På uppdrag av Kulturrådet och Konstnärsnämnden har FOI kartlagt kulturens roll och ställning i händelse av kris eller krig. Riskerar den konstnärliga friheten att begränsas och hur ser rättsläget ut på området?
– Vi har sett både internationellt och historiskt att kulturen har fått en viktig roll i krigstid. Den kan skapa gemensamskap och normalitet i en svår situation, men den kan också vara en måltavla för främmande makt, säger Anna McWilliams.
Ukraina är ett exempel som ligger nära till hands. Där används teater och poesi för att stärka sammanhållning mitt under brinnande krig.
– Det är ett tydligt mönster i alla krig och konflikter, det skulle förmodligen vara på samma sätt i Sverige, säger hon.
Rapporten konstaterar att hoten mot den konstnärliga friheten riskerar att öka i kris och krig. Kulturen kan stärka motståndskraft och försvarsvilja, men också vara ett redskap för enögd propaganda.
Kan den konstnärliga friheten säkras i händelse av krig?
– Vi har tagit ett första steg och bland annat tittat på det juridiska skyddet i grundlagen, det finns flera andra lagar som museilagen, bibliotekslagen och kommunallagen, som kräver mer ingående studier. Men vi ser att det finns ett starkt skydd. Lagstiftning kan begränsas, men detta kan inte göras hur som helst.
Kan kulturen vara fri och samtidigt ett verktyg för ökad försvarsvilja?
– Det beror på hur man ser det. Det finns alltid ett inslag av instrumentalisering av konsten och man får inte glömma att många konstnärer vill vara med och bidra till en stärkt försvarsvilja. Men om staten kräver att konstnärer ska rätta sig i ledet blir det problematiskt, säger Anna McWilliams.
”Om staten försöker styra konsten så trampar den samtidigt på de värden som ska skyddas i händelse av krig.”
Går det att använda kulturens kraft utan att den förvandlas till propaganda?
– Ja, det tror jag absolut, men då måste man förstå vilken roll staten har. Om staten försöker styra konsten så trampar den samtidigt på de värden som ska skyddas i händelse av krig, säger Anna McWilliams.
Hennes råd till myndigheterna inom kultursektorn är komma i gång med beredskapsarbetet. Det handlar om att fråga sig hur man skulle påverkas i en kris- eller krigssituation och hur man kan förbereda sig.
Förra året utsågs Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet till beredskapsmyndighet för kulturarvet. Den stora utmaningen är att det saknas en myndighet med det övergripande beredskapsansvaret för konsten, konstaterar Anna McWilliams.
– Det finns ingen som samordnar arbetet, undersöker vad behöver göras och vad det skulle kosta. Det förväntas ske på respektive myndighet inom ordinarie budget, vilket leder till att arbetet inte blir gjort.
