från Skolledarna i Göteborg, såg däremot dagens skolsystem, där ”vi som kommunal huvudman har ett ofinansierat skolansvar” som det centrala problemet, vilket i sin tur får ekonomiska följder: ”Jag har inte träffat någon skolledare som inte uppskattar ett skolbibliotek och att det integreras i undervisningen. Det jag möter är att våra skolledare inte får ihop budgeten”.
Att en skolbibliotekarie ensam förväntas ansvara för tio skolor med över 2 000 elever, som en i publiken vittnade om, blev ett kanske inte oväntat men skakande exempel på hur yrkesgruppens vardag många gånger kan se ut. ”Det vi kan jobba för är att pengarna öronmärks och inte försvinner åt helvete, som du beskriver det”, kommenterade DIK:s ordförande Anna Troberg, som också beskrev situationen personen beskrev som orimlig: ”En usel arbetsmiljö och en usel situation för eleverna”.
Hbtqi allt mer utsatt
Nära en tredjedel av landets bibliotekarier har upplevt hat och hot, där största andelen av incidenterna är kopplat till hbtqi. DIK:s senaste siffror bekräftades av Institutet för mänskliga rättigheters generaldirektör Fredrik Malmberg, som sade att synen på hbtqi både i Sverige och Europa – inte minst bland unga – blivit allt mer negativ de senaste åren vilket han anser att man ska ta på ”väldigt stort allvar”.
Utvecklingen kan kopplas till extremhögern, men också lokalpolitiker som inte vill ha dragqueens som läser sagor på bibliotek. Att problemet hör hemma på politikens bord var man enig om, samtidigt som bibliotekarierna lyftes fram som ”demokratins frontkämpar”. Ett kurage som pedagogen Makz Bjuggfält ansåg är avgörande, för att ”när en grupp utsätts, kommer fler utsättas”. Vilket många tog upp: att även teman som vindkraft och demokrati numera kan pekas ut som woke – och därmed kontroversiella.
Konsekvenserna då? Man är inte trygg hemma, inte trygg i skolan, det finns inte trygga idrottsevenemang, sade Max Sjöquist från RFSL Ungdom, och fortsatte: ”utan biblioteken blir det ett osynliggörande av queera personer”. På ett annat seminarium var Hanna Nordell, verksamhetschef vid Svenska PEN, inne på samma spår: ”Vi har sett en global ökning av bokförbud som tar upp hbtqi, rasfrågor, normkritik och sexuellt våld – vilket betyder att viktiga perspektiv försvinner från offentligheten”.
Håll hårt i yrkesetiken
”Om vi inte jobbar vidare med vårt uppdrag”, grundat i regeringsformens skrivelser om mänskliga rättigheter, ”riskerar vi censur och onödig ängslighet”, sade Världskulturmuseernas överintendent Britta Söderqvist i ett samtal på temat kulturkrig.
Och att värna instruktioner, lagar och internationella konventioner när det blåser, var det många med henne som betonade under mässdagarna.
I en panel om kulturens värde i den geopolitiska världsordningen sade Kulturrådets tidigare generaldirektör Kajsa Ravin att ”man kanske låter mossig om man pratar om internationell lagstiftning” men slog sedan ett slag för Unesco-punkten om kulturens frihet, som är bindande och som 160 stater skrivit under. ”Det är jätteviktigt. Även om inte alla följer det, är det en nagel i ögat”, sade hon och tipsade om Sidas senaste uppföljning från januari.
I ett ytterligare samtal, om att våga så upp för kontroversiella författarbesök, höll författaren Alexandra Pascalidou ett brandtal för att ”vi aldrig någonsin får ge upp”. Samtidigt underströk hon att det inte räcker ”med modiga människor som tar striderna” utan pekade på att det är de med makt och resurser ”som måste dra röda linjer – eller vilken jävla färg som helst – mot de som inskränker våra rättigheter”.
Att vi i Norden i en global jämförelse har en stor tillit till våra institutioner är därmed av största vikt att värna framåt, sammanfattade Heidi Backman, kanslichef vid Finlands undervisnings- och kulturministerium, i en annan programpunkt om desinformation: ”Vi måste tro på våra institutioner”.
Backa varandra – ät inte popcorn!
Att författarna gör gemensam med konstnärerna för kulturens frihet, att en museichef höjer rösten för en utsatt teaterchef, eller att kollegorna på biblioteket backar den som ska ordna ett känsligt program. Behovet av att kroka arm och stödja varandra över bransch-, yrkes- och titelgränserna, lyftes av flera på mässan som ett motgift mot den samhällspolarisering som bara ser ut att öka.
Sveriges Museers generalsekreterare Gunnar Ardelius, som förut var ordförande för Sveriges Författarförbund, berättade bland annat hur museichefer som utsätts för drev får en klapp på axeln först några månader senare på en konferens. ”Man känner sig väldigt ensam, det behövs mer handfast stöd”, sade han och tillade att det inte går för sig att vi sitter och äter popcorn, alltså bara tittar på, när kollegor i kulturen hamnar i skottgluggen. ”Att ta fajterna kommer med en risk, och då behöver man gemenskap”.
För bibliotekens del visar forskningen fördelar med att samordna kommunens skolbibliotekarier, berättade Södertörns Pamela Schultz Nybacka på samma tema: ”Då jobbar man som en helhet. Som ensam skolbibliotekarie kan man inte göra så mycket, men tillsammans kan man göra jättemycket. Och i ett seminarium om otillbörlig påverkan underströk Marks kommuns bibliotekschef Kajsa Åberg att ”gemenskap i biblioteksvärlden” gör kåren starkare och mer resilient.
Fönster på glänt för e-bokstjänst
Är det nu det händer? Kanske. Eventuellt. En nationell tjänst för folkbibliotekens e-böcker har varit mer eller mindre på tapeten i flera år – även om Stockholms stadsbibliotekarie Elisabeth Aquilonius sade att frågan varit död för folkbiblioteken de senaste tio åren.
Men snart ska Kungliga bibliotekets (KB) lämna sin senaste rapport i frågan till regeringen. ”Vi har ett fönster nu”, menade KB:s Oskar Laurin i ett panelsamtal där deltagarna var mer eller mindre överens om att den största utmaningen med en nationell tjänst är att lyckas få 290 kommuner att komma överens om ramar och förutsättningar.
Elisabeth Aquilonius sade också att kanske är bibliotekssektorn – om KB och SKR kan gemensamt ta fram hur en kommungemensam organisation kan se ut – ”om inte hemma, så nära att lösa ut den här frågan
