Att vissa gärna tar ordet direkt medan andra håller sig mer i bakgrunden känner de flesta igen från mötesrummet. Inte sällan beskrivs skillnaden med introverta och extroverta personligheter. Ett mer konkret sätt att förstå samma sak är, enligt organisationspsykologen Tor Wennerberg, att tala om två- och tiosekunderspersoner. Vissa formulerar sina tankar medan de pratar, andra vill ha tänkt klart innan de säger något.
I många grupper råder en outtalad tvåsekundersnorm där de som är snabba att ta ordet sätter riktningen, förklarar Tor Wennerberg. Resultatet blir alltså att vissa röster tar mer plats än andra redan från början, vilket han menar ställer till det.
– Man riskerar att tappa hela subgruppen av tiosekunderspersoner, alla deras perspektiv och all deras information. Och det är sånt som gruppen behöver för att kunna fatta kloka beslut.
För att förändra dynamiken behöver gruppen bli medveten om att obalansen över huvud taget finns, säger Tor Wennerberg.
– När man pratar med grupper om det här känner alla igen att vi fungerar olika i hur snabbt vi tar till orda. Och det bästa sättet att börja jämna ut det är att få syn på att normer är någonting som vi kan bestämma själva – istället för att bara låta det hända.
När man ser att en norm eller ett arbetssätt gör att vissa perspektiv försvinner blir det lättare att förändra det, menar Tor Wennerberg. Det kan handla om att skapa enkla strukturer som gör det lättare för fler att bidra, utan att det behöver bli tungrott. Att innan ett större möte formulera sina tankar i ett mindre sammanhang är ett sätt.
– Ska man diskutera en viktig fråga är det utmärkt att börja med att prata två och två. Det sociala utvärderingshotet blir då mycket lägre, eftersom man blir ett litet “vi” istället för bara ett “jag”.
Tor Wennerberg, organisationspsykolog.
En viktig del av förklaringen till varför vissa perspektiv uteblir är nämligen det som inom socialpsykologin kallas för socialt utvärderingshot – en ständig medvetenhet om att bli bedömd av andra.
– Det är det som gör att grupper och organisationer inte får full utväxling på sin potential. Det sociala utvärderingshotet hindrar öppen, tydlig och direkt kommunikation, säger Tor Wennerberg.
Här har ledaren en viktig uppgift: att sänka utvärderingshotet så att tröskeln för att bidra blir lägre. Hur chefen själv agerar i samtal, snabbt eller mer eftertänksamt, blir vägledande för resten av gruppen.
– Den största påverkansmöjligheten man har som chef är hur man påverkar normer, och det gör man hela tiden genom sin egen rolltagning, säger Tor Wennerberg.
Det handlar alltså inte bara om att sätta ramar för hur möten ska läggas upp, utan om att som chef vara aktiv i samtalet – att stanna upp när tempot drar iväg och bjuda in fler.
– Man kan fråga: ni som ännu inte har sagt något, vad säger ni? Eller ta en tyst stund för eftertanke och sedan fråga efter fler perspektiv.
Men att jämna ut balansen handlar inte bara om ledaren, utan också om hur var och en förhåller sig till sin roll i gruppen. Tor Wennerberg beskriver det som systemcentrerad rolltagning, ett sätt att utgå från vad sammanhanget behöver snarare än från sina egna impulser. Det innebär att den som snabbt formulerar sig ibland kan behöva hålla tillbaka, medan den som gärna tänker längre ibland behöver göra sin röst hörd innan allt känns helt färdigtänkt.
Om inte fler perspektiv får plats riskerar gruppen att gå miste om viktig information, vilket påverkar både besluten och förmågan att hantera mer komplexa frågor, förklarar Tor Wennerberg.
– När grupper hamnar i att alla ska tänka likadant, då kollapsar förmågan.
